Bara en gång...
Ensam
Och igår var det Midnight Bayou på 9an. Vi missade väl egentligen det mesta. Visste inte att den skulle vara igår, och så såg vi Grey`s anatomy också. Så innan det var slut blev det väl mest att se Midnight Bayou när det var reklam.
Runaway Bride var ju för ett litet tag sen också. Tänkte väl typ att jag ska undvika såna där filmer ett tag. Men dom är ju ganska mysiga eller vad man ska säga. Och ska man undvika såna låtar får man ju undvika en lång radda med låtar...
I want the fairytale. Men det ska man väl aldrig få. Men jag är ju inte direkt bra på att försöka heller. Har väl sina orsaker. Jag är inte bra på att öppna mig, men släpper man inte in nån blir man inte sårad. Det finns väl säkert nånstans där i bakhuvudet också, att man inte vill bli sårad... Men man vet ju inte förrän man har försökt.
Men det har ju inte direkt gått bra heller. Jag hittar ju aldrig nån som hittar mig, av nån konstig anledning. Och skulle man göra det, skulle man väl säkert ha lite svårt att tro på det i början.
Jag är så van att vara ensam. Ibland vet jag nästan inte om jag vill ha nån, bara därför. Men det vill jag ju.
Nån gång ska jag väl hitta nån som httar mig. Förhoppningsvis. Eller så är det bara så att visa blir utan. Och jag är en av dom...
Vill inte vara ensam längre
S som jag jobbade lite med under praktiken var med. Hon var syster eller bästa kompis till kursledaren. Som jag tror var lika gammal som jag.
I alla fall så blev jag intresserad av honom, men jag tror inte riktigt jag förstod det förrän i slutet av drömmen. Jag var på nåt sätt lite medveten om att jag drömde.
När kursen slutade hade vi nån typ av avslutning i ett rum och när det var klart så lämnade alla rummet och gick ut. Jag gick med S och vi pratade lite. S sa att han gillade mig och tydligen letade han efter mig så han kunde prata med mig. Jag sa att jag skulle gå tiilbaka och så kunde gå han gå dit.
Så jag gick tillbaka och satt och kollade i en tidning när han kom. Jag tittade typ inte upp förrän han hade satt sig. Han sa nåt om att jag hade gett han jättedålig musik på hans iPod och så satte han igång en låt. I´ll be - Edwin McCain. Jag sa att jag älskar den låten. och det gör jag. En liten stund efter det så vaknade jag.
Nån dag efter drömde jag igen att jag var intresserad nån som var intressead av mig. kommer ihåg väldigt lite av den drömmen, men killen såg i alla fall ut som Liam Hemsworth. Kommer ihåg att jag var lite "är han verkligen intresserad mig?". För han var snygg och populär typ. En sån som många tjejer skulle vilja ha, och som skulle kunna få nästan vem han ville...
Om jag träffar nån som blir intresserad av mig, som jag är intresserad av, skulle jag förmodligen känna lite så. "Är han verkligen intresserad av mig?".
Jag vill inte vara ensam längre. Men det verkar alltid vara nåt i vägen. Och förhoppningsvis är det inte bara jag. Men det är väl inte meningen att jag ska ha nån. Det är inte som i filmer. Det händer inte bara. I alla fall inte mig. Men ibland skulle jag vilja att det var som på film. Man träffar nån och allt är så lätt, det bara blir dom två. Men inte ens efter att ha slösat flera år på nån som inte var intresserad av mig och jag öppnar mig för andra verkar det gå när jag äntligen blir intresserad nån annan. Visst tänker jag på han biland, men jag bryr mig inte längre. Han skulle ändå aldrig bli intresserad av mig, och då är det ändå för sent.
Jag vill bara hitta nån som hittar mig. Måste jag flytta först?
Vill se han igen
Men ska jag få se den där killen igen nån gång så måste jag väl ut nån gång...
Jag drömde om han i förrgår. Drömde att jag träffade han på Flügger. Vad jag gjorde där vet jag inte. Och jag vaknade kort efter att jag hade sett han, annars kanske man hade drömt nåt bra, typ en dejt eller nåt...
Blir ingen målare för mig...
Nån gång kan jag väl få bli intresserad av nån som blir intresserad av mig....
Ingen kärlek för mig
Jaha... Sen förra gången jag var intresserad av nån, vilket var alldeles för länge och jag vet inte varför, har jag alltid tänkt att nästa gång jag faller för nån, ska det vara nån som gillar mig tillbaka. Men sånt kan man ju uppenbarligen inte bestämma... Det vore väl i och för sig konstigt om man kunde bestämma själv vem man blev kär i och inte... Men det skulle verkligen inte skada om jag fick ha lite tur nån gång, bara en gång, det ä allt jag ber om.
Den här gången tog det i alla fall ett tag innan jag blev intressead av killen. Typ två och en halv vecka kanske? :) Först tyckte jag bara att det var roligt att se han ibland och att han såg bra ut och verkade trevlig. Sen sista veckan jag jobbade så insåg jag att jag hade blivit intresserad av han. JAg bestämde mig efter ett litet tag för att fösöka prata med han och se om han ville hitta på nåt. Men bara för att jag gjorde det så fick jag knappt se han.
Sen fick jag tre och en halv dag till att jobba. Men fick jag se han? Jo en gång på håll....
Bara för att jag bestämde mig för att chansa så har jag inte kunnat göra det. Jag har inte ens knnat prata med tjejen som målar efter att jag bestämde mig för at kanske prova det... Hade kännts jättekonstigt men... Så om jag hade försökt så hade jag lagt ner lite för att visa att jag var intresserad, men nu har jag ju inte kunnat göra det. Och det känns faktiskt lite deppigt....
Nu får jag bara hoppas att jag får se han snart igen, men med min tur, eller snarare otur får jag väl inte se han igen. Inte på ett bra tag i alla fall. Även om jag fick ha sommarjobb där igen nästa somma så är dom ju knappast där och målar igen då...
Det är så jäkla typiskt, bara för att jag äntligen blir intresserad av nån igen. Och bara för att jag är för seg. Tar för lång tid på mig att inse att jag är intresserad och bestämma mig för att chansa.
Vad ska jag göra nu? Önska en låt på radion och se om han lyssnar? Han skulle ju ändå inte veta hur han kommer i kontakt med med, även om han skule vara intreserad av mig också.
Nä det är väl bara att ge upp. om vanligt. Glömma så fort som möjligt och gå vidare och vänta någa år till på någon ny,
Jag känner mig som Tom. Kärlek är inte för mig. Det finns ingen Mr Right för mig. Jag vill tro att det inns nån för alla, men jag känner mig mer som den som ska bli utan. Tror jag ska sluta tro på kärlek. Det går ju ändå aldrig.
Finns det nåt Ödet eller vad som helst, så har han/hon tänkt att jag ska bli utan. När ska jag annars hitta någon? När jag är 50? Jo tack så mycket....
Varför gör man det så svårt?
Att fantisera och dagdrömma är så lätt, men där går det ju aldrig fel, och blir alltid som man vill, för det är ju en själv som bestämmer.
Men nothing ventured nothing gained. Om jag inte provar får jag ju inte veta. Och jag kommer ju inte att se han nåt mer, förmodligen, Så varför ska det vara så jäkla svårt att fråga om han skulle vilja hitta på nåt? Men jag är för feg, har ju ingen som helst aning vad han tycker om mig. Hade man pratat lite med han kanske man hade kunnat kolla av läget lite, men det har jag ju inte gjort, och eftersom jag inte jobbar mer så blir det ju svårt att göra det nu.
Men man tänker ju för mycket.... Han kanske inte riktigt vågar heller... Eller så har han förmodigen inte ens tänkt tanken..
Jaja..... Om jag provar får jag veta, om jag inte gör det får jag inte veta. Har jag tur träffas vi nån gång.
Det är faktiskt lite roligt att vara intreserad av någon igen, men inte om jag inte får ut nåt av det nu heller... Och då måste jag ju göra ett försök.
En ny crush....
Hade man varit lite modigare eller vad man ska säga, hade man väl försökt prata lite mer med han. Frågat hur det går med målandet elle vad som helst, bara pratat lite. Han var i alla fall den som hälsade först, men det har ingen som helst betydelse och sen har vi väl hälsat typ varje gång vi går förbi varandra. Men det är väl sånt man gör. Har ingen aning om vad han tycker om mig. Men förhoppningsvis tycker han att jag är söt i alla fall. Hade jag varit mer som S hade jag väl bara försökt prata med han och sen frågat ut han på date. Men jag är jättedålig på sånt, och jag har ju inte direkt mycket ssälvförtroende när det gäller killar. Men jag har ju aldrig haft tur heller, har liksom svårt att tro att nån skulle vara intresserad av mig.. Men förhoppningsvis har han tänkt lite på mig i alla fall.
Killar vill väl inte höra att dom är gulliga/söta, men han ser bra ut, har mörkt lite halvlockigt hår, jag tycker det är jättegulligt när det lockar sig lite i nacken. Lite längre än mig tror jag, verkar trevlig. Men nu ska jag väl inte se han nåt mer, åtminstone på ett bra tag..
Den snygga taxichauffören jag såg förra sommaren har jag ju aldrig sett igen. Så bara för att jag nu äntligen blivit intresserad av någon igen, lär jag väl inte få se han igen...
Jag vill väldigt gärna få se han igen och då får man väl försöka prata lite med han... Så det är bara att hoppas att man får jobba några dagar till, men det är väl att hoppas för mycket.
