Jag tror det har ringt en klocka i Troys huvud. Senaste 1,5-2 veckorna har det gått jättera när vi har mött hund när vi har varit ute och gått. Det är mycket lättare att få kontakt med han och få han att följa med. Det är liksom att "matte har ju godis". Även om han är lite fixerad vid den mötande hunden, eller hunden bakanför, så går det få kontakt med han, förut var det ju typ lölöst. Han stängde ju av, hade man godis i handen och hade denf ramför nosen på han så vek han ju undan huvudet ungefär som att " bort, jag ser ju inte". Men det gör han inte nu. Visst har han lagt dig nån gång, men man måste inte tvinga/slita upp han utan han följer ganska lätt med när man visar att man har godis. Och det är jätteskönt.

Igår kom grannen hem just som jag gick ut med Troy. Hon går i min dansgrupp. Förr-förra gången upptäckte vi att vi är gannar. Pratade lite med henne och Troy ville ju såklart hälsa på henne. Men han blir ju så ivrig fortfarande. Men han var duktig på att sitta och vänta, men ibland for han ju ändå fram och pratade med henne, men då var han i alla all lite lugnare. En gång var han jätteduktig, för han tittade upp på mig och frågade verkligen om han inte kunde få gå fram till henne. Man blir så glad för såna där små saker. Så vi gör framsteg igen.

Och han är duktig när vi tränar ute också, har blivit mycket bättre på det. Och nu tycker han u att det är kul att träna igen, och då blir det ju också roligare för mig.  Idag när vi var i rastgården tog han A-hindret helt själv och det är ju jättebra. Han hade ingen fart så det blev mer att klättra upp. Det var nåt som luktade där som gjrode det intressant tror jag för han luktade i luften när han kommit ner och stod som i mitten. Och så försökte han upp igen och så var han på marken och luktade. Hoppas bara det bli nån kurs snart, för det behöver vi. Och att öppna träningen börjar igen snart. För det behöver vi också.