Den stora knähunden
Tog några kort på Troy för några dagar sen när han låg i mitt knä. Han är verkligen en knähund, men det är mysigt. Han vill nästan alltid göra det när man ska gosa med han, och när man pratar med han, speciellt om man sitter i soffan/fåtöljen. Visst är han söt? :)
Ren och fin
Igår fick Troy duscha så nu är han ren, len och svart igen. :) Mamma har tyckt att han blivit sämre i pälsen och tänkt att det kanske är fodret, men det är det inte. När asfalten börjar komma fram då börjar han alltid rulla sig igen. Rulla gör han ju lite under vintern också, men mest när marken är bar. Och nu är det ju så mycket grus, så han har varit mörkgrå/gråsvart ett litet tag. Men nu har han blank päls igen. :)
Köpte mer lever igår och gjorde hundgodis igen. Brynte lite först och sen in i ugnen. Köpte fyra levrar. La först in dom i frysen en stund, men det blev nog inte tillräckligt länge. Blev i alla fall lite lättare att skära den här gången. Men eftersom jag skulle skiva 4 st så tog det ett litet tag. För att inte tala om att skära i småbitar. Det tog 1 timme eller nåt. Var lite less när det var klart måste jag säga. Och trött i händerna, speciellt vänster eftersom det var den jag skar med. Och hela tiden jag skar i småbitar satt eller låg Troy och väntade på att det skulle falla ner nån bit lever. :) När jag tog en ny bit att skära i småbitar satte han sig alltid eller ställde sig, och ville väldigt gärna ha lite grann. :)
Ska nog prova att koka dom lite nästa gång, kanske inte blir lika kladdigt då, eller så får man ah dom i ugnen över natten, med luckan lite öppen, och hoppas att Troy inte försöker öppna.
Färskfoder och levergodis
Jag har börjat ge Troy färskfoder, eller har gjort det några veckor nu, och han älskar det verkligen. Ger utan spannmål, då intruktören för Equine Touch trodde att han kanske kunde vara allergisk mot det, eller att det i alla fall är det som gjort att han fått pålagringen då han är så ung. Hon har gett mig några länkar till några artiklar också som är intressanta om torrfoder och färskfoder. På djuraffären sa butikschefen att det inte berodde på foder, men det kan det ju tydligen göra. och jag vill ju gärna ha en avkomma, så jag testar och ser om det blir nån bättring. Om inte annat ska det ju vara många fördelar med färskfoder också.
Och han tycker verkligen det är jättegott. Så fort jag tar fram det för tining, så vill han ha mat. :) En gång tog jag fram för att tina medan jag var och behandlade några hästar och när jag kom hem igen slickade han flera gånger på mig och visade tydligt att han ville ha mat. Nu! :) Så han älskar sin mat.
Vi har inte tränat nästan alls ett litet tag för jag har itne riktigt vetat vad jag ska ge för godis. Har ju gett torkad blodpudding förut, men det är tydligen lite spannmål i det. Så jag kollade lite på internet igår och köpte sen nötlever och torkade i ugnen. Och det var tur att jag ahde godis när jag skulle gå kvällsvängen med han för det smällde lite och då blev han väldigt orolig, men lyckades locka han genoma tt slänga godis på marken. Sen smällde det igen ännu högre kanske 10 min senare. Och då hjälpte inte godis. Men han gick i alla fall framåt, men jag la koplet runt bogen för han slet så mycket. Dels får jag något mer styrsel på han, och så drar det inte lika mycket runt halsen.
Tränade lite idag innan jag for en kortsväng på stan, och han var så ivrig och tyckte att det var så kul. fast det bara var lite sitt och ligg och lyfta tassar. han kastade sig upp och ner. :) Och så fick han sitta eller ligga och så kastade jag iväg en godis som han fick vänta lite på att ta.
Nu sitter han och väntar på mat, för jag tog fram 2 korvar innan jag for på stan och nu ligger dom i en glasslåda och tinar... :)
Myshunden
Ställde klockan på typ 06.20 imorse och gick med Troy och gick sen och la mig igen. Kvart över 9 ringde mobilen och efter det korta samtalet la mig igen. Kag ställde klokan på 10.15 men orkade inte tiga upp så ställde om den till 11.00. :) Troy tyckte väl, som han brukar, att jag ka gå upp, men han fck faktiskt komma upp i sängen. Det tog ett tag, men han lärde sig till slut att man inte få vara i sängen om ma inte får tillåtelse. Och det är mycket sällsynt. Men det blir nån gång när jag gått upp tidigt och gått med han och sen lagt mig igen. Och oftast när jag ändå behöver bädda rent.
Hur som helst var det riktigt mysigt. Låg nog och myste nästan 1 timme. Det är ju svårt att stiga upp när han inte vll det. :) Han är så himla go ibland. :)
Troy är 3 år!
Skulle egentligen skriva igår, men hade inte tid.
Igår fyllde Troy 3 år! Så i söndags fyllde lilla M år och igår Troy. Jag tycker fortfarande det är roligt att dom är födda bara en dag efter varandra.
Kan inte riktigt fatta att jag haft han så pass länge. Ibland känns det nästan som man nyss hämtade han, men han börjar ju vara stor nu, och det märks ju också på mer mognad. Men ibland skulle man ju vilja att han var så där liten som han var när han var typ 4 månader, så man kunde ta upp han och bara krama och mysa med han. Han är ju lite för stor för det nu,,,, :) Men vi myser ju mycket ändå när han ligger i knät.
Fick förresten en glad överraskning i söndags när jag gick med Troy. Träffade en familj som frågade var han kom ifrån. Sen klappade dom han och pratade lite. Dom hade haft 2 flattar förut och nu funderade dom på att skaffa en igen. Karln sa att jag måste ha trimmat han ganska hårt för att få han så lydig, och sa att han gick så fint när jag gick med han själv. Och det är ju jätteroligt att höra. För tidigare har man ju tänkt att folk tänker att han är olydig och kastar sig mot andra hundar, även om det bara är för att leka. Men där har han ju blivit mycket bättre, och vi har ju väldigt många bra hundmöten nu. Men det kommer ju med mognad och träning.
Jag hoppas jag får många många fler år med härliga, underbara Troy!
En bra pomenad
Var ute med Troy ungefär en timme på eftermiddagen. Gick faktiskt in i skogen. Det har jag inte gjort på länge. Vill inte riktigt gå där själv, men ofta möter man ju ändå nån och många går där både med och utan hund. Och så är det ju så nära bostadsområdet. Men älg finns det ju där ändå. Mötte i alla fall 3skolungdomar, fast nte samtidigt.
Tränade lite med Troy, lite fot och sitt och ligg, och så fick han sätta tassrn på en sten och mot ett träd och hoppa upp på en bänk. Jag gick ner till ängen och släptte han där så fick han springa runt lite. Han har ju inte gjort det på flera veckor, mest för att han återhämtat sig efter operationen. Så han tyckte säkert de var jättekul att vara lös en stund. Jag fortsattet en liten bit till längs vägen och då fick han också vara lös. Sen kopplade jag han när vi hade vänt och närmade oss svängen. Gick in på en av stigarna, som nog hör till eljuspåret och så fick han hoppa upp på en sten. Inga problem. På tillbaka vägen hade jag han lös igen en bit, men han fick gå fot och så blev det nån sitt och så där. Sprang lite med han fot också, och han höll sig verkligen fot. Och när man är ute så där så skulle han ju kunna fara var som helst egentligen om han ville, men han var jätteduktig. Har provat nån gång hemma på gården hos mina föräldra, ananrs har ju mest sprungit fot med han kopplad.
Han är så duktig när han vill, och han börjar bli intresserad av att träna igen. Hoppas Öppna träningen börjar snart igen och så hoppas jag vi ska kunna gå några kurser i höst.
En sock kan verkligen ställa till det.
Nu är det i stort sett en vecka sen Troy blev dålig.
Jag måste ha missat nån sock när jag skulle lägga tvätt i tvättkorgen då jag hade tvättstugan förra lördagen. För på måndagen på förmidagen var han väldigt lös i magen och sen fick han diarée. När jag kom hem efter att jag och mamma varit på stan hade han gjort två pölar på vardagsrumsgolvet och kräkts 2 gånger vid balkongdörren. I alla fall en sock, men kanske 2.Vi for till mina föräldrar för det är lättare att bara ta ut han då. Han kräktes sent på kvällen och jag var upp felra gånger under natten för han kräktes. Han fick ingen mat på måndagen och på tisdagen kokade jag ris och provade ge han 2 gånger men han ville inte ha. Provade ge han lite ris på onsdagen också efter att jag och mamma gått en kort promenad med han för han orkade inte gå särskilt långt. Han var jättelåg. Han ville inte ha nåt ris då heller. Ringde veterinären för jag började ju bli orolig. Vi fick fara dit på en gång. Vi fick vänta en liten stund sen fick vi komma in ochdom grjode först en bukröntgen sen fick han fick dropp under huden och kontrast och så fick vi komma tillbaka ungefär 2 timmar senare, kl 12. han var lite piggare efter droppet och det var ju skönt att se. Men 20 i 12 kräktes han upp kontrasten så dom kunde inte se nåt när han röntgades igen. Vi fick lämna han över dagen så skulle han få mer dropp tror jag, och kontrast. När vi ksulle hämta han var kontrasten kvar i magen så dom kunde inte se nåt. Vi fick komma tillbaka på torsdagmorgon. Då hade han kräkts i hallen och stängt in sig vid dörren. När jag gick en kortsväng med han kräktes han upp lite kontrast. Han röntgades igen hos veterinären men det var som dagen före och veterinären sa att hon skulle öppna han och se om nåt satt fast.
När hon ringde vid 12-tiden sa hon att en sock hade fastnat och att hon tagit bort en bit av tunntarmen för det fanns inge cirkulation där. Tydligen är det ovanligt att det blir så efter så kort tid.
Som tur är, är han ju försäkrad, så jag behövde inte betala allt själv, men det blev ju en del ändå.
Vi fick komma tillbaka igen på fredagen så fick han lite mer dropp tror jag, han fick i alla fall lite mat så veterinären fick se att det började komma igång igen. När vi hämtade han var han ganska pigg och glad att se oss, och ville hemskt gärna därifrån. När vi har varit tillbaka dit så har det inte varit några problem att gå in i väntrummet, men längre än så har han inte velat gå. mend et har ju gått ändå, han är ju liksom tvungen.
När jag och pappa hämtade han var han mycket piggare men sen när vikom hem så låg han hela kvällen.
Så nu ska han ha krage i 10 dagar, äta två olika tabletter, och jag får inte träna han på 3 veckor. Men han orkar ju typ ingenting. Han är ju mycket piggare nu, men han vilar ändå mycket. Idag har han inte alls velat vara ute på promenad över huvudtaget. han har inte velat lämna gården.
Pappa frågade om stygnen och så, om det börjar klia, och veterinären sa att vi kunde sätta på en gammal t-shirt. Så han har fått ha det, och så tratt såklart. Men idag hade han abra t-shirt en del av dagen. han verkar inte bry sig särskilt mycket om stygnen och han har fått vara utan tratt ibland också.Men det är ju när han är med oss och ligger nedanför fåtöljen typ, så vi ser vad han gör. måste vara jobbigt att ha tratten hela tiden. Även om den inte väger jättemycket måste det ju bli lite jobbigt för nacken.
Men jag är glad att jag inte väntade längre, för då vet man ju inte hur det hade gått. Och det är skönt att se han mycket piggare än han var, för han var verkligen spak. Nu vet jag ju att han blir bra även om det tar ett litet tag.
Och det blir inga mer sockar!
Vi fyllde ju år i torsdags också. Ingen rolig födelsedag direkt. Vi hade edan bestämt att vi skulle fira under helgen, och det var lika bra, för jag hade då inte varit sugen på att fira.
Stolt matte
Vad det är länge sen jag skrev i bloggen... Och ändå ha det varit mycket jag tänkt skriva om. Men jag har liksom inte orkat.
Bland annat har vi ju gått en vardagslydnadskurs som var så där. Kursledaren verkar ju kunna mycket men vi gjorde ju samma sak hela tiden... Visst gav det ju resultat, men vi gjorde mycket mer på valpkursen och det var då definitivt inte lika mycket prat. Troy skällde ju en massa för att han visste ju att vi var där för att göra nåt. Kursledaren tyckte inte jag skulle upmärksamma han då, eftersom han krävde uppmärksamhet. Men dels vill ju jag faktikt höra vad hon säger, sen säger ju han att han har hemskt tråkigt.
Vi gick väldigt mycket slalom runt alla hundarna. Det gick väl hyfsat i början men iinte riktigt bra ändå. Men han var nog mer intresserad av själva lokalen egentligen än dom andra hundarna. För han fick ju inte gå runt och kolla så mycket.
Näst näst sista gånge när vi skulle gå slalom gick vi i ring och på linje har jag för mig. Kursledaren satt på golvet med en godisburk som hon skakade på lite men Troy brydde sig inte så ättemycket om den. Jag skulle nog ha kunna haft han lös då.
Näst sista gången hade vi spårträning och han tyckte det var ättekul. Vi gick en och en, gick ett sår och lämnade en leksak eller nåt annat hunden tyckte var kul i slutet av spåret. Första gången var Troy lite för ofokuserad egentligen. Väldigt på, men för ivrig så han tappade spåret, för han ahr ju liksom inte ro att nosa efter spåret hela tiden. Sen andra gången när ag gick ett spår satt han redo när jag kom till dom igen. "Får jag gå nu?!" Då gick det bättre, men då fick jag ju bromsa han lite istället.
Sista kurstillfället gick vi ju så klart också slalom... Kursledaren hade med sig sin rottistik, som dessutom var i löpen. Och Troy brydde sig knapp om henne alls! :) Jag tänkte att det är ju sista gången så jag provar ha han lös, och han var så duktig. Fokus på mig i stort sett hela tiden, tittade på dom andra hundarna men var väl egentligen aldrig på väg dit. och att passera löptiken var inga som helst problem. "Han är väl inte kastrerad?" frågade kursledaren. "Nej" sa jag och kände mig jätteglad. När jag berättade för uppfödaren förnån vecka sen när jag ringde om höft-och armbågsresultatet sa hon "Va?! Din hund?" "Ja, min hund". Jag kände mig faktiskt stolt över han då, och har gjort det lite tidigare under kursen.
Och så har vi tränat lös på gården hos mamma och pappa och det har gått jättebra. Han tycker det är jättekul att träna, och har ett helt annat fokus på en nu än för ett år sen. Nu vill han jobba. Och det är så kul att träna då.
Mamma köpte ett agilityhinder med en ring som vi har testad också och gjorde en kort bana. Han hade jättekul. Det är så kul med tunneln också, för han trasslar ju lätt in sig eftersom han sävnger när han springer igenom och större delen av tunneln ligger ju. Men han springer in med nästan samma iver igen. Första gången det hände tänkte jag att nu är det kört. Men det var det ju inte. Han tycker tunneln är jättekul.
Får se om det blir så mycket agility som jag hade tänkt. om armbågen klarar det, men jag hoppas det. Annars får jag försöka satsa på rallylydnad istället.
Jag har ju blivit peppad på att meritera han och göra mer emd han, men på ett sätt känns det inte som det löns, eftersom jag inte kan avla.
Ska höra med uppfödaren nån gång om hon har tänkt ta nån mer kull på mamman, vilket jag egentligen inte tror, eller om hon tänkt ta nån kull på syster/halvsyster. För jag vill gärna ha en till hund med samma linjer. Och nu kan jag ju inte få nån valp efter Troy, vilket jag ju helst vill ha... För jag tror han kommer bli jättefin, men det går ju inte....
Ska försöka komma mig för och fara och spåra med han nån gång. Jämnt när jag tänkt spåra har det regnat.... Mamma tyckte vi skulle fara till mormor och morfar och gå spår i skogen där istället för kring riduset eller nåt,för hos dom vet vi att det inte finns orm. Dom har i alla fall aldrig sett nån.
Bland annat har vi ju gått en vardagslydnadskurs som var så där. Kursledaren verkar ju kunna mycket men vi gjorde ju samma sak hela tiden... Visst gav det ju resultat, men vi gjorde mycket mer på valpkursen och det var då definitivt inte lika mycket prat. Troy skällde ju en massa för att han visste ju att vi var där för att göra nåt. Kursledaren tyckte inte jag skulle upmärksamma han då, eftersom han krävde uppmärksamhet. Men dels vill ju jag faktikt höra vad hon säger, sen säger ju han att han har hemskt tråkigt.
Vi gick väldigt mycket slalom runt alla hundarna. Det gick väl hyfsat i början men iinte riktigt bra ändå. Men han var nog mer intresserad av själva lokalen egentligen än dom andra hundarna. För han fick ju inte gå runt och kolla så mycket.
Näst näst sista gånge när vi skulle gå slalom gick vi i ring och på linje har jag för mig. Kursledaren satt på golvet med en godisburk som hon skakade på lite men Troy brydde sig inte så ättemycket om den. Jag skulle nog ha kunna haft han lös då.
Näst sista gången hade vi spårträning och han tyckte det var ättekul. Vi gick en och en, gick ett sår och lämnade en leksak eller nåt annat hunden tyckte var kul i slutet av spåret. Första gången var Troy lite för ofokuserad egentligen. Väldigt på, men för ivrig så han tappade spåret, för han ahr ju liksom inte ro att nosa efter spåret hela tiden. Sen andra gången när ag gick ett spår satt han redo när jag kom till dom igen. "Får jag gå nu?!" Då gick det bättre, men då fick jag ju bromsa han lite istället.
Sista kurstillfället gick vi ju så klart också slalom... Kursledaren hade med sig sin rottistik, som dessutom var i löpen. Och Troy brydde sig knapp om henne alls! :) Jag tänkte att det är ju sista gången så jag provar ha han lös, och han var så duktig. Fokus på mig i stort sett hela tiden, tittade på dom andra hundarna men var väl egentligen aldrig på väg dit. och att passera löptiken var inga som helst problem. "Han är väl inte kastrerad?" frågade kursledaren. "Nej" sa jag och kände mig jätteglad. När jag berättade för uppfödaren förnån vecka sen när jag ringde om höft-och armbågsresultatet sa hon "Va?! Din hund?" "Ja, min hund". Jag kände mig faktiskt stolt över han då, och har gjort det lite tidigare under kursen.
Och så har vi tränat lös på gården hos mamma och pappa och det har gått jättebra. Han tycker det är jättekul att träna, och har ett helt annat fokus på en nu än för ett år sen. Nu vill han jobba. Och det är så kul att träna då.
Mamma köpte ett agilityhinder med en ring som vi har testad också och gjorde en kort bana. Han hade jättekul. Det är så kul med tunneln också, för han trasslar ju lätt in sig eftersom han sävnger när han springer igenom och större delen av tunneln ligger ju. Men han springer in med nästan samma iver igen. Första gången det hände tänkte jag att nu är det kört. Men det var det ju inte. Han tycker tunneln är jättekul.
Får se om det blir så mycket agility som jag hade tänkt. om armbågen klarar det, men jag hoppas det. Annars får jag försöka satsa på rallylydnad istället.
Jag har ju blivit peppad på att meritera han och göra mer emd han, men på ett sätt känns det inte som det löns, eftersom jag inte kan avla.
Ska höra med uppfödaren nån gång om hon har tänkt ta nån mer kull på mamman, vilket jag egentligen inte tror, eller om hon tänkt ta nån kull på syster/halvsyster. För jag vill gärna ha en till hund med samma linjer. Och nu kan jag ju inte få nån valp efter Troy, vilket jag ju helst vill ha... För jag tror han kommer bli jättefin, men det går ju inte....
Ska försöka komma mig för och fara och spåra med han nån gång. Jämnt när jag tänkt spåra har det regnat.... Mamma tyckte vi skulle fara till mormor och morfar och gå spår i skogen där istället för kring riduset eller nåt,för hos dom vet vi att det inte finns orm. Dom har i alla fall aldrig sett nån.
Otrevligt möte
Hade en lite jobbig förmiddag....
Först skulle jag som vanligt på söndagar gå med Troy till träningen. Och innan det så brukar jag ju alltid släppa han så han får springa av sig lite. Så jag gick ridhusvägen och fortsatte sen rakt fram på den dä lilla skogsvägen som jag brukar. Det koom nån och gick så jag hade han kopplad. När vi skulle passera varandra så drar Troy ut mot karln och jag drar ju i kopplet som redan är spänt. Jag gled lite på snön så han kom u lite längre än han borde. Men han hade alla ben i marken, hoppade inte, bet inte eller nåt. Han kanske nosade på handen i värsta fall. I alla fall säger karln "Ska jag slå in skallen på dig". Jag drog i Troy och sa att han inte behvde hälsa. Karln säger nåt om olydig elelr vad det då var och jag säger att han vill hälsa på folk, men tycker ändå inte man behöver söga så där. Då säger han att om jag itne håller min jävla hund i shack ringe han polisen. Så kul var det mötet. Nej, han ska inte dra iväg mot folk, och nu gör han det ytterst sällan Synd bara att han tyckte den här karln var nån han ville titta närmare på. Men en jäkla tur att han inte var lös redan.
Visst är det mitt ansvar att se till att han inte drar mot folk, men vi tränar ju på det, men han gör det speciellt om det är en hund med eftersom han i 98 % av fallen vill hälsa på hunden. Men bara för att hunden nu kom fram, inte fan behöver man väl hota att misshandla hunden för det!
När jag gick förbi stallet såg jag en skylt om att det var sponsorernas dag så jag ringde syrran men hon hittade inget på SSRKs lokala sida. Men hade på känn att det inte skulle vara nån träning idag. Men jag tycker det är dåligt att dom inte kan få information om det så det kan läggas upp på hemsidan. Om det inte är meningen att alla ska hålla koll på ridklubbens hemsida eller anslagstavlor. Hur som helst var det ju inget så det var abra att gå hem igen.
Satte igång datorn och tänkte kolla igenom boken igen men hade först borta USB-minnet och blev upprörd över det. Har en del grjejer där, bla 2 böcker och synopsis och lite annat. Kom till slut på att dom fanns i täckbyxorna jag har i stallet, fast jag först tänkte att dom skulle vara i dom vanliga täckbyxorna.... Men filen är ju skadad, ochd t gick inte öppna och reparera nu heller, elle öpna som kopia. Inte heller gick det kopiera in från Wordpad, blev bara en massa konstiga tecken. Så det är abra att skriva om 74 sdor typ Jättekoj... Och eftersom det är i Wordpad måste man hela tiden hålla reda på var man är eftersom det inte går markera...
Småtränade lite med Troy ibland medan jag satt vid datorn. Han fick säta tassen på foten och lägga frambenet på armen och sen det andra också. Han tycker det är jättekul när han ska lyfta på tassarna när han ligger eller sitter. Och nu när jag börjat att han ska lägga tassen på foten är det lika skoj. Men det är ju inte så avancerat egentligen så det blir ju inte allt för mycket tankeverksamhet. Men kul har han. :)
Först skulle jag som vanligt på söndagar gå med Troy till träningen. Och innan det så brukar jag ju alltid släppa han så han får springa av sig lite. Så jag gick ridhusvägen och fortsatte sen rakt fram på den dä lilla skogsvägen som jag brukar. Det koom nån och gick så jag hade han kopplad. När vi skulle passera varandra så drar Troy ut mot karln och jag drar ju i kopplet som redan är spänt. Jag gled lite på snön så han kom u lite längre än han borde. Men han hade alla ben i marken, hoppade inte, bet inte eller nåt. Han kanske nosade på handen i värsta fall. I alla fall säger karln "Ska jag slå in skallen på dig". Jag drog i Troy och sa att han inte behvde hälsa. Karln säger nåt om olydig elelr vad det då var och jag säger att han vill hälsa på folk, men tycker ändå inte man behöver söga så där. Då säger han att om jag itne håller min jävla hund i shack ringe han polisen. Så kul var det mötet. Nej, han ska inte dra iväg mot folk, och nu gör han det ytterst sällan Synd bara att han tyckte den här karln var nån han ville titta närmare på. Men en jäkla tur att han inte var lös redan.
Visst är det mitt ansvar att se till att han inte drar mot folk, men vi tränar ju på det, men han gör det speciellt om det är en hund med eftersom han i 98 % av fallen vill hälsa på hunden. Men bara för att hunden nu kom fram, inte fan behöver man väl hota att misshandla hunden för det!
När jag gick förbi stallet såg jag en skylt om att det var sponsorernas dag så jag ringde syrran men hon hittade inget på SSRKs lokala sida. Men hade på känn att det inte skulle vara nån träning idag. Men jag tycker det är dåligt att dom inte kan få information om det så det kan läggas upp på hemsidan. Om det inte är meningen att alla ska hålla koll på ridklubbens hemsida eller anslagstavlor. Hur som helst var det ju inget så det var abra att gå hem igen.
Satte igång datorn och tänkte kolla igenom boken igen men hade först borta USB-minnet och blev upprörd över det. Har en del grjejer där, bla 2 böcker och synopsis och lite annat. Kom till slut på att dom fanns i täckbyxorna jag har i stallet, fast jag först tänkte att dom skulle vara i dom vanliga täckbyxorna.... Men filen är ju skadad, ochd t gick inte öppna och reparera nu heller, elle öpna som kopia. Inte heller gick det kopiera in från Wordpad, blev bara en massa konstiga tecken. Så det är abra att skriva om 74 sdor typ Jättekoj... Och eftersom det är i Wordpad måste man hela tiden hålla reda på var man är eftersom det inte går markera...
Småtränade lite med Troy ibland medan jag satt vid datorn. Han fick säta tassen på foten och lägga frambenet på armen och sen det andra också. Han tycker det är jättekul när han ska lyfta på tassarna när han ligger eller sitter. Och nu när jag börjat att han ska lägga tassen på foten är det lika skoj. Men det är ju inte så avancerat egentligen så det blir ju inte allt för mycket tankeverksamhet. Men kul har han. :)
En rymling
I helgen var vi hos mamma och pappa, både jag och syrran med lilla M. Hon ville åka ulka med morfar. :)
I lördags fick morfar (pappa) sitta med lilla M när hon lekte med dockan och vaggan medan mamma gjorde middag. Troy ville ju också vara med och satte sig i pappas knä. Men han fick inte vara med.. :) Lilla M sa att han skulle gå och lägga sig. :) Han lyssnar ju inte eftersom hon ä så liten, men jag tycker det är häftigt att hon säger till. Men vi har ju lärt henne att hon får ta plats. Nån gång ska han ju lyssna på henne också.
Igår var jag med Troy till rastgården. Förra vintern var det ju också mycket snö, och jag tänkte att det var ju bra att han aldrig hoppat över fast det var mycket snö. Men igår... Då hoppade han över stängslet... Det var nere i högra hörnet. Och det var väl nåt intressant utanför för han hoppade över. Nosade väl lite och sen for han ut på gångvägen. Ropade på han att han skulle komma tillbaka och tog upp lite snö, men det såg han inte fö han var ju på väg ner till gångvägen då. Men han sprang i alla fall till grinden så det var bara att släppa in han igen. Det var nån som gick på gångvägen mitt emot ingången till rastgården men jag vet inte vilket håll han gick, men såg han oss såg det nog ganska roligt ut, eftersom jag var inne i rastgården och släppte in Troy som var utanför.. Tur att det inte kom nån... Det är ju så mycket snö så man ser ju inte så mycket, och innan jag hunnit ut skulle han ju ha hunnit en bit om han fått för sig att springa till nån hund eller så. Så det var riktigt ba av han att springa till grinden, även om det ju var dåligt att han hoppade ut från rastgården.. Får nog hålla lite koll på han nu kanske...
I lördags fick morfar (pappa) sitta med lilla M när hon lekte med dockan och vaggan medan mamma gjorde middag. Troy ville ju också vara med och satte sig i pappas knä. Men han fick inte vara med.. :) Lilla M sa att han skulle gå och lägga sig. :) Han lyssnar ju inte eftersom hon ä så liten, men jag tycker det är häftigt att hon säger till. Men vi har ju lärt henne att hon får ta plats. Nån gång ska han ju lyssna på henne också.
Igår var jag med Troy till rastgården. Förra vintern var det ju också mycket snö, och jag tänkte att det var ju bra att han aldrig hoppat över fast det var mycket snö. Men igår... Då hoppade han över stängslet... Det var nere i högra hörnet. Och det var väl nåt intressant utanför för han hoppade över. Nosade väl lite och sen for han ut på gångvägen. Ropade på han att han skulle komma tillbaka och tog upp lite snö, men det såg han inte fö han var ju på väg ner till gångvägen då. Men han sprang i alla fall till grinden så det var bara att släppa in han igen. Det var nån som gick på gångvägen mitt emot ingången till rastgården men jag vet inte vilket håll han gick, men såg han oss såg det nog ganska roligt ut, eftersom jag var inne i rastgården och släppte in Troy som var utanför.. Tur att det inte kom nån... Det är ju så mycket snö så man ser ju inte så mycket, och innan jag hunnit ut skulle han ju ha hunnit en bit om han fått för sig att springa till nån hund eller så. Så det var riktigt ba av han att springa till grinden, även om det ju var dåligt att han hoppade ut från rastgården.. Får nog hålla lite koll på han nu kanske...
Nyårsafton. Rädd Troy
Nytt år. Nya tag.
I lördags var vi hos mamma och pappa på kvällen. Dom var hos några vänner. Men vi bestämde att vi skulle vara hos dom, för jag vet inte hur mycket det kan tänkas smälla på Anderstorp på Nyår år och Valborgs. Eller hur mycket och hög musik som spelas. Och då ä det ju bättre att få vara i ett hus. För han är ju så rädd för smällarna från raketerna.
Gick med Troy igår vid kvart i 3 kanske. Gick förbi ridhuset och fortsatte rakt fram så fick hanvara lös lite. Innan svängen satte jag han och gick fram och skulle kolla om det kom nån. Då smällde det lite på håll så han kom och sprang. Stannade han, satte han igen och gjorde en inkallning. Nästa gång det smällde på håll igen å reagerade han inte så mycket. Men när vi var på väg hem och var på gångvägen vid Transistorgränd... Det smällde mycket närmare då och lät ju mycket högre, så då var det kört. Tog en snöklump och försökte distrahera han men det fungerade bara i typ 2 sekunder i taget. Hade han att sitta och ligga lite för att försöka distrahera han. Hade han att lyfta en tass i taget och det funkade 2 gånger sen var det helt kört. Han var helt panikslagen och det blev bara värre och värre för varje gång. Ringde till pappa så han fick komma och möta mig för jag kände att jag nog inte skulle orka hålla han. Jag hade lindat kopplet runt handen men en gång när han drog iväg så höll min vante på att fara av handen och då märkte jag att jag inte höll i handtaget, öglan, så jag höll på att tappa han. Inte gick det direkt bra för pappa att hålla han heller, men det gick ju bättre. Han är starkare, och hårdare. Vill inte vara så hård mot han heller, eftersom han är så rädd. Han blir ju helt blockerad.
Mamma hade trott att det skulle gå ganska bra, och jag med. Vi (dom) bor ju nära en skjutbana så han har ju fått höra det skjutas lite då och då och kan ju reagera, men det är ju mer att han hörde nåt. Inte som i början då var han ju bara rädd, men det gick ju som över. Men inte med raketerna...
Vi åt fläskfilé och potatigratäng till middag. Och så hade syrran och K köpt lite godis och ostkrokar som vi åt senare på kvällen. Medan dom fixade maten blev jag lilla M`lekkompis :) Hon gillar dom där tomtenissarna, grisarna och geten som man kan sätta på kylskåpet eller fönster. Och dom har suttit på högra dörren till vardagsrummet, men nu ville hon efter ett tag flytta dom till vänstra dörren. När dom fortfarande satt på den högra hade hon mig att slicka lite på figurrna så dom fäster bättre Fast jag stängde bara munnen om figuren. Hon var jättesöt när hon sträckte fram en figur i taget och såg jätteglad och busig ut. Hon brukar visst ha mormor att slicka också för hon vill inte göra det själv. När hon sen hade flyttat alla figurerna till den vänstra dörren så slickade hon sälv på dom, men satte dom ju oftast fel, för sidan hon slickat på var fortfarande utåt så då det spela det ju inte så stor roll om den sidan är fuktig eftersom det den ju inte fäster bättre då :)
När jag och syrran skulle gå med hundarna var det jättejobbigt. för det smällde rakter då. Satte på halsbandet och så gick vi ut, men Troy vägrade ju gå och jag fick honom bara halvvägs till grannen, sen smet han ur halsbandet när jag drog i kopplet. Efter tredje gången förstod jag varför. Det där spännet man reglerar storleken med hade gått sönder, förmodligen när pappa mötte mig och fick gå med Troy tillbaka hem. Så jag fick göra en ögla av kopplet istälelt, men det drog ju åt så mycket för jag behövde ju handtaget. Så jag höll handen där så det inte skulle dra åt så mycket, men det blev ju lite svårare att gå med han då, fast ändå lättare än att ha han dragandes i kopplet. Vi gick gångvägen upp mot Semestergatan men vände innan vi kom ända upp, och det är ju ändå ingen lång bit, men Troy var så rädd. Och nä vi stannade vid grannen på gångvägen så drog han sig ur öglan eftersom ag dragit upp lite för mycket, så han smet hem. Han satt och väntade på mig vid dörren, men var så rädd så han kunde inte visa sig när ag visslade och sa hans namn för att se att han verkligen var där. Men jag såg ju när han sprang dit.
Sen spelade vi Alfapet Gick väl så där- Det var ju lättast i början när man inte behövde bry sig så mycket om bokstäverna som låg där. Blev ju mycket svårare när det var ett antal ord lagda oh man behövde bry sig om bokstäverna under eller ovanifrån när man skulle lägga ett ord. Sen blir det ju lite konstigt när man kan få jättemycket poäng för o som öl, men lite poäng för ett längre ord. Syrran vann till slut, K kom 2 och jag sist. Sen spelade vi lite Geni, men det gick inget bra. Fick för svåra frågor...
När dom sköt rakter, och speciellt vid 12-slaget så satt Troy och skakade. Det var jättejobbigt för han. Det var väl inte värst, men det räckte ju. Han var u ändå väldigt rädd. Ett tag, nån timme innan 12-slaget låg han faktiskt under köksbordet. Och när vi skule gå ut för att ta lite kort ville han först ut och kissa, men när han hörde att det smällde ändrade han sig fort. Jag fick ut han för att kissa efte 1, men då skyndade han sig till andra trädet på kortsidan och sen skyndade sig tillbaka till dörren igen, så det var bara att hänga med. Tror det var jätteskönt för han när vi gick och la oss. Då var det ju också tyst och han kunde slappna av. Måste nog kanske prova ge han lugnande till valborgs... Tur det bara är 2 gånger per år.... Och eftersom han lärde sig att skott, alltså från vapen, inte va nåt farligt hoppas ag det håller i sig när dom börjar skuta igen till våren/försommaren. Vore väldigt trist om han skulle bli rädd igen när dom skjuter på skjutbanan.
Det här blev så långt så ingen orkar väl läsa... Började faktiskt skriva i söndags, men det blev så mycket så jag tänkte jag skulle fortsätta på måndagen, men jag var väl knappt varit på internet senaste dagarna.
I lördags var vi hos mamma och pappa på kvällen. Dom var hos några vänner. Men vi bestämde att vi skulle vara hos dom, för jag vet inte hur mycket det kan tänkas smälla på Anderstorp på Nyår år och Valborgs. Eller hur mycket och hög musik som spelas. Och då ä det ju bättre att få vara i ett hus. För han är ju så rädd för smällarna från raketerna.
Gick med Troy igår vid kvart i 3 kanske. Gick förbi ridhuset och fortsatte rakt fram så fick hanvara lös lite. Innan svängen satte jag han och gick fram och skulle kolla om det kom nån. Då smällde det lite på håll så han kom och sprang. Stannade han, satte han igen och gjorde en inkallning. Nästa gång det smällde på håll igen å reagerade han inte så mycket. Men när vi var på väg hem och var på gångvägen vid Transistorgränd... Det smällde mycket närmare då och lät ju mycket högre, så då var det kört. Tog en snöklump och försökte distrahera han men det fungerade bara i typ 2 sekunder i taget. Hade han att sitta och ligga lite för att försöka distrahera han. Hade han att lyfta en tass i taget och det funkade 2 gånger sen var det helt kört. Han var helt panikslagen och det blev bara värre och värre för varje gång. Ringde till pappa så han fick komma och möta mig för jag kände att jag nog inte skulle orka hålla han. Jag hade lindat kopplet runt handen men en gång när han drog iväg så höll min vante på att fara av handen och då märkte jag att jag inte höll i handtaget, öglan, så jag höll på att tappa han. Inte gick det direkt bra för pappa att hålla han heller, men det gick ju bättre. Han är starkare, och hårdare. Vill inte vara så hård mot han heller, eftersom han är så rädd. Han blir ju helt blockerad.
Mamma hade trott att det skulle gå ganska bra, och jag med. Vi (dom) bor ju nära en skjutbana så han har ju fått höra det skjutas lite då och då och kan ju reagera, men det är ju mer att han hörde nåt. Inte som i början då var han ju bara rädd, men det gick ju som över. Men inte med raketerna...
Vi åt fläskfilé och potatigratäng till middag. Och så hade syrran och K köpt lite godis och ostkrokar som vi åt senare på kvällen. Medan dom fixade maten blev jag lilla M`lekkompis :) Hon gillar dom där tomtenissarna, grisarna och geten som man kan sätta på kylskåpet eller fönster. Och dom har suttit på högra dörren till vardagsrummet, men nu ville hon efter ett tag flytta dom till vänstra dörren. När dom fortfarande satt på den högra hade hon mig att slicka lite på figurrna så dom fäster bättre Fast jag stängde bara munnen om figuren. Hon var jättesöt när hon sträckte fram en figur i taget och såg jätteglad och busig ut. Hon brukar visst ha mormor att slicka också för hon vill inte göra det själv. När hon sen hade flyttat alla figurerna till den vänstra dörren så slickade hon sälv på dom, men satte dom ju oftast fel, för sidan hon slickat på var fortfarande utåt så då det spela det ju inte så stor roll om den sidan är fuktig eftersom det den ju inte fäster bättre då :)
När jag och syrran skulle gå med hundarna var det jättejobbigt. för det smällde rakter då. Satte på halsbandet och så gick vi ut, men Troy vägrade ju gå och jag fick honom bara halvvägs till grannen, sen smet han ur halsbandet när jag drog i kopplet. Efter tredje gången förstod jag varför. Det där spännet man reglerar storleken med hade gått sönder, förmodligen när pappa mötte mig och fick gå med Troy tillbaka hem. Så jag fick göra en ögla av kopplet istälelt, men det drog ju åt så mycket för jag behövde ju handtaget. Så jag höll handen där så det inte skulle dra åt så mycket, men det blev ju lite svårare att gå med han då, fast ändå lättare än att ha han dragandes i kopplet. Vi gick gångvägen upp mot Semestergatan men vände innan vi kom ända upp, och det är ju ändå ingen lång bit, men Troy var så rädd. Och nä vi stannade vid grannen på gångvägen så drog han sig ur öglan eftersom ag dragit upp lite för mycket, så han smet hem. Han satt och väntade på mig vid dörren, men var så rädd så han kunde inte visa sig när ag visslade och sa hans namn för att se att han verkligen var där. Men jag såg ju när han sprang dit.
Sen spelade vi Alfapet Gick väl så där- Det var ju lättast i början när man inte behövde bry sig så mycket om bokstäverna som låg där. Blev ju mycket svårare när det var ett antal ord lagda oh man behövde bry sig om bokstäverna under eller ovanifrån när man skulle lägga ett ord. Sen blir det ju lite konstigt när man kan få jättemycket poäng för o som öl, men lite poäng för ett längre ord. Syrran vann till slut, K kom 2 och jag sist. Sen spelade vi lite Geni, men det gick inget bra. Fick för svåra frågor...
När dom sköt rakter, och speciellt vid 12-slaget så satt Troy och skakade. Det var jättejobbigt för han. Det var väl inte värst, men det räckte ju. Han var u ändå väldigt rädd. Ett tag, nån timme innan 12-slaget låg han faktiskt under köksbordet. Och när vi skule gå ut för att ta lite kort ville han först ut och kissa, men när han hörde att det smällde ändrade han sig fort. Jag fick ut han för att kissa efte 1, men då skyndade han sig till andra trädet på kortsidan och sen skyndade sig tillbaka till dörren igen, så det var bara att hänga med. Tror det var jätteskönt för han när vi gick och la oss. Då var det ju också tyst och han kunde slappna av. Måste nog kanske prova ge han lugnande till valborgs... Tur det bara är 2 gånger per år.... Och eftersom han lärde sig att skott, alltså från vapen, inte va nåt farligt hoppas ag det håller i sig när dom börjar skuta igen till våren/försommaren. Vore väldigt trist om han skulle bli rädd igen när dom skjuter på skjutbanan.
Det här blev så långt så ingen orkar väl läsa... Började faktiskt skriva i söndags, men det blev så mycket så jag tänkte jag skulle fortsätta på måndagen, men jag var väl knappt varit på internet senaste dagarna.
Troyr träffar kastrerad första gången
I förrgår var vi i rastgården. Först var vi ensamma men sen kom det två stycken med två hundar, en wippet och en japansk spets. Spetsen var kastrerad och Troy var väldigt intresserad och höll på och slicka, och försökte få igång han lite och leka, men det var han inte intresserad av. Först sa han ifrån lite mot Troys "uppvaktning" sen var det typ "jaja, slicka då". Frågade om det var länge sen han blev kastrerad men det hade han varit i ett år eller nåt. Sen kom jag på att Troy nog aldrig träffat en kastrerad hane förut.
Igår var vi i rastgården igen, men ensamma. Men han hade ganska kul ändå. Fast det är ju roligare för oss båda två när han får nån att leka med.
Igår var vi i rastgården igen, men ensamma. Men han hade ganska kul ändå. Fast det är ju roligare för oss båda två när han får nån att leka med.
Troy gillar sin nya bädd
I tisdags medan jag sov lite efter jobbet var mamma upp på Solbacken och köpte lite hundben på Arken Zoo. Hon kollade på hundbödd också, eftersom sovtäcket han har är trasigt och jag vill ha en ny bädd åt han. Har sagt att jag skulle vilja ha en Bia-bädd så hon kollade på såna. Hon hade kollat på en bädd som var 70 cm lång, och det skulle väl vara som sovtäcket ungefär. Men jag tänkte att det kanske blir lite litet för Bia-bädden har ju en ganska bred kant också.
Vi for upp igen sen på eftermiddagen och köpte bädd. Fick den i tidig julklapp. Tog en som var 90 cm lång. Det är ju bättre att bädden är för stor än för liten och det blev ganska bra. Hade vi tagit den som var 70 lång så hade han nog tagit upp typ hela liggytan och det gör han inte nu.
Om plasten var kvar kunde man bytam, så plasten fick vara kvar ett tag. Men jag la ner bädden på golvet så hankunde kolla ordentligt på den. Och så la jag godis i ena kanten så han fick gå ett steg på bädden för att nå. Först sträckte han på sig och försökte nå, sen satte han försiktigt ner ena tassen och kunde ta godisen. Jag gjorde om det några gånger så sen gick han på bädden med plast på utan problem, Han satte sig en gång också utana tt jag sa nåt och väntade på godis.
Så sen tog jag av plasten och då var det ju ännu mer intressant. Han la sig typ på en gång och lg där ett tag. Hämtade benet åt han men han tuggade typ aldrig på det. När jag hämtade benet hejdade mamma mig i tvättstugan, bädden låg i hallen, för Troy stod på bädden då, men jag sa att han har redan legat där.
Han ligger ganska mycket i bädden så han verkar gilla den och verkar tycka att den är riktigt skön att ligga i, så det var ett bra köp, även om den kanske var lite dyr. Men jag tror Bia-bädden kostar lite mer, men den ska väl vara ganska tålig också.
Vi for upp igen sen på eftermiddagen och köpte bädd. Fick den i tidig julklapp. Tog en som var 90 cm lång. Det är ju bättre att bädden är för stor än för liten och det blev ganska bra. Hade vi tagit den som var 70 lång så hade han nog tagit upp typ hela liggytan och det gör han inte nu.
Om plasten var kvar kunde man bytam, så plasten fick vara kvar ett tag. Men jag la ner bädden på golvet så hankunde kolla ordentligt på den. Och så la jag godis i ena kanten så han fick gå ett steg på bädden för att nå. Först sträckte han på sig och försökte nå, sen satte han försiktigt ner ena tassen och kunde ta godisen. Jag gjorde om det några gånger så sen gick han på bädden med plast på utan problem, Han satte sig en gång också utana tt jag sa nåt och väntade på godis.
Så sen tog jag av plasten och då var det ju ännu mer intressant. Han la sig typ på en gång och lg där ett tag. Hämtade benet åt han men han tuggade typ aldrig på det. När jag hämtade benet hejdade mamma mig i tvättstugan, bädden låg i hallen, för Troy stod på bädden då, men jag sa att han har redan legat där.
Han ligger ganska mycket i bädden så han verkar gilla den och verkar tycka att den är riktigt skön att ligga i, så det var ett bra köp, även om den kanske var lite dyr. Men jag tror Bia-bädden kostar lite mer, men den ska väl vara ganska tålig också.
Troy har kul
Idag har jag sökt jobb och fått ny piercingsmycke så nu har jag en vanlig stav i läppen igen. För cirka 2 eckor sen eller nåt gjorde jag om hålet. För för ett halvår sen ungefär råkade jag göra ett nytt hål när jag hade varit tvungen att ta ut smycket några timamr när jag var hos tandläkaren och tog röntgenbilder. Och när jag d åför några veckor sen gentligen skulle byta till plaststaven inför en jobbinterjuv såg jag det gamla hålet.
Det nya hålet verkar dock ha läkt bättre än det första och definitivt bättre än det andra jag råkade göra själv. Nu har jag en kortare stav, och det syns inte att den hängde lite snett som plaststaven gjorde, men nu är ju den här också kortare. Ska ha staven ett tag nu och sen när jag byter till ring blir det en vanlig ring, som jag egentligen inte tycker är snyggt, eller så en ring med bara en kula så det inte tynger ner så mycket. För nu är läppen lite svag, men det går förhoppningsvis till sig sen när det har läkt ordentligt.
Sökte lite jobb också när jag ar på stan, utan lycka såklart.
Gick en kortis med Troy innan han fick följa med i bilen och åka upp till Solbacken så jag kunde köpa foder. Gick förbi bovärdskontoret och P var ute så vi stannade och pratade lite med han. Troy blev ju överlycklig att nån ville prata så mycket med han. P retads lite med han också så Troy började krafsa på staketet och hoppade lite, men det är ju så högt så han kan ju inte hoppa över.
När jag skulle gå med han sen vid halv 3-tiden ungefär så gick jag till rastgården. Han fick hoppa några gånger och ta balanshindret. Båda hållen, men när vi tar det åt vänster så fuskar han gärna och hoppar av tidigare, och ibland också på längre upp. Men oftast gå det bra. Han tog också A-hindret utan problem, så nu tycker han inte alls att det är lika farligt längre. Men han hoppar av alldeles för tidigt ibland och det är ju inte bra. Lite rädd att han ska skada sig när han landar. Och så bli det väl minus/straffpoäng om man skulle tävla och han hoppar av halvvägs ner.
Han har stått vid grinden lite också som han brukar. kollade genom buskarna först och sen gick han till grinden. Det kom nån med rullator eller vad det nu var, som Troy blev nyfiken på. Han brukar så och spana lite ibland.
En gång när det kom en kvinna med en hund som svängde vänster och fortsatte förbi rastgården, satte Troy sig. Han såg väl inte så jättemycket genom buskarna kanske men såg ju att det kom nån och det ar jätttebra att hans atte sig istället för att rusa fram till grinden.
Det nya hålet verkar dock ha läkt bättre än det första och definitivt bättre än det andra jag råkade göra själv. Nu har jag en kortare stav, och det syns inte att den hängde lite snett som plaststaven gjorde, men nu är ju den här också kortare. Ska ha staven ett tag nu och sen när jag byter till ring blir det en vanlig ring, som jag egentligen inte tycker är snyggt, eller så en ring med bara en kula så det inte tynger ner så mycket. För nu är läppen lite svag, men det går förhoppningsvis till sig sen när det har läkt ordentligt.
Sökte lite jobb också när jag ar på stan, utan lycka såklart.
Gick en kortis med Troy innan han fick följa med i bilen och åka upp till Solbacken så jag kunde köpa foder. Gick förbi bovärdskontoret och P var ute så vi stannade och pratade lite med han. Troy blev ju överlycklig att nån ville prata så mycket med han. P retads lite med han också så Troy började krafsa på staketet och hoppade lite, men det är ju så högt så han kan ju inte hoppa över.
När jag skulle gå med han sen vid halv 3-tiden ungefär så gick jag till rastgården. Han fick hoppa några gånger och ta balanshindret. Båda hållen, men när vi tar det åt vänster så fuskar han gärna och hoppar av tidigare, och ibland också på längre upp. Men oftast gå det bra. Han tog också A-hindret utan problem, så nu tycker han inte alls att det är lika farligt längre. Men han hoppar av alldeles för tidigt ibland och det är ju inte bra. Lite rädd att han ska skada sig när han landar. Och så bli det väl minus/straffpoäng om man skulle tävla och han hoppar av halvvägs ner.
Han har stått vid grinden lite också som han brukar. kollade genom buskarna först och sen gick han till grinden. Det kom nån med rullator eller vad det nu var, som Troy blev nyfiken på. Han brukar så och spana lite ibland.
En gång när det kom en kvinna med en hund som svängde vänster och fortsatte förbi rastgården, satte Troy sig. Han såg väl inte så jättemycket genom buskarna kanske men såg ju att det kom nån och det ar jätttebra att hans atte sig istället för att rusa fram till grinden.
Duktig hund
Jag tror det har ringt en klocka i Troys huvud. Senaste 1,5-2 veckorna har det gått jättera när vi har mött hund när vi har varit ute och gått. Det är mycket lättare att få kontakt med han och få han att följa med. Det är liksom att "matte har ju godis". Även om han är lite fixerad vid den mötande hunden, eller hunden bakanför, så går det få kontakt med han, förut var det ju typ lölöst. Han stängde ju av, hade man godis i handen och hade denf ramför nosen på han så vek han ju undan huvudet ungefär som att " bort, jag ser ju inte". Men det gör han inte nu. Visst har han lagt dig nån gång, men man måste inte tvinga/slita upp han utan han följer ganska lätt med när man visar att man har godis. Och det är jätteskönt.
Igår kom grannen hem just som jag gick ut med Troy. Hon går i min dansgrupp. Förr-förra gången upptäckte vi att vi är gannar. Pratade lite med henne och Troy ville ju såklart hälsa på henne. Men han blir ju så ivrig fortfarande. Men han var duktig på att sitta och vänta, men ibland for han ju ändå fram och pratade med henne, men då var han i alla all lite lugnare. En gång var han jätteduktig, för han tittade upp på mig och frågade verkligen om han inte kunde få gå fram till henne. Man blir så glad för såna där små saker. Så vi gör framsteg igen.
Och han är duktig när vi tränar ute också, har blivit mycket bättre på det. Och nu tycker han u att det är kul att träna igen, och då blir det ju också roligare för mig. Idag när vi var i rastgården tog han A-hindret helt själv och det är ju jättebra. Han hade ingen fart så det blev mer att klättra upp. Det var nåt som luktade där som gjrode det intressant tror jag för han luktade i luften när han kommit ner och stod som i mitten. Och så försökte han upp igen och så var han på marken och luktade. Hoppas bara det bli nån kurs snart, för det behöver vi. Och att öppna träningen börjar igen snart. För det behöver vi också.
Igår kom grannen hem just som jag gick ut med Troy. Hon går i min dansgrupp. Förr-förra gången upptäckte vi att vi är gannar. Pratade lite med henne och Troy ville ju såklart hälsa på henne. Men han blir ju så ivrig fortfarande. Men han var duktig på att sitta och vänta, men ibland for han ju ändå fram och pratade med henne, men då var han i alla all lite lugnare. En gång var han jätteduktig, för han tittade upp på mig och frågade verkligen om han inte kunde få gå fram till henne. Man blir så glad för såna där små saker. Så vi gör framsteg igen.
Och han är duktig när vi tränar ute också, har blivit mycket bättre på det. Och nu tycker han u att det är kul att träna igen, och då blir det ju också roligare för mig. Idag när vi var i rastgården tog han A-hindret helt själv och det är ju jättebra. Han hade ingen fart så det blev mer att klättra upp. Det var nåt som luktade där som gjrode det intressant tror jag för han luktade i luften när han kommit ner och stod som i mitten. Och så försökte han upp igen och så var han på marken och luktade. Hoppas bara det bli nån kurs snart, för det behöver vi. Och att öppna träningen börjar igen snart. För det behöver vi också.
Orolig hund
Igå levde de om jättemycket när dom var och jobbade med altanen. Eller nya grunden, för att sen lägga grunden på altanen. Jag vet egentligen itne vad dom gjorde men levde om gjorde det verkligen. Nu ligger det i alla fall grus där altanen ska vara.
Jag tyckte det levde om nog mycket för min smak så jag tänkte hur det kändes för Troy och hans öron När jag borstade tänderna kom han i i badrummet som vanligt, och så satte han sig med ryggen mot mig och trykte sig mot mitt ben. så jag bestämde mig för att fara hem till mamma och pappa igen över dagen. Men dom gör ju om i hallen och la nytt golv, så det var ju stökigt där också men det levde ju i alla fall inte om lika mycket.
Hos mamma och pappa gömde sig Troy i mitt sovrum eller hos mamma och pappa om han inte var med mig i vardagsrummet. När vi åt middag var han ju med oss, men annars höll han sig undan lite, om han inte var med mig som sagt.
Pappa tyckte det var lite konstigt att Troy aldrig varit ute i hallen, men det tyckte itne jag. Det är grejer, stora, i tvättstugan. två byråer som tar en del plats oh gör det svårare att komma förbi, och så är dom ju i hallen och grejar. Han vågar helt enkelt inte.
När jag skulle gå med Troy satt jag på golvet och tog på mig skorna. Paa sågade till en bit av klickergolvet då och Troy tyckte inte alls om det. Han var på väg att sätta sig i mitt knä och hade han kunnat hade han krypit upp i famnen på mig.
Pappa tycke han är lite fånig, men han är ganska känslig. Speciellt när det lever om. Men det blir väl kanske lite bättre när han blir lite äldre. Han skällde i alla fall inte så mycket när dom höll på utanör min lägenhet på baksidan, men det blev ju några gånger. Men det är ju för att säga till att det är nåt där och att det låter. Men sen levde det ju om så mycket.
Nog försöker han väl bestämma lite ibland, men när han är rädd och orolig då är det i alla fall jag som gäller.
Jag tyckte det levde om nog mycket för min smak så jag tänkte hur det kändes för Troy och hans öron När jag borstade tänderna kom han i i badrummet som vanligt, och så satte han sig med ryggen mot mig och trykte sig mot mitt ben. så jag bestämde mig för att fara hem till mamma och pappa igen över dagen. Men dom gör ju om i hallen och la nytt golv, så det var ju stökigt där också men det levde ju i alla fall inte om lika mycket.
Hos mamma och pappa gömde sig Troy i mitt sovrum eller hos mamma och pappa om han inte var med mig i vardagsrummet. När vi åt middag var han ju med oss, men annars höll han sig undan lite, om han inte var med mig som sagt.
Pappa tyckte det var lite konstigt att Troy aldrig varit ute i hallen, men det tyckte itne jag. Det är grejer, stora, i tvättstugan. två byråer som tar en del plats oh gör det svårare att komma förbi, och så är dom ju i hallen och grejar. Han vågar helt enkelt inte.
När jag skulle gå med Troy satt jag på golvet och tog på mig skorna. Paa sågade till en bit av klickergolvet då och Troy tyckte inte alls om det. Han var på väg att sätta sig i mitt knä och hade han kunnat hade han krypit upp i famnen på mig.
Pappa tycke han är lite fånig, men han är ganska känslig. Speciellt när det lever om. Men det blir väl kanske lite bättre när han blir lite äldre. Han skällde i alla fall inte så mycket när dom höll på utanör min lägenhet på baksidan, men det blev ju några gånger. Men det är ju för att säga till att det är nåt där och att det låter. Men sen levde det ju om så mycket.
Nog försöker han väl bestämma lite ibland, men när han är rädd och orolig då är det i alla fall jag som gäller.
Prova på agility
I lördags var det Prova på agility på Solbacken, utanför Arken zoo. Så efter att j varit hos hästen så for ja dit med Troy och tittde lite. Dom visade först hindrena och sen fick man prova själv.
Jag kunde ju inte ha Troy lös men det sa dom var inget problem. En tjej hälpte mig i början, och fråade hur gammal han var och om vi hade testat nåt tidigare. Sa att i rastgården på Anderstorp finns det ju lite agilityhinder så han har provat balanshindret ch att hoppa, och så har vi ju en tunnel hemma.
Hon skulle hålla i han så skulle jag g unt och locka på han. Tänkte ha han sittande så han skulle ha mer fokus på mig och lugna sig lite. Första gången sprang han på sidan av hindret. Men det var högre än han är van att hoppa och han tyckte säkert att det var högt. Sen när jag skulle ha han att sitta igen så ville han inte utan började protestera och bita på mig. Så jag tog i nacken och höll ihop munnen på han. Höll också upp kopplet en gång. Tjejen som var andra halvan av ledarna för valpkusen vi gick var där, och det var hon som höll i agilityvisningen. Hon kom fram och sa att han inte behövde sitta och hon kunde hålla koplet så skulle jag abra gå runt och locka på han. Och då gick det bra. Han hopapde några gånger utan problem, men rev ju hindret med kopplet nån gång. Hon sa att ibland är det bättre att låta dom vara så det inte blir nån konflikt. Jag sa att jag tänkte att han skulle sitta för att vara lite lugnare. För han blev ju så uppjagad. Och hur som helst, oavsett om man ska undvika konflikt eller inte så tar jag inte att han biter på mig.
Sen provade vi också slalom och det gick ganska bra. Hemma är han ju van vid betydligt mindre pinnar och betydligt kortare, men det gick rätt bra ändå, men det var ju inte alltid han ville svänga, men gjorde ju det när man visade, men han tänkte ju hoppa över nån pine ibland. Men han va duktig ändå. Slalom kan han ju, men går ju mest mellan mina ben då, så det blir ju lite annars.
Provade också tunnlarna, en av tunnlarna var rak som den vi har hemma, men här var hela tunneln öppen såatt säga, så inget som låg på marken. Den ena tunneln var svängd och det gick bra med den också efter ett tag Första gången vände han i tunneln, men då stod det också några hundar i närheten utanför. Men jag fick han att gå hela vägen till slut ändå. Balanshindret var ju inga som helst problem, där springer han bara. Men han var på vä att trampa utanför nån gån så då tryckte jag upp han lite. Sen vill han ju ibland börja en bit upp på rampen och hoppar ju av för tidigt också, men det är ju bara att träna på det.
Han hoppade genom ett däck också. Först ville han ju inte alls, men sen fick jag han att hoppa igenom. Sen var det en tjej som höjde det lite för hon och hennes mamma tyckte det var så lågt. Och då sprang han på sidan istället. Sen kom det en kvinna so höll på med agility och var emdoch visade upp och ställde två hinderstöd på idorna om däcket för att han inte skulle springa på sidan, så han inte skulle tro att det var så man skulle göra. Och då hopade han ju.
Han tyckte det var riktigt roligt, och det är jättekul eftersom jag ahde tänkt träna agility med han och föhoppningsvis också tävla.
Jag frågade aldrig om nån kurs, men kollade lite på internet, på studiefrämjandets hemsida och på burkshundsklubbens hemsida men det stod ingentin. Mamma ringde igår när han var på jobbet och sa att en hon jobbade med hade varit på agilityvisningen och sa att det skulle börja en kurs på tisdagen, alltså idag, så jag kollade lite igen, men kunde ju inte hitta nåt. Hon tycke jag skulle rina till studiefrämjandet och höra om kursen. Men det gjorde ja inte, eftersom det ju skulle börja idag. Kollade mer på brukshundklubben också och medlemsavgift och kursavgift skulle vara betalda innan kursstart. Och så fyllde man i ett formulär där på hemsidan om man ville bli medlem. Men det kostade ganska mycket att bli medlem, plus kursavgiften då så jag bestämde mig för att ja ska gå sen nån gång om det blir nån kurs.
Och när mamma kom hem sa hon att hon hade ringt och det var en forsättningskurs som skulle börja, så jag hade ju ändå inte kunnat gå den. Men jag hoppas det blir nåt snart.
Jag kunde ju inte ha Troy lös men det sa dom var inget problem. En tjej hälpte mig i början, och fråade hur gammal han var och om vi hade testat nåt tidigare. Sa att i rastgården på Anderstorp finns det ju lite agilityhinder så han har provat balanshindret ch att hoppa, och så har vi ju en tunnel hemma.
Hon skulle hålla i han så skulle jag g unt och locka på han. Tänkte ha han sittande så han skulle ha mer fokus på mig och lugna sig lite. Första gången sprang han på sidan av hindret. Men det var högre än han är van att hoppa och han tyckte säkert att det var högt. Sen när jag skulle ha han att sitta igen så ville han inte utan började protestera och bita på mig. Så jag tog i nacken och höll ihop munnen på han. Höll också upp kopplet en gång. Tjejen som var andra halvan av ledarna för valpkusen vi gick var där, och det var hon som höll i agilityvisningen. Hon kom fram och sa att han inte behövde sitta och hon kunde hålla koplet så skulle jag abra gå runt och locka på han. Och då gick det bra. Han hopapde några gånger utan problem, men rev ju hindret med kopplet nån gång. Hon sa att ibland är det bättre att låta dom vara så det inte blir nån konflikt. Jag sa att jag tänkte att han skulle sitta för att vara lite lugnare. För han blev ju så uppjagad. Och hur som helst, oavsett om man ska undvika konflikt eller inte så tar jag inte att han biter på mig.
Sen provade vi också slalom och det gick ganska bra. Hemma är han ju van vid betydligt mindre pinnar och betydligt kortare, men det gick rätt bra ändå, men det var ju inte alltid han ville svänga, men gjorde ju det när man visade, men han tänkte ju hoppa över nån pine ibland. Men han va duktig ändå. Slalom kan han ju, men går ju mest mellan mina ben då, så det blir ju lite annars.
Provade också tunnlarna, en av tunnlarna var rak som den vi har hemma, men här var hela tunneln öppen såatt säga, så inget som låg på marken. Den ena tunneln var svängd och det gick bra med den också efter ett tag Första gången vände han i tunneln, men då stod det också några hundar i närheten utanför. Men jag fick han att gå hela vägen till slut ändå. Balanshindret var ju inga som helst problem, där springer han bara. Men han var på vä att trampa utanför nån gån så då tryckte jag upp han lite. Sen vill han ju ibland börja en bit upp på rampen och hoppar ju av för tidigt också, men det är ju bara att träna på det.
Han hoppade genom ett däck också. Först ville han ju inte alls, men sen fick jag han att hoppa igenom. Sen var det en tjej som höjde det lite för hon och hennes mamma tyckte det var så lågt. Och då sprang han på sidan istället. Sen kom det en kvinna so höll på med agility och var emdoch visade upp och ställde två hinderstöd på idorna om däcket för att han inte skulle springa på sidan, så han inte skulle tro att det var så man skulle göra. Och då hopade han ju.
Han tyckte det var riktigt roligt, och det är jättekul eftersom jag ahde tänkt träna agility med han och föhoppningsvis också tävla.
Jag frågade aldrig om nån kurs, men kollade lite på internet, på studiefrämjandets hemsida och på burkshundsklubbens hemsida men det stod ingentin. Mamma ringde igår när han var på jobbet och sa att en hon jobbade med hade varit på agilityvisningen och sa att det skulle börja en kurs på tisdagen, alltså idag, så jag kollade lite igen, men kunde ju inte hitta nåt. Hon tycke jag skulle rina till studiefrämjandet och höra om kursen. Men det gjorde ja inte, eftersom det ju skulle börja idag. Kollade mer på brukshundklubben också och medlemsavgift och kursavgift skulle vara betalda innan kursstart. Och så fyllde man i ett formulär där på hemsidan om man ville bli medlem. Men det kostade ganska mycket att bli medlem, plus kursavgiften då så jag bestämde mig för att ja ska gå sen nån gång om det blir nån kurs.
Och när mamma kom hem sa hon att hon hade ringt och det var en forsättningskurs som skulle börja, så jag hade ju ändå inte kunnat gå den. Men jag hoppas det blir nåt snart.
Troy har badat!
I söndags for jag och mamma med Troy till Gunsen. Han har u varit i vattenfyllda diken och verka tycka att det är kul så jag sa till mamma att vi kan ju fara till Gunsen nån dag och se om han vill bada. Mamma tyckte att vi kunde ju göra det då.
Jag tog med stövlar och en liten låda som jag la godisbitar i. När vi kom dit hade jag han först kopplad och gick ut i vattnet och han gick faktiskt i och for runt lite och drog i kopplet. Eftersom vi var ensamma släppte jag han. Jag la den lilla lådan emd godis i vattnet och så gick Troy ut och hämtade den. Gjorde det 3 gånger och sen fick han springa runt lite själv. Kastade en pinne också som han hämtade. En gång kom den lite långt ut tyckte han och han vågade itne ritkigt ta den, men han vände igen och tog den. Det var ganska djupt för han då men vattnet ick inte över ryggen. Han simmade inte, men han har badat och det är jag jätteglad för. För sist jag försökte få han i vattnet så stenvägrade han ju. Ville ju inte ens sätta tassarna i vattnet.
Så nu kan man ju ta han dit fler gånger och veta att han badar. Jag tror faktiskt han tyckte det var ganska roligt.
Förhoppningsvis kan man ta han med ut i båten nån gång. Men han är ju ganska osäker med vatten och inte som Dart som hoppade från båten fast han satt fast för att han vlle bada, så då ska jag faktiskt ha flytväst på han. Och det ska man väl egentlien ha.
Men jag är så glad. Troy är inte rädd för vatten längre.
Jag tog med stövlar och en liten låda som jag la godisbitar i. När vi kom dit hade jag han först kopplad och gick ut i vattnet och han gick faktiskt i och for runt lite och drog i kopplet. Eftersom vi var ensamma släppte jag han. Jag la den lilla lådan emd godis i vattnet och så gick Troy ut och hämtade den. Gjorde det 3 gånger och sen fick han springa runt lite själv. Kastade en pinne också som han hämtade. En gång kom den lite långt ut tyckte han och han vågade itne ritkigt ta den, men han vände igen och tog den. Det var ganska djupt för han då men vattnet ick inte över ryggen. Han simmade inte, men han har badat och det är jag jätteglad för. För sist jag försökte få han i vattnet så stenvägrade han ju. Ville ju inte ens sätta tassarna i vattnet.
Så nu kan man ju ta han dit fler gånger och veta att han badar. Jag tror faktiskt han tyckte det var ganska roligt.
Förhoppningsvis kan man ta han med ut i båten nån gång. Men han är ju ganska osäker med vatten och inte som Dart som hoppade från båten fast han satt fast för att han vlle bada, så då ska jag faktiskt ha flytväst på han. Och det ska man väl egentlien ha.
Men jag är så glad. Troy är inte rädd för vatten längre.
"Kom, kom, kom!"
Igår gjorde jag ett spår åt Troy av korv. JAg skar upp en ganska tjock skiva som jag delade i lite mindre delar och gnuggade i gräset och gjorde ett spår på ca 10 meter. Troy fick vara inne under tiden och när jag var klar gick jag in en stund. Troy han ville bara ut. "Kom då, matte kom!". Nu går vi ut, kom då! Kom!" Ungefär. Jag satt först i fåtöljen, sen gick jag för att dricka lite och då sprang han ju efter och trodde att vi skulle gå ut i groventrén. När jag gick tillbaka till fåtöljen sprang han tillbaka till dörrren och visade med hela sig att han verkligen ville ut. Han visste vad det handlade om. När han fick komma ut satte jag han och visade sen med handen mot spårets början och då for an ju iväg, men jag luckades hejda han så fick han börja om från början. Och det gick riktigt bra. Han kanske inte följde spåret exakt men han följde i alla fall linjen.
Sen kastade jag ut lite brödbitar också som han fick söka efter, 3 husmans bröt jag i bitar. Och han får runt på gräsmattan och sökte. Mamma har gjort så nån gång tidigare och han verkar tycka att det är ganska kul. Han får ju i alla fall använda huvudet lite. Och han har ju lärt sig att använda nosen nu, eller börjar ju i alla fall lära sig. I början när han skulle spåra sprang han ju utanför och och hoppade över för att komma till sälva spåret igen. Men den här gången följde han ju hela spåret, så det tar sig ju helt klart.
Det var så roligt att se han innan han fick komma ut för han var verkligen ivrig.
Får göra fler korvspår nästa helg när jag far till mamma och pappa igen.
Sen kastade jag ut lite brödbitar också som han fick söka efter, 3 husmans bröt jag i bitar. Och han får runt på gräsmattan och sökte. Mamma har gjort så nån gång tidigare och han verkar tycka att det är ganska kul. Han får ju i alla fall använda huvudet lite. Och han har ju lärt sig att använda nosen nu, eller börjar ju i alla fall lära sig. I början när han skulle spåra sprang han ju utanför och och hoppade över för att komma till sälva spåret igen. Men den här gången följde han ju hela spåret, så det tar sig ju helt klart.
Det var så roligt att se han innan han fick komma ut för han var verkligen ivrig.
Får göra fler korvspår nästa helg när jag far till mamma och pappa igen.
Mer eller mindre utkörd från rastgården
Igår gick jag med Troy till rastgården på kvällsvängen. Har inte varit där på ett tag eftersom jag varit en del hos mina föräldrar då dom passat Troy på dagarna medan jag jobbar.
Tänkte att han skulle få springa av sig, för det behöver han. Han fick hoppa lite och gå på balanshindret. Sen fick han springa runt själv en stund. Plötsligt springer han iväg för han ser att det kommer in 2 hundar. Jag såg dom inte alls först då jag stod med sidan mot dom. Jag går dit och ropar på Troy en gång men bryr mig inte så mycket. Dom har ju bara gått in. Han nosade på båda hundarna och sen fick jag tag på han och hade han att sitta. Den ena kvinnan frågade om jag var klar snart, och jag sa att jag nyss kommit. Hon sa att dom hade tänkt få släppa hundarna ensamma. Jaha, sa jag. Dom såg bara på mig och sa ingenting, men jag kände mig ju tvingad att gå. Hade bara varit där i ca 5 minuter... Jag tycker faktiskt att om grinden är stängd kollar man om nån är där och frågar om man kan komma in. Alla hundar går inte ihop med alla. Man kan väl fråga för artigheten om inte annat. Eller i alla fall säga "Hej. Vi tänkte komma in."
Syrran ringe strax efter att jag gtt så jag gick och mötte henne och så följdes vi till Coop. Vi gick förbi rastgården igen, ca 20 min efter att jag gått. Och då var dom inte ens kvar!
Tänkte att han skulle få springa av sig, för det behöver han. Han fick hoppa lite och gå på balanshindret. Sen fick han springa runt själv en stund. Plötsligt springer han iväg för han ser att det kommer in 2 hundar. Jag såg dom inte alls först då jag stod med sidan mot dom. Jag går dit och ropar på Troy en gång men bryr mig inte så mycket. Dom har ju bara gått in. Han nosade på båda hundarna och sen fick jag tag på han och hade han att sitta. Den ena kvinnan frågade om jag var klar snart, och jag sa att jag nyss kommit. Hon sa att dom hade tänkt få släppa hundarna ensamma. Jaha, sa jag. Dom såg bara på mig och sa ingenting, men jag kände mig ju tvingad att gå. Hade bara varit där i ca 5 minuter... Jag tycker faktiskt att om grinden är stängd kollar man om nån är där och frågar om man kan komma in. Alla hundar går inte ihop med alla. Man kan väl fråga för artigheten om inte annat. Eller i alla fall säga "Hej. Vi tänkte komma in."
Syrran ringe strax efter att jag gtt så jag gick och mötte henne och så följdes vi till Coop. Vi gick förbi rastgården igen, ca 20 min efter att jag gått. Och då var dom inte ens kvar!
