Mina nya favorit. Efter att ha sett StreetDance igen kollade jag lite på Youtube för att se när George Sampson var med i Britan´s got talent.

2007

2007 gick han inte vidare till semifinal och sökte igen 2008, ännu duktigare

Då tog han sig till semifinal och vann. Jag gillar verkligen när han dansar i "regnet".




Jag tycker det är mycket orättvist att vara så duktig nä man är så ung :) Men även om jag ville dansa i många år innan jag började och man kom på några moves, så gjorde man ju inget av det. Man ahde ju kunnat dansa för sig själv typ, och övat ändå. Men nu dansar jag ju äntligen street. Men så där bra blir jag ju aldrig.

Såg StreetDance igen igår, eller vi började och såg klart idag. Tycker den är väldigt bra. Jag gillar dansfilmer, och har alltid tänkt att jag också vill dansa, men nu dansar jag ju street så jag behöver inte tänka det längre, bara att jag också skulle vilja vara så duktig.
Dom blandar streetdance och balett, och jag tycker dom gör det väldigt bra. Jag har aldrig gillat balett och skulle inte dansa det själv, men det kan ju se väldigt fint ut ibland... Dom har i alla fall lyckats blanda dom helt olika stilarna väldigt bra. Slutnummret därman frå se det på riktigt är väldigt ba.
George Sampson som spelar Eddie får man inte se dansa förrän i slutet men han är väldigt bra. Han vann Britain´s got talent 2008.
Vi såg lite av extramaterialet idag och då sa Nichola Burley som spelar huvudrollen Carly att hon sökte rollen som skådespelare, hon var ingen dansare. Det hade jag aldrig trott, för båda gångerna vi har sett filmen har jag tänkt hur duktig hon är, och jag skulle gärna vara lika duktig. Hon hade dansat 8-10 timmar om dagen eller nåt sånt i några veckor tror jag det var, och då är det klart man blir duktig. Men jag ahde aldrig trott att hon inte var dansare.
Breakdance-tjejen diggar jag. Det ser så himla lätt ut när dom kan.
Det är några riktigt bra dance crews med också, Flawless och Diversity. Väldigt duktiga.
Det är faktiskt en av dom bästa dansfilmerna.

Mamma tränade lite apport med Troy i lördags när jag var hos hästen. Det hade gått ganska bra. Vet inte hur duktig han var när han kom tillbaka med dummyn, mene ftersom det hade gått bra så antar jag att han inte lämnade den en meter ifrån henne i alla fall.
I söndags skulle jag träna lite med Troy och täntke att han skulle få söka lite. Men jag fick han inte där jag ville ha han i köket. Blev irriterad på honom för att han  inte ville/lyssnade och sen irriterad på mig för att jag blev irriterad på han. Han gick ut i hallen. Tänkte att han får väl apportera lite då så jag slängde in dummyn i sovrummet, men han ville inte hämta den. Tänkte att han vill väl ut och kissa då så jag tog ut han. Och när vi kommer in igen och han får gå så springer han raka vägen och hämtar dummyn och så raka vägen till mig. Jag blev faktiskt ltie förvånad över att han kom ihåg vad jag sagt att han skulle göra, men det är ju bra att han gjorde det.
Han var jätteduktig. Lämnade alltid dummyn vid mina fötter. Nån gång höll han faktiskt i den lite innan han släppte.
Tränade apport igår också. Först på förmiddagen. Lämnade alltid dummyn vid mina fötter, ibland nästan på mina fötter. Och så tar han den med sig ibland och går nästan runt. Nu när jag tränar apport får han gå runt mig igen innan han får godis/beröm. Han är så duktig. Galopperar iväg och hämtar dummyn och skyndar sig tillbaka.
Igår afton gick jag och syrran till skogsvägen här på Anderstorp och tränade lite apport. Egentligen skulle hon ta lite kort, men jag hade ju såklart glömt kameran. Han var riktigt duktig, men ibland sprang han till henne istället för mig. Han tycker det är så kul med apport, och det är så roligt att se. Han sprang så fort ibland att han faktiskt gick omkull nån gång när han skulle stanna.
När han apporterat ett antal gånger fick han springa lös en stund eftersom han varit så duktig. När vi gick tllbaka gjorde jag en inkallning och syrran fortsatte gå för att testa honom lite. Jag var redan lite efter henne och Troy. Han stannar och tittar på syrran och mig och verkar fundera på om han ska fortsätta med syrran eller komma till mig. Jag springer bortåt en bit och kallar in han igen men han står kvar. Springer en bt igen, men han komemr fortfarande inte. Så jag går av vägen och gömmer mig lite. Då kommer han springande men stannar efter en stund så jag går fram igen och då kommer han.
Sen när vi gått en bt gjorde han en avstickare från vägen vid nåt träd och var där en stund. När jag kalalde på han så kom han, med ett par vantar i munnen :)
Det är så härligt när det går bra att träna. Inte om idag när vi träffade Emor och hennes hundar igen. Gick inte alls särskilt bra och jag var bara irriterad på Troy. Han ahde inte alls fokus på mig även om han gjrode typ det jag ville. Han låg och satt när jag sa det, men han tittade alltid efter mellanpudeln och valpen som hon skötte. Och mot slutet när han skulle ligga så kröp han fram en bit innan han la sig. Och gå fot gick bara inte... Nej ingen bra träning alls.Och jag hördes säkert ganska bra av andra också eftersom jag blev så irriterad på han. Är nog itne så bra på att träna.... Och så är jag väl för ointressant... Gick ju bättre på inomhusträningen, och då var det ändå fler hundar där....
Och när vi skulle därifrån och jag var tvugnen att dra i Troy så han inte skulle fram till pudlarna så gick halsbandet sönder.... Så ag var tvungena tt köpa ett nytt halsband. Gjorde det på Coop när jag ändå handlade. Ett helstryp blev det för det fanns inget halvstryp. Men det är nästan för litet, ast det ska passa till mellanstora hundar... Så jag får väl nästan köpa ett nytt halsband igen....

Förra veckan, på tisdagen, var jag och pappa och köpte en bilbur till Troy. Hittade en till ganska bra pris som just så pass passar i bilen...
Jag satte ihop buren och sen när jag skulle hem så hoppade han själv in, emn sen blevdet stopp. Han tyckte inte alls oma tt det plösligt tog stopp och ville inte vända på sig. När han skulle ut så slängde han sig ut. Jag tar av honom kopplet i bilen för han tuggar på det annars har jag märkt. Hade tur att jag var med och hann ta tag i halsbandet för annars hade han väl sprungit runt ett tag och det hade varit sårt att få fast honom  igen.
På onsdagen när jag skulle åka hem till mina föräldrar igen då jag rider på onsdagar så fick jag nästan inte in honom i bilen. Jag fick kämpa ordentligt för att fösöka få in honom i buren men det gick inte. Han vägrade i sten. Försökte smita undan hela tiden. Jag försökte hålla mig lugn, men det var inte det lättaste det ska jag erkänna. Fick upp framtassarna på bilen men sen när jag skulle lyfta upp bakdelen så va han redan nere på marken och man fick verkligen dra fram honom för att ens få upp framtassarna. Så efter en stunds kämpande så fick han ändå åka i baksätet. När han ska ut igen så är det samma sak igen, fort går det, men jag har i ala fall fått sätta på kopplet.
Frågade på Buke vad man kunde göra, för det kändes jättetrist att han verkligen inte ville vara i buren. Men jag gjorde väl fel egentligen som bara satte in honom i buren. Fick i alla fall lite olika råd, varav ett var att dra kopplet genom gallret, när hunden backar spänns ju kopplet och när den går framåt så blir det ju eftergift. Så jag och pappa tränade några gånger på torsdagen och så fick han hjälpa mig att få in Troy igen när jag skulle åka hem. Det gick väl så där när vi tränade och när jag skulle hem. Men det blev ju betydligt lättare att lyfta in honom när man hade kopplet genom gallret. Men han skakade när han var i buren och ville inte äta godis om man inte gav hnom ur handen. Men sista gången vi tränade så vände han sig i alla fall själv.
På  torsdagen skulle jag också på inomhusträning på Totohallen så syrran fick hjälpa mig att lyfta in honom i bilen och det gick ganska bra. På träningen var han faktiskt ganska duktig. Först satt jag bara en liten stund så han fick titta på hundarna. Sen tränade jag i kanske 20 min. Han varå såklart intresserad av dom andra hundarna och hade gärna lekt med dom, men ibland va han faktiskt fokuserad på mig. När vi tränat satt jag bara med honom igen i kanske 20 min. Och han var riktigt lugn och avslappnad där mot slutet, och det är ju bra. Han behöver ju lära sig att det inte går att leka med alla hundar jämnt.
När jag skulle hem från träningen så stod/satt han faktiskt och väntade medan jag öppnade bagageluckan. Kändes ganska bra att han var lugn då när jag skulle öppna. Det var lite värre när jag skulle gå ut till bilen, men då hade just två hundar gått ut. Jag drog kopplet genom gallret och så var det bara att lyfta in honom. Var lite klantig och körde fast när jag skulle köra därifrån men hade tur och kunde bli lossdragen.
I fredags så skulle jag hem till föräldrarna igen. Nu åkte syrran med med lilla M och Ludde också. Han fick avra i baksätet. Å gickd et att lyfta in Troy utan att dra kopplet genom gallret. Ludde fick åka i baksätet.Vi stannade på Coop och handlade lite och jag köpte ett ben till Troy, som han åt upp på några minuter tror jag. Men han hade i alla fall ro att äta upp det.
När jag åkte hem igår så fick Ludde vara i skuffen han med. Och Troy ville själv in i buren!! Först ville hsn in till Ludde men jag sa att han inte skulle det. Sen gick han själv till andra sidan där buren är och ville in så det var bara att lyfta in honom. Det var så skönt! Han gnällde en del men det beror säkert lite på att Ludde var där också. När han skulle ut sen så väntade han på att han fick ett okej fö att få ut. Han ligger alltid ner och ser ut som han skulle krypa ut om han kunde. Men han väntar i alla fall.
Nu ska jag bara hita ett annat underlag då jag inte vill att han ska ligga direkt på plastbotten. pappa köpte en tunn pläd åt mig men den glider ju bara iväg. Och madrassbiten som jag skar ut har han massakerat, så den är inte mycket att ha längre.