Vad är det med jeans?

När jag var i Stockholm försökte jag hitta jeans. Jag provade faktiskt några som sitter lite mer löst, annars vill jag ju ha tighta jeans :) Jag skulle vilja ha raka jeans, jag tycker det är jättesnygt ibland, som på tex Bill Kaulitz :) Men jag har väl för mycket höft och rumpa för att kunna ha raka lössittande jeans utan att ha baggyjeans, eller nåt...
Jag köpte i alla fall ett par ganska tighta jeans, som väl ska ha ganska raka ben. Men jag har ett problem som jag haft i ganska många år nu. Jag måste alltid ha skärp. Ett lyxproblem, jag vet. Men jag förstår inte hur man gör jeans nu. Och så är det nåt fel när en smal tjej måste ha storlek 40 eller ännu värre, 42, för att överhuvudtaget få på sig jeansen ordentligt. Är det bara utländska storlekar nu? Sen förstår jag inte hur man kan göra ett par tighta jeans som sen sitter jättelöst i midjan. Vad är det för vits med att ha 2 decimeter för mycket tyg?

Japan original limited version

Tokio Hotels scen visas äntligen i dess slutliga destination, Japan!
(Titeln har inte bestämts ännu.)
Albumet (Japan original limited version kommer släppas den 2 februari 2011.
2 versioner av CD och  CD/DVD.





Man vet nu att det kommer vara en specialversion av Humanoid.


Ny outfit



Jacka: H&M
Tröja: H&M
Bälte: Lindex
Leggings: Cubus
Stövletter: Eurosko

Jackan har jag haft ett tag, men aldrig sett någon med likadan. Den blåa jag köpte har jag sett nån annan ha. Det är roligt när man får vara lite ensam om nåt.

Tokio Hotel till Japan?

Det ryktas att Tokio Hotel äntligen kommer att fara till Japan.

"Universal Music Japan met the guys in Singapore and has agreed to start a promotion of the band in Japan." Source: Tokio Hotel Japan's facebook.

Postat på th_apex


Det här postades på twitter den 28 september






Universal Japan har också pratat med Tokio Hotel`s management.



Tokio Hotel är också med i den Japanska tidningen GOSSIPS # 11 2010.






Även i musikindustrin, även i modeindustrin är Tokio Hotel beslutade att starta deras verksamhet i Japan! Bandet kommer skicka speciella gåvot till GOSSIPS läsare!

Tokio Hotel, redo för Japan!

Bill Kaulitz har skickat kärlekssamtal till många topdesigners, med designern av Chanel, Karl Lagerfeld, som ledare. Det kända bandet från Tyskland Tokio Hotel i ledning av Bill Kaulitz (21) har bestämt att starta sitt projekt i Japan! När de släppte deras album "Schrei" i 2006 gjorde bandet debut i Japan. Efter det har de varit upptagna med aktiviteter i Europa och Amerika. Men äntligen har bandet beslutat att starta deras projekt i Japan. Det ryktas även att bandet ska släppa ett Japanskt orginalalbum.  

Och pilspetsen för dessa glädjande nyheter skjutna från bandet kommer träffa GOSSIPS läsare! Denna gången kommer väldigt sällsynta saker med autografer att ges ut! Fyll i vykortet bundet på P88, med nummer av de saker du vill ha, och skicka det till oss. Skicka senast: 16 oktober. Va snabb!

(Bill)
På catwalken för det kända märket DSQUARED är Bill klädd i imponerande kläder.

(Bill med DSQUARED)
Tvillingdesignerna från DSQUARED, Dan & Dean.

(Bild #2)
Bill sitter på golvet och signerar autografer som ska ges till GOSSIPS läsare på allvar.

Bandet håller det färgade pappret med autografer från bandet, de tog gladeligen fotot. Detta speciella färgade papper med autografer är en speciell present!

Sak #1:
Färgat papper med autograf

Sak #2:
Plektrum använda av bandet

Shopping (ut med det gamla, in med det nya)

Sova på en  buss, nej det är inte bra för mina låsningar. Nej jag kan inte sitta och sova. Och bussen var full så det gick ju inte att breda ut sig direkt. Men det är väl på ett sätt bra att bussen går så pass sent från Skellefteå på torsdagar. Så behöver man ju inte sitta och trängas allt för mycket i alla fall. Killen som jag satt bredvid klev av i Uppsala och det var så skönt att få två säten själv.
På hemvägen går bussen kl 18, i alla fall på söndagar. Och vi var bara ett 20-tal i bussen, det var så skönt att få två säten själv så man fick lite mer plats. Det blir fakriskt lite lättare att sova då. Det går ju faktiskt att ligga också, även om det inte är så skönt. Men busschauffören var lite rolig. Han sa att redan i Piteå skulle det plockas upp fler personer så vi fick inte breda ut oss allt för mycket. Men hallå, Piteå är långt upp från Stockholm, och dom flesta skulle av mellan Umeå och Piteå... hade det varit Sundsvall hade jag kunnat förstå, men det hade ju hunnit bli en bit in på morgonen innan dom stannar i Piteå så...

Det var bra väder i Stockholm, faktiskt ganska skönt. Så man behövde inte så mycket kläder på sig och det är ju alltid skönt. Jag klarade mig med min "skinn"jacka och mamma hade bara sin vindjacka. Sen kunde det väl bli lite kyligare på kvällen, men det gör ju inte så myciket. Hade dessutom med oss varsin fleecejacka.

Jag har shoppat ordentligt, men det mesta är ju sånt jag behöver. Men jag skulle gärna ha köpt mer, men då behöver jag väl lite mer pengar först. På fredagen köpte jag två leggings, två t-shirts, en hoodie med dragkedja, en lång finstickad tröja. På kvällen gick vi till Kungshallen och tittade lite och gick till en liten Thai restaurang. Vii åt nån typ av tre små rätter, med kycklingspett i nån sås, räkor i chili och kokosmjölk tror ag det var och så var det kött i vitlök. Och det var jättestarkt. Först var det ganska gott, sen blev det bara starkt.

På lördagen träffade vi L och gick runt på stan igen. Hon och mamma ville in i lite inredningsbutiker så vi gjorde det. Före vi träffade L hade vi varit på Hemtex som låg nära hotellet vi bodde på. Det var jättestort och hade en mysig babyavdelning. Fanns en jättemysig liten fleecefilt som jag nästan köpte till lilla M.
Vi åt lunch på en italiensk restaurang som mamma och K hade varit på när dom var i Stockholm. Det var riktigt bra mat. Mamma och L ville sitta ute för det var så fint väder, men det är ju september, så dom hade ju tagit in alla utemöbler, så vi fick sitta inne, men det gjorde ingenting.
När vi hade sagt hej då till L så gick jag och mamma och tittade i lite mer affärer och jag köpte lite mer kläder, ett par jeans och en t-shirt. Förstår inte varför det ska vara så svårt att hitta ett par jeans som sitter bra. Det är ju 2 decimeter tyg som sticker ut baktill många gånger..... Köpte en t-shirt också, hade helst velat ha den i svart eller blått. Men jag var bara tvungen att köpa den :) En del vet varför..

På kvällen letade vi upp en restaurang, eller det var väl mer en pub typ, där vi åt plankstek. Vi hade sett en reklamskylt om det på vägen till hotellet, så vi tänkte att vi skulle gå dit och prova. Och det var riktigt gott.

På söndagen for vi till L,H och W och åt typ brunch, sen följde vi med dom på två lägenhetsvisningar. Lägenheter i Stockhollm är fruktansvärt dyra! På ett ställe på Östermalm, det var jättefina hus, lite Englandskänsla. L tyckte det såg ut som i Harry Potter. Det var visst lite större lägenheter, typ 5:or och 6:or, som kostade en sisådär 10 miljoner...... Huvva.... För den första lägenhetsvisningen tog M lite paus i arbetet så vi fick träffa henne lite också. Synd bara att hon inte hade mer tid, för vi träffas ju inte särskilt ofta.
Lägenheterna var väl ganska fina, men små kök. Och inget jag skulle betala flera miljoner för. Men ska jag köpa min bostad vill jag ju köpa hus, inte lägenhet.
Sen gick vi runt lite på ett köpcentra där, och jag och mamma hittade varsin vinterjacka. Nu behöver jag bara nya vinterskor.
Efter det var det väl i stort sett bara att äta och vänta på bussen hem.
Har varit några trevliga dagar i Stockholm, alltid roligt att vara där och shoppa, det finns ju så mycket mer där. Och hotellet var riktigt fint, mamma var jättenöjd. Rummet var fint, sängarna var bra och det var bra frukost.



Kläderna jag köpte. Dock ingen bra bild.




Var bara tvungen att köpa "Raise your voice louder louder louder" när jag såg den. Ja jag är fånig :)




Den här scarfen köpte jag inte i Stockholm, utan här i stan på Glitter, för en vecka sen ungefär. Det var så roligt när jag skulle betala, för butiksbiträdet sa att hon nog också måste köpa en sån, och så ville mamma också ha en när jag visade henne :)





Stockholm och shopping

Imorrn kväll ska jag och mamma ta bussen till Stockolm. Kommer inte bli mycket sovande för jag kan inte sova sittande.
Vi kommer fram vid halv 9 tror jag så då blir det att gå till hotellet och lämna väskor och sen blir det nog en dag med shopping. Jag har tänkt gå  till Shock och Rock zone och se om man kan hitta nåt. På hemsidorna hittar man ju en del man skulle vilja ha så..
Komme bli en hel del shopping och så kanske nån liten utflykt. Vi har pratat lite om Kina slott som jag tyckte kunde vara lite intressant, men vi får se om det blir. Annars kanske det blir nån annan gång. Får se om det blir shopping eller annat på lördag, kanske träffar vi moster. på söndag ska vi i alla fall till dom.

Bill och Tom flyttar till LA

Fick ett sms av en kompis idag som undrade om jag hört att Bill och Tom flyttar till USA. Det är bekräftat av Jost. Då jag inte har varit på internet  så mycket senaste dagarna ha jag itne sett det, och först blev jag väl lite... ledsen eller vad man ska kalla det. Som några andra sagt på offiicial US forum är dom liksom en del av Europa och det känns lite konstigt att dom flyttar. Det känns så fånigt. När jag läst tråden på forumet kändes det väl lite bättre. Dom fyttar till USA för att jobba, så förhoppningsvis kommer det en ny skiva snart. Gustav och Georg stannar i Tyskland med sina flickvänner och Bill och Tom kommer att ha kvar sitt hus i Tyskland.
Får se hur länge Bill och Tom stannar i LA, eller om dom kommer att fortsätta bo där. men så länge det blir mer Tokio Hotel albums och turnéer så är jag nöjd.

Inget hästjobb

I söndags åkte jag och pappa ner till Stöde för att jag skulle kolla upp hästjobbet.
Det var nästan Spain all over again. Vi behövde ingen R, vi hade en GPS. Som ledde oss helt fel.... Vi körde runt länge och tänkte att vi inte skulle hitta Stöde. Hittade några skyltar jag kände igen från vägbeskrivningen jag fått av kvinnan, men vi hittade inte Stöde. Och när vi väl gjorde det, och hittade ICA-butiken jag skulle svänga vid, hittade vi nästan inte campingen. Tydligen skulle det vara välskyltat men det ger jag inte mycket för...
Från campingen till gården var det inte svårt att hitta och tog kanske 10 minuter att köra dit. Först fick jag se hästarna och några gjordes i ordning för att släppas ut och en häst selades på och sattes framför vagn och han körde ut. Hästarna verkade ganska fina förtom avelshingsten som jag tyckte såg benig ut, man kunde ju se revbenen, inte jättemycket, men dom syntes. En åring tyckte jag ahde konstiga bakhovar..
Hur som helst kände jag inte riktigt att jag ville vara där och jag tyckte inte riktigt om boendet, så jag ringde går och tackade nej. Jag skulle ha praktik i 6 månader först. Det var ju inte praktik jag sökte utan ett jobb. Men hon tyckte att jag kunde ju ingenting, kunde inte köra... I annonsen jag la ut står det klart och tydligt att jag tagit körlektiner på ridskolan och även kört lite när jag var mindre. Jag har fått två andraplaceringar iprecisionskörning, de första efter att bara ha kört knappt en termin, och dom andra hade kört 2 år eller mer längre. Det står visserligen inte, och jag sa det inte heller. Men att jag inte kör travhäst betyder inte att jag inte kan köra. Och nej, jag har inte jobbat med hästar förut, men jag har hållit på med hästar regelbundet i 20 år. Nåntiing har jag nog lärt mig.
Får leta vidare, men fömodligen blir det väl ett vanligt jobb. Men det är ju lättare, och lättare att få en bra lön.

Camp Rock 2 The final jam

Jag gillar Camp Rock. Visst är den väl lite fånig ibland och inte direkt en film för min åldersgrupp, men jag gillar tonårsfilmer, "tjollerfilmer". So sue me.
Sen jag fick veta om Camp Rock 2 har jag velat se den. Jag har hållit mig från att försöka hitta klipp på Youtube, har inte ens sett låtarna annat än när dom visats på Disney Channel. Nu visar dom ju mest samma hela tiden, men lite olika har det ju varit i alla fall.
Och bara från trailern har jag fått en favoritdel av filmen. När "Jason" (Kevin) säger typ "if you want to be a lead singer you need to buy leather pants and learn how to play tambourine". "Shane" (Joe): "I heard that".
Igår kväll kunde vi äntligen se den. Filmen är rätt rolig på sina ställen och både jag och syrran skrattade ganska mycket.
Camp Rock 2 är ju lite seriösare än den första och mycket bättre. Demi Lovato har har vuxit lite, det syns, och hennes röst har utvecklats ganska mycket sen förra filmen. Jag skulle gärna ha en sångröst som hon. Nick Jonas har också växt mycket. Jag tycker fortfarande inte att han ser ut som 17. Men det har ju gått två år tror jag sen första filmen, och mycket kan ju hända på två år. Och det ska ju vara ett år mellan filmerna.
Kevin Jonas passar lika bra nu som Jason som han gjorde i första filmen. Av nån anledning passar han som den typen av karaktär. Det är ju samma med JONAS. Han gör den rollen riktigt bra. Nu satsar dom väl mest på musiken, och kanske kommer dom aldrig att räknas som riktiga skådespelare, men jag tycker att dom alla tre, Kevin, Nick och Joe, gör ett riktigt bra jobb. Visst spelar dom ju sig själva mer eller mindre, men jag tycker ändå att dom är bra.
I Camp Rock 2 har dom fått konkurrens av ett till läger på andra sidan sjön, Camp Star. Camp Rock hotas därför att läggas ned och Mitchie /Demi) gör allt hon kan för att det inte ska bli så. Några av lägerdeltagarna själva blir ledare för att dom ska kunna fortsätta och dom utmanar Camp Star i the final jam.
I Camp Rock var mina favoritlåtar låtar med Demi och Jonas Brothers, men i Camp Rock 2 tycker jag om alla låtar. Visst är några lite bättre, men jag tycker det är jämnare. Introducing me är lite rolig, och Nick sjunger ganska fort. Jag tror jag skulle ha snubblat på orden, men får man öva lite så...
Jag skulle gärna vara med i en sån här film. Camp Rock 3? :)
Jag tycker myckt om filmen och kommer definitivt att se den igen och försöka lära mig en eller två låtar.

Verkar roligt, men är ändå lite tveksam

På söndag åker jag ner til Sundsvall för att kolla hästjobbet. Jag och pappa ska köra ner. Idag var jag förbi Arbetsförmedlingen och fick resebidrag så vi får igen lite pengar, och det är ju alltid bra. Det kostar ju faktiskt lite att köra ner också, men det är ju faktiskt lättast så, och blir det så jag får/tar jobbet, så kommer jag ju ändå att köra ner, och då kan det ju vara bra att ha kört en gång. Nu är det ju inga större problem att hitta till Sundsvall, men vi, eller jag, ska ju lite längre än så..
Pratade lite med kvinnan igår kväll, fick bla vägbeskrivning och så bestämde vi ungefärlig tid när jag skulle komma dit. Och så fick hon nummer till Arbetsförmedlingen eftersom dom ville prata med henne. Hon skulle prata med Arbetsförmedlingen där också.
Min handläggare ringde  innan jag var på Arbetsförmedlingen idag. så jag pratade lite med henne om jobbet och resebidraget. Hon hade pratat med kvinnan som kanske ska anställa mig, som hade berättat lite om jobbet och hur jag kunde bo och sånt. Hon frågade om möjlighet till praktik så att jag fick se hur dom jobbar och då kan jag ju också lära mig deras rutiner, och min handläggare hade sagt att det gick bra.  Så vi får väl se nu hur det blir.
Vi pratade aldrig om praktik igår, men det skulle ju kunna vara en idé kanske. Om det gäller en månad. För jag vill inte vara där på praktik i 3 månader eller mer innan jag får börja jobba, men så har dom förhoppningsvis inte tänkt heller. För då kan jag lika gärna söka praktik nånstans här.
På ett sätt är jag rätt peppad på det här. Det verkar vara ett bra jobb med trevliga människor. I alla fall kvinnan jag pratat med verkar trevlig, förhoppningsvis är han lika trevlig. Och så har jag en chans att lära mig mycket om trav, jag får hantera föl, rida, m.m. Samtidigt känns det som det är så långt bort, men det går ju åka buss hem relativt snabbt och jag ska förhoppningsvis kunna åka hem kanske en gång i månaden i alla fall. Men jag har ju "alla" här, mina föräldrar, min syster, min hund, mina kompisar. Min trygghet finns här. Det skulle vara jättelätt och dra sig ur, men jag ska i alla fall ner och höra mer om jobbet, träffa det här paret, se hur jag ska bo. Det kan ju vara väldigt bra. Men det är så lätt att inte göra. Men det är ju det jag är bra på, vilja en jäkla massa saker, men inte våga prova. Det är så lätt...
Vi får se. Verkar det inte så bra när jag är där, om jag är det minsta tveksam, då tar jag det helt enkelt inte. Men det känns ju som att det skulle kunna vara väldigt roligt också, och väldigt lärorikt.

Var och tittade på en lägenhet idag som jag tackat ja till. Vet ju inte säkert än om jobbet blir och jag hade plats 14 i kön så jag får den förmodligen inte ändå.

Del av dröm hände

Det är lustigt hur man kan drömma nåt som sen händer mer eller mindre.
I natt drömde jag om M, har inte sett han på väldigt länge, ett år tror jag. I drömmen så var det som att träffa en kompis typ, inga känslor inblandade alls, det var så skönt. Och eftersom jag inte hade känslor för han var det mycket lättare att flirta på skoj och så där, vi pratade och hade roligt.
Idag var jag på Arbetsförmedligen för sån där gruppträff, alltid lika roligt... hrm... Där var han också. Och det var som i drömmen, det var roligt att se han, men jag kände ingenting. Så skönt!

Jobba med hästar i Sundsvall

La för några dagar sen ut en annons på Hästnet om att jag sökte hästjobb. Igår ringde en kvinna från Skåne, samma kvinna som ringde förra gången jag la ut en annons faktiskt. Men Skåne är lite långt bort. Och sen var det ju ingen direkt bra lön heller. Hon erbjöd till och med häst med foder om jag skulle vara kvar efter jul. Känns lite som extra lockning.. En del stannar visst där bara nån dag, andra nån månad och andra länge... Det vär en stor gård med ridskola/ridläger, galopphästar, travhästar och rehabcenter. Så det hade ju säkert varit intressant att vara där. Men Skåne är ju så väldigt långt bort. Det går ju inte ens åka dit för att se hur det är där och om man skulle kunna tänka sig att jobba där.
Idag ringde en kvinna från Sundsvall. Eller Stöde, det ligger tydligen 4.5 mil väster om Sundsvall tyckte jag hon sa. Dom hade travhästar, kallblod och några varmblod, lite uppfödning så det blir att hantera fölen lite, insläppt/utsläpp, följa med på travtävlingar förmodligen, i alla fall Bergsåker, rida några hästar. Och så var det lön enligt avtal och det låter ju mycket mer seriöst än 5-6000 i månaden. Nu visste hon inte vad det var på, för det var ett tag sen dom hade haft någon anställd, men lön enligt avtal borde ju vara en hyfsat bra lön. Bo skulle jag göra i huset så jag får väl ett rum eller nåt sånt. Låter ju i alla fall mycket mer seriöst än det första, bara det att det är lön enligt avtal. Och så sa hon att du vill väl ha heltid så att du klarar dig. Och det vill jag ju. Och nu är det ju så pass nära också, så jag kan ju faktiskt fara dit några dagar och se om jag tycker om personerna, hästarna och jobbet.

Blev lite peppad först faktiskt. Jag skulle ju vilja jobba med hästar, har velat det i flera år. Även om det oftast är ett slavgöra med dålig lön och arbetstider. Men det beror väl på var och vem man jobbar hos också. Jobba hos en travtränare är ju knappast en dans på rosor. En jag gick utbildningen med jobbade hos en travtränare och hon hade sagt en gång "aldrig mer" men ändå var hon tillbaka.
Sen tänkte jag att det är ganska långt bort, jag är ganska, nog väldigt, familjekär. Men om jag skulle ta jobbet så kan man ju säkert åka hem över nån helg och så där, eftersom det ju ändå är så pass nära. Åker man buss är det ju svårt att ta hunden med sig, men funkar det med alla så går han ju lämna några dagar.
Det skulle vara jättelätt att tacka nej, men det kommer jag inte göra om det känns bra när man är där. För jag behöver visa för mig själv att jag klarar att stå på egna ben, och sluta hindra mig själv. Och skulle det inte funka kan man ju alltid åka hem igen. Men då har jag i alla fall provat.

Så ung, så duktig

Såg reprisen på veckans Idol idag. En del är riktigt duktiga och en del mindre bra och en del rent hemska.
Som vanligt kan jag inte förstå att vissa ens går dit.
Men så finns det ju en del guldkorn. Och jag hoppas verkigen att Sebastian Krantz går långt. Hur kan man vara så duktig när man bara är 16 år?




Måste en hund hälsa på alla hundar?

Idag va rjag på Anderstorp och jag och syrran gick med hundarna. Dom håller ju på och gräver för fjärrvärme där och håller på med lite andra grejer så jag tänkte att det skulel bli bra miljöträning. Tror inte han brydde sig så mycket dock, men nu har dom ju fyllt igen många hål också. Men det är ju ändå sånt han inte är van vid, och han fick vara på ett nytt ställe.
Det kom en karl med en hund och Troy la sig ner. Jag sa åt han att stanna, och det gjorde han till dom ahde passerat. Då for han upp och mot hunden och jag drog tillbaka han och sa nej. Sa att han inte kunde hälsa på alla. Men jo det ska han tyckte karlen. Jag sa att men han ska inte hälsa på alla. Det tyckte han. för det är bra för den sociala biten. Jag gick för jag iddes inte stå och diskutera.
Visst är det bra att en hund får hälsa på andra hundar för att lära sig hur man beter sig och så vidare. Men en hund behöver inte hälsa på precis alla. Jag tycker faktiskt inte det. Sen måste den ju lräa sig att det är okej att hälsa när jag sagt det. Det är inte särskilt uppskattat att en hund rusar ut mot en annan mötande hund. Och så skulle det nog bli om alla fick hälsa på alla....
Men det där var en karl som har haft hund sen barnsben och tycker att han vet allt.
Hundfolk är konstiga. Även om jag är inräknad bland hundfolk. Men rent allmänt är hundfolk konstiga. Kan allt, vet allt, även om det inte är deras hund.
Jag tror inte ens Cesar Milan skulle säga att en hund ska få hälsa på precis alla. Och så är det ju faktiskt så att hunden ska lyssna på mig. När jag säger att det är okej. inte annars.
Om en hund fick hälsa på alla skulle den väl bli tokig så fort den fick se en hund, för den där får den ju hälsa på.
Sen är ju faktiskt bra träning att bara gå förbi också.

Piercing

I måndags piercade jag läppen. Blev lite hastigt. Jag sms:ade och ville boka tid och hon sa at tjag kunde komma då om jag kunde, så då blev det så. Har haft den i några dagar nu och det känns ganska bra. Först var jag inte säker på om det verkligen blev där jag ville ha den, men jag tror det blev så. Och det ser ju lite annars ut också när man får byta smycke. I värsta fall får jag göra om det om ett tag...
Syrran tyckte inte alls det gjorde ont när hon piercade läppen för flera år sen. Jag tycker det gjrode jätteont. Men smärtan är värst när hålet görs, sen går det över ganska fort. Visst känns det ju och är ömt och gör lite ont, men det var ont så mycket längre när man tog hål i öronen, och mycket mer. Så egentligen var det inte så farligt.
Nu har jag ju börjat vänja mig vid den och jag tycker det ser ganska bra ut. Men det känns ju fortfarande lite konstigt när man äter, och det är som att det ska finnas en kula på insidan också fast det inte gör det, så jag tuggar mest på höger sida. Men det tror jag att jag gör ändå...
Längtar lite till jag kan byta smycke. Har redan sett några på en webshop som jag vill ha.

Ingen kärlek för mig

Jaha... Sen förra gången jag var intresserad av nån, vilket var alldeles för länge och jag vet inte varför, har jag alltid tänkt att nästa gång jag faller för nån, ska det vara nån som gillar mig tillbaka. Men sånt kan man ju uppenbarligen inte bestämma... Det vore väl i och för sig konstigt om man kunde bestämma själv vem man blev kär i och inte... Men det skulle verkligen inte skada om jag fick ha lite tur nån gång, bara en gång, det ä allt jag ber om.
Den här gången tog det i alla fall ett tag innan jag blev intressead av killen. Typ två och en halv vecka kanske? :) Först tyckte jag bara att det var roligt att se han ibland och att han såg bra ut och verkade trevlig. Sen sista veckan jag jobbade så insåg jag att jag hade blivit intresserad av han. JAg bestämde mig efter ett litet tag för att fösöka prata med han och se om han ville hitta på nåt. Men bara för att jag gjorde det så fick jag knappt se han.
Sen fick jag tre och en halv dag till att jobba. Men fick jag se han? Jo en gång på håll....
Bara för att jag bestämde mig för att chansa så har jag inte kunnat göra det. Jag har inte ens knnat prata med tjejen som målar efter att jag bestämde mig för at kanske prova det... Hade kännts jättekonstigt men... Så om jag hade försökt så hade jag lagt ner lite för att visa att jag var intresserad, men nu har jag ju inte kunnat göra det. Och det känns faktiskt lite deppigt....
Nu får jag bara hoppas att jag får se han snart igen, men med min tur, eller snarare otur får jag väl inte se han igen. Inte på ett bra tag i alla fall. Även om jag fick ha sommarjobb där igen nästa somma så är dom ju knappast där och målar igen då...
Det är så jäkla typiskt, bara för att jag äntligen blir intresserad av nån igen. Och bara för att jag är för seg. Tar för lång tid på mig att inse att jag är intresserad och bestämma mig för att chansa.
Vad ska jag göra nu? Önska en låt på radion och se om han lyssnar? Han skulle ju ändå inte veta hur han kommer i kontakt med med, även om han skule vara intreserad av mig också.
Nä det är väl bara att ge upp. om vanligt. Glömma så fort som möjligt och gå vidare och vänta någa år till på någon ny,
Jag känner mig som Tom. Kärlek är inte för mig. Det finns ingen Mr Right för mig. Jag vill tro att det inns nån för alla, men jag känner mig mer som den som ska bli utan. Tror jag ska sluta tro på kärlek. Det går ju ändå aldrig.
Finns det nåt Ödet eller vad som helst, så har han/hon tänkt att jag ska bli utan. När ska jag annars hitta någon? När jag är 50? Jo tack så mycket....


RSS 2.0