I onsdags när vi var i rastgården så började jag lära Troy hoppa över hindrena som står där. När jag testade nån gång förut var han inte alls intresserad av det. Han har hellre gått runt, även när man kastat/släppt godis. Så jag började med att lägga ner pinnarna och bara gå igenom och det gick ganska bra. Han fick så klart godis när han gått igenom.
Sen fick jag han att hoppa en gång, men sen ville han inte. Försökte locka, men han sprang runt nån gång, fast jag släptte ner en gådis. Två gånger kröp han faktiskt under, som om det skulle vara så mycket lättare än att hoppa. Speciellt när hindret är kanske 25 cm högt och han tar pinnen med sig när han kryper...
I torsdags var vi i rastgården igen och provade få hanatt hoppa. Hade klickern då. Det gick mycket bättre och jag fick han att hoppa några gånger. Men hade fortfarande dom första pinnarna på marken så det var bara ett hinder att hoppa. En gång nör jag skulle få han att springa runt till mig igen så hopapde han faktiskt tillbaka. Då blev jag glatt överraskad :) Sen sen också när han hoppat och vi skulle tillbaka sprang han också till balanshindret och tog det på eget initiativ. Det är väl både bra och dåligt, men han är ju så vana tt vi tar det. Inte efter att vi har hoppat såklart, men vi har tränat ganska mycket på det. Och att han själv väljer att ta det hindret tyder ju på att han tycker det är roligt. En gång stannade han till på balanshindret och stod där några sekunder innan han fortsatte. Man skulle ha haft kameran då för han var riktigt fin.

Igår var det vårföreställningen, Skogens förunderliga liv, på Nordanå teatern. Det var två föreställningar, en kl 2, och en kl 6.
Vi skulle vara där halv 2 och byta kläder och sminka oss och så. A-J fick leka frisör och fixa frisyrer på 3 av oss :) Vi gick igenom dansen några gånger också innan det var våran tur efter kl 3. Sista gången vi gick igenom den ville jag inte riktigt för jag ville inte göra det för mycket. Och så började man tänka "när är det, när kommer det". Men sen kändes det väl ändå ganska bra. När vi stod bakom scenen och väntade på våran tur var jag ändå ganska lugn och det var rätt okej när vi kom ut på scenen också och började. Men jag tabbade mig två gånger typ.
Efter första föreställningen gick vi tillbaka till scenen för att ta kort på oss, på scenen. M`s pojkvän tog ett gäng kort på oss. han filmade också vårat första framträdande som vi fick se hos M sen. Han skickade också korten som blev bäst till oss alla.
Efter at vi tagit korten for jag, E, E och A-J till Max och åt lite mat. Satt där en stund och pratade, sen åkte vi till baka till Nordanå. Men det var mycket tid kvar innan vi behövde vara där igen så jag gick och hämtade min bil som jag parkerat vid Musikanten eftersom det var så mycket bilar kring Nordanå när jag kom dit. Men nu fanns det ganska många platser så jag kunde parkera. Så blev det inte så långt till bilen när vi skulle därifrån eftersom vi skulle till M då.
Dörren in till logerna var ju låst så vi satt där uppe i soffan ett tag.  A-J somnde en stund tror jag :) Men hon sa att ville ha en säng så :)
Vi var klara i väldigt god tid till andra föreställningen. Jag hade först inte tänkt byta om så tidigt, men sen gjorde jag det ändå. Vi hade gått ihop och köpt ett linne till M som present eftersom terminen är slut nu, så M hade med sig tygpennor som vi kunde skriva med. Så vi skrev våra namn och ritade lite. Jag gjrode en boombox. Hon har ju en sån i sin tatuering så jag tyckte det passade :)
Vi gick igenom dansen några gånger men inte lika många gånger inför andra föreställningen. Dels hade vi ju visat upp den en gång, och sen kunde vi den ju egentligen.
Var inte direkt nervös då heller, men lite blev det ändå innan vi skulle ut på scenen. Men jag var aldrig så nervös som jag trodde att jag skulle vara. Den här gången kände jag att det satt och missade egentligen ingenting. Men "tappade" liksom ändå armen sista gången vi skulle göra en båge till vänster... Känns så dumt att säga att det kändes som att det satt när man ändå missade det där.
Men jag tror vi allihop, nästan i alla fall, tabbade oss lite. A-J grämde sig över att ha lyft armen före oss andra bland annat. Så det gick ju inte klockrent, men vi fick ganska mycket applåder ändå. Och jag tycker vi var riktigt bra. Nu har vi dansat ihop oss som grupp också. Och vi kunde ju koreografin. Vi har ju bara dansat 2 terminer, så jag tycker vi var bra.
Mamma och pappa såg första föreställningen och tyckte vi var rätt duktiga. E eller om det var M hade hört nån säga att vi var duktiga på genrepet, vilket vi väl inte tyckte.
När vi var klara såg vi sista framträdande och sen åkte vi till M. J grillade och det var jättegott. Vi åt sallad till och det var inte så tokigt. M tyckte vi skulle berätta om oss själva lite mer, vad vi gjorde mer än att dansa och så. Hon åker till USA i juni och ska gå på en dansskola och sen kommer vi bara ha henne en termin till. Känns lite tråkigt tycker jag. För hon är duktig och nu har man ju lärt känna henne lite. Men hon hade väl förhoppningsvis tänkt tillbaka till USA sen. Vi skulle få en annan danslärare sen, nån tjej som gått i samma klass som E´s syster.
Vi hade riktigt trevligt hos M. Innan maten dansade vi igen ute på gräset och M filmade med sin kamera. Och när vi ätit klart fick M linnet som hon blev jätteglad över. Hon frågade vem som ritat boomboxen och jag sa att det var jag. Den var väl inte så där jättesnygg men... :) Vi tittade på korten och såg vårat framträdande igen. Det var hemskt att se... :) Men dt är alltid hemskt att se sig själv. Men vi var ganska bra, och nästa gång är vi säkert ännu bättre :)

Det var väl inte helt oväntat va?
När jag kom hem efter 12 igår kväll sa syrran att det tydligen skulle ske kl 2 på natten. Det skulle visst bli kl 6 amerikansk tid eller vad det då var, så kl 2 på natten här...  Så det där att det skulle vara 21 oktober istället måste ha glömts bort eller nåt.. Jag vet inte..
Tänkte att då måste jag ju vara uppe till 2 så jag vet om jag vaknar. Syrran tyckte att ska man dö är det väl bättre att dö i sömnen, och det är det ju förmodligen. Men jag ville som inte gå och lägga mig, men sen gjorde jag det ändå. Men låg ändå vaken till efter 2.
Jag vet inte varför det påverkar mig så mycket, jag tror ju inte ens på det. Tycker det vore konstigt om nån skulle kunna förutspå exakt när jorden ska gå under. Speciellt när det har varit fel så många gånger förut.
Men det finns inget som skrämmer mig mer än att dö, sÅdet är väl därför man blir orolig, fast man inte vill och inte tror på det.

Köpte skor idag. Vita. Behöver dom till föreställningen på lördag. Det är inte lätt att köpa skor när man är begränsad till en färg. Men jag hittade ett par till slut i alla fall. Ett par riktiga lågbudgetskor, men i alla fall.
Kollade om en sport-BH också. Linnena vi ska ha är rätt stora så det är bra att ha nåt sånt under. Men åh, vad jag hatar att kpa underkläder! BH är det värsta som finns att köpa. Punkt. Jag skulle vilja ha en sport-BH och en vanlig BH under den. Jag blir deprimerad. Skulle behöva köpa några vanliga BH:ar också, men jag vill faktiskt inte. Jag behöver nya, men jag hatar verkligen att köpa det. Det är så deprimerande.
Inte konstigt att folk trode att man var 15-16 när man var 23. När man ser ut som en 14-åring på överkroppen. Det hemska är att det finns 14-åringar som har mer än jag. Och snart är det sommar och man ska ha bikini. För baddträkt vägrar jag ha.
Inte kan jag göra nåt åt det heller eftersom jag aldrig får ha ett riktigt jobb. Ska jobba hela sommaren men jag ska ju klara mig sen också... Får lägga undan vartenda öre jag kan. Men det betyder ju att man inte kan göra nåt annat än att köpa mat och betala räkningar och hur kul är det....
Jag vill ha pengar! För man lär ju inte lyckas få det betalt heller.... Det är knappast många som får det...

När jag kollade Facebook på mobilen i tisdags på kvällen innan jag skulle gå och lägga hade en på min vännerlista en länk i sin status om jordens undergång. Som tydligen skulle bli på lördag. Jag hde inte tillräckligt med minne på mobilen för att kunna se för tydligen var det nåt videoklipp. Men det är lika bra. Kollade på text-TV men det stod inte så mycket. Det var mer andra gånger som profeter sagt att jorden skulle gå under,
Tror väl inte direkt på det nu heller. Det har ju förutstpåtts ganska många gånger förut. Och jag hoppas då verkligen att det inte händer.
Sen har jag kollat lite på internet och nu är det lite andra bud. Tydligen ska troende börja bortföras den 21 maj , men undergången ska inte bli förrän den 21 oktober. Ska man gå och oroa sig i 5 månader nu istället? Om det ens kommer att ske, men det vet man ju inte förrän då.
Enligt Mayakalendern ska ju jorden gå under 24 december är det va? 2012.
Och så ska det ju vara en asteroid som kan förstöra jorden 2036. Tror väl kanske lite mer på det, men hoppas att kom kan förstöra den eller att den inte kommser så när att man behöver oroa sig. Men jag vet att jag komemr oroa mig en jäkla massa när det närmar sig.
Men jag får ångest av att tänka på det. Eller döden överhuvudtaget. Jag får en riktigt obehaglig känsla och det är inte alltid så lätt att skaka av sig den heller. Får nästan anstränga mig ibland på att tänka på annat. Jag är livrädd för att dö. Jag hoppade faktiskt av en kemikurs en gång när jag läste på Vux. Det var om planeter och solen och sånt och det fick mig att tänka på när allt ska försvinna, när solen ska dra till sig jorden. Även om det är långt långt i framtiden.  Kan ju inte sitta på en lektioon några gånger i veckan och tänka på undergången. Jag får ångets. Skulle aldrig kunna gå i terapi heller, för då måste jag ju tänka på och prrata om det.

I måndags hyrde jag och syrran film. Takers. med bland andra Paul Walker, T.I, Hayden Christiansen, Matt Dillon och Chris Brown. När vi sett klart nästan hela filmen kom jag på att vi sett den förut.
Jag tänker alltid på Higher Ground när jag ser Hayden Christiansen. En Tv-serie som gick på TV för ett antal år sen. Vet itne om det är så bra, för han var väl ingen favorit då och han är det ju inte nu heller. Därmed inte sagt att han är dålig.
Takers handlar om en grupp skickliga rånare som efter ett lyckat rån kontaktas av sin gamla ledare som just kommit ut från fängelset. Han har ett jobb åt dom, råna en värdetransport värd 25 miljoner dollar. Ett sista jobb innan dom gåt skilda väggar.
Matt Dillon spelar en polis som gör allt för att försöka stoppa dem, vilket inte är så lätt. Han är dom på spåren, men det är inte lika lätt att få fast dom.
Jag tycker det är en rätt bra film. Det blir aldrig egentligen tråkigt.
Jag gillar Paul Walker som skurk, eller i alla fall i tuffare roller, han passar i det.

Idag hade vi genrep på dansföreställningen. På lördag är det dags. Känner mig litte peppad nu faktiskt.
När jag kom till Nordanåteatern gick jag upp och stod dä och väntade en stund. Genrepet hade ju börjat, det började kl 4, men M hade sagt att vi kunde komma kvart över för vi skulle tydligen vara halv 5. Men hon stod inte där utanför lokalen som hon hade sagt och jag såg ingen i min grupp heller så efter ett tag gick jag in för att se om dom satt där inne och det gjorde dom. Så jag satte mig hos dom och såg på dom anda grupperna innan det va dags för oss att gå ner och byta om. Gruppen före oss, eller i alla fall grupen som var innan vi gick enr var en streetdance-grupp som dansat ganska länge sa E. Dom var jätteduktiga och fick ganska mycket applåder. Vi fick inte lika mycket applåder, men vi har ju bara dansat 2 terminer nu, och så var det förmodligen int lika mycket folk där heller. Men det var ju ändå inte mycket folk eftersom det var genrep och bara dom som skulle dansa som var där. Föräldrar och mor/farföräldrar får vänta till lördag och söndag.
När vi var där nere i logen och hade bytt om gick vi ut till rummet före och gick igenom dansen en gång. A var jättenervös och kom bort sig i refrängen, av alla ställen, tyckte hon. M hade väl kommit bort sig lite också och tyckt att vad var det hon gjorde..
Jag kan nog hela koreografin nu. Eller det gör jag ju, men ni är jag rätt säker också på var allt ska vara, det var jag inte förut. Förra gången fastnade några rörelser som jag kunnat, men det har liksom aldrig gått in när dom ska vara. och nu har det nog gått in när vi går åt sidan och tillbaka i en fyrkant och lyfter upp armarna så det bildar som en fyrkant.
E kände sig riktigt peppad när vi pratade efteråt. Jag, A, E, A och E var kvar och pratade lite och om föreställningen och genrepet och lite om koreografin. Vi gick igenom några saker också.
Jag tror det komemr bli ganska kul ändå på lördag. Så jag hopaps att det går bra.

Idag var det dags för utställningen.
Egentligen var det uppfödaren som skulle visa han, men hon hade gjort nåt med benet så det var en annan tjej som skulle gå med han. Men han var ju så uppjagad och slet mycket. Hon togsitt eget utställningskoppel eftersom det var en liten kedja på det, men den slets av.... Så det blev mitt koppel i alla fall.  Hon provade gå lite med han men han tog det väl mest som lek. Jag sa hur jag brukar göra när han ska stå och så fick jag visa. Uppfödaren tyckte att jag skulle gå med han i alla fall eftersom han var lugnare med mig. Jag ville egentligen inte, men hon sa att det är itne så hemskt, och det var det inte.
När vi sprang runt så vände han en gång och ville till hunden bakom, men jag fick han framåt igen. Sen började han hoppa och bita lite men gav sig.
Sen fick vi visa en och en. Jag sprang lite för sakta så jag fick springa lite fortare. Domaren sa att jag höll tillbaka han och det gjorde jag väl lite, för att han liksom inte skulle springa ifrån mig, men jag får tänka på det till nästa gång. Han är inte så bra på att stå stilla, speciellt när man står framför han,och sätter sig efter en stund, så jag fick ställa han några gånger. Jag skulle ha hållit upp huvudet också, eller i alla fall lockat han mer att titta på mig. Men det är sånt jag får träna på till nästa gång. Fick i alla fall ett väldigt bra omdöme och ett "Very good" så jag är nöjd. Nu vågar jag prova igen :) Kullbrorsan fick bara ett "Good". Men han har ett mer sluttande kors och så var det nåt med stopet.

En trevlig hund. Gott huvud & uttryck. Gott ansatta öron. Ngt kort hals pga framskjuten skuldra. Gott förbröst. Goda vinklar fram & bak. God päls. Goda tassar. Rör sig mkt bra.

När jag loggade in på Youtube igår hade jag fått en rekommendation om en video, så jag tittade på den och nu har jag den på repeat. Inte för att jag tittar så mycket, men lyssnar desto mer. Jag är inte särskilt intresserad av Mattias Andréasson, däremot mycket mer intresserad av Ola som sunger låten :) Såg långt bak i gästboken på hans hemsida att dom pratade om Play me och jag försökte hitta den på Youtube men det gick inte så bra. Men nu kan jag ju lyssna på den ändå :) Och det har jag gjort många gånger, ingen aning om hur många. Blir att köpa den på iTunes sen :) Så kan jag lägga in den på iPoden. Ska köpa Olas senaste skiva snart också. Och då blir det ännu mer lyssnade på hans musik :) Vet inte varför det tog en videoinspelning innan jag verkligen började lyssna på han, för jag har ju alltid gillat han.
Nu blir det Play me ett antal gånger till :)

Ola sa för att tag sen att det skulle bli en behind the scenes video på nya singeln Riot, och nu är den klar! :)
Riktigt bra är den tycker jag. Lite extra kul att se eftersom man fick vara med på inspelningen, så det blir också lite extra roligt att se musikvideon sen. Ska väl förhoppningsvis komma snart den också.

Var på stan idag med syrran. Hon köpte lite kläder till lilla M och så skulle hon försöka hitta sig en jacka, men det gick inte så bra.
Har sett ut några saker jag vill köpa, bla ett par skor med kilklack och lite andra grejer som jag sett tidigare. Har lite outfit-idéer, men man ska ju gärna ha pengar också, Skulle gärna vilja ha 10 000 att bara shoppa loss för, bara en gång.
Men nu är ju snart sommaren här i alla fall, och man kan ha lite av dom outfits man tänkt. Och eftersom jag ska jobba hela sommaren kanske man kan fara en sväng till Stockholm sen. Och då blir det ju att shoppa :)
Men då blir det inte att kommma på förmiddagen och fara igen sent samma kväll, som sist. Det är egentligen alldeles för långt för det, men det var det värt. :)

Om man fick pengar för att drömma skulle jag vara miljonär för länge sen. För det är väl det enda jag är riktigt bra på. Och gör alldeles för mycket. Men man börjar ju bli för gammal för att drömma... Eller, ja... man blir kanske inte för gammal för att drömma, men det är ju då inget man tjänar pengar på.
Tänk om saker kunde vara så lätta att göra som det är att drömma om. Fast det är det väl kanske ibland. Beror väl på vad man har för förutsättningar från början, och hur mycket stöd man har och så. Sen beror det väl på hur man är som person, en del kör ju bara på. Ibland är det väl bara att tro.
Men även om jag tror, och hoppas förösker jag för lite. Men det är lättare att drömma än att göra. Och så blir man väl inte besviken antar jag. För nånstans i bakhuvudet finns väl tankarna att man inte är bra nog inte duger, kommer misslyckas... För det är väl det man skulle göra. Jag är väl inte tillräckligt bra..
Men det är väl inte meningen att det ska bli nåt av alla. och jag är väl en av dom.
Som att det inte är meningen att alla ska hitta nån att dela livet med, för det är förmodligen så att en del blir utan. och jag är en av dom. Jag vet att jag inte är särskilt bra på att öppna mig och försöka, men det har väl sina anledningar. Jag har aldrig, och kommer aldrig, vara populär. Men det är inte viktigt nu, men hade ju varit kul om man varit någorlunda populär i skolan. Jag kommer förmodligen helle aldrig vara nöjd med mitt utseende och tycka att jag är snygg. Men jag kan väl tycka att jag är söt ibland i alla fall. Men folk som inte är jättesnygga hittar ju nån ändå. Varför kan inte jag göra det..? Men jag har väl "kom inte nära" skrivet i pannan... Skulle vilja att det var som på film eller i böcker. Man träffar nån och bara vet att man ska vara med den personen, och den känner ju såklart likadant. Det är så lätt i film och böcker, men det är ju inte verklighet. Nån gång ska väl jag också hitta nån. Det ska väl finnas nån för alla, men då kan man ju undra när jag ska hitta nån. "Letar man inte så hittar man". Jag har aldrig letat. Hittar ändå ingen som hittar mig. Eller så är jag för kräsen eller jag vet inte, det är jag väl kanske inte heller.. Men jag stänger väl ute alla.... Men det är lättare, då bli man inte sårad. Lärde man sig väl i skolan...
Jag vill att det ska hända nåt med alla mina idéer, men det är väl bara det det kommer vara. Mina idéer. För dom är väl inte bra nog. Och jag känner inte rätt folk, jag har ingen utbildning. Jag har bara en massa fantasi och en massa idéer. Jag vill bara ha en chans.
Det skulle vara så kul att känna att man lyckats med nåt. Det skulle vara så kul om man fick visa dom som inte tror att man visst kan.
Jag vill och behöver bara hitta nån som ser mig, ser nåt i mig, och tror på mig.

Har ganska nyss kommit hem från Höga Kusten. Vi stannade fös hos syrran så mamma och pappa kunde packa om bilen och jag gick därifrån med Troy. När vi kom in drack han, sen gick han och la sig. Han var upp lite och har ätit och så har han varit uppe lite när mamma och pappa kom med mina grejer. Nu igger han däckad i hallen :)

I fredags var vi till Skulebergets nationalpark. Tyvärr regnade det så det blev inte så mycket av det. men det var en bra utsikt i alla fall. Det var ganska långt dit. Vi svängde höger där vi svängt vänster till Naturum för att ta Entré syd och sen körde vi på smala skogsvägar. Inte alltid så roligt, och det är verkligen kringelikrokvägar där... Det skulle vara handikappanpassat och så, men det var bara i början, där man kunde sitta och det fanns lite information. Sen kunde man gå på brädor som dom hade agt ut som en stig ner till vattnet, men barnvagnen var för bred och det kändes inte bra att bära på lilla M, så vi gick aldrig nånstans. Men som sagt, det var rätt bra utsikt i alla fall. När vi åkte därifrån och man såg bilen mot berget såg den jätteliten ut :) Man skulle egentligen ha tagit kort. Det blir ju inte så bra genom bilrutan då men.. Hade vi stannat hade man ju kunnat ta kort på den andra bilen.
Eftersom det var dåligt väder blev det inte så mycket mer än det. Det hade varit roligt att kunna gå ner och titta, men nu gick det ju inte, sen blir det ju ändå inte lika roligt när det regnar, även om det nu inte regnade så jättemycket.
I lördags var det bättre väder. Var ute och lekte med Troy på förmiddagen. Det var bra för honom att få springa av sig lite. Det gick ju som inte att ha han lös, det var lite synd. Han klarar sig ju ändå, men de hade varit bra om han kunde få springa lite. Men då fick han i alla fall göra av med lite energi. Det har han ju i och för sig gjort ändå, det har tagit myket på han mentalt att fara på nya platser och åka så mycket bil.
Vi åkte till Norrfällsviken och tittade, men vi tyckte väl inte att det var så jätteintressant. Det fanns ett fiskeläger där som väl i och för sig pappa var itnresserad av, men det var väl kanske itne vi andra, ine lika mycket i alla fall. Vi åkte också in till Nordingrå och till Mannaminne, det är nåt typ av museum och nån liten restaurang, men det var stäng när vi kom dit. Vet inte riktigt om det var så mycket att se egentligen. Det tyckte nog ingen av oss. Lite dyrt inträde också.
Många smala kringelikrokvägar.. Och mamma har kört väldigt långt ut många gånger... En gång när vi for till Norrfällviken tror jag... var det en ganska tvär sväng och jag kände att jag lutade mig inår i bilen, sen tänkte jag att det spelar ju ingen roll. Mamma är ju lite åkrädd, och jag kan faktiskt frstå henne lite efter dethär.. :) Men samtidigt är jag glad att jag inte körde. Det är lite för små vägar, och mycket kanter..
Det är jättefin natur, och härligt att se ordentligt stora hästhagar tycker jag. Jag skulle absolut kunna tänka mig att bo så där, fast gärna lite närmare en störe stad. Docksta är väl inte direkt så stort. Men det finns ju i alla fall skola och mataffär..

Det har varit jobbigt för Troy, men han har skött sig riktigt bra Och han slappnade ju av mer och mer i stugan också. Han har fått se mycket saker han inte sett förut, och så har han för första gången hört kor råma. Då var det ltie läskigt, första gången, att gå förbi ladugården. :)
Det här är ju hans första resa och han har aldrig åkt så mycket bil eller så långt. Och han har blivit lite less på att hoppa ur och sen efter ett tag ska in i bilen igen. Några gånger har jag fått lyfta in honom. Mest märktes det väl på hemvägen, då var han inte så pigg på att hoppa in i bilen igen. Och några gånger har han gnällt lite också. Han var väl helt enkelt less. När vi kom nämare hem också gnällde han lite också. Jag kan förstå han. Inte bara att han åker bil i flera timmar, han har ju varit i buren så han har ju inte haft så mycket utrymme, och så blev det säket lite varmt också.
Men nu är vi hemma igen och det är ganska skönt faktiskt.

Jag tycker inte alls om fyrverkerier längre.
Hade hoppats att det skulle ha gått över typ, etersom han hört skott och som inte reagerat på det. Han har liksom bara registrerat det.
Det smällde ändå inte mycket här, hos mamma och pappa hade smällt jättemycket. Inte alls roligt at gå ut med en hund som är livrädd, bara vill därifrån och vill in så fort man kommer utanför dörren.
Han sliter så fruktansvärt mycket för att komma bort så han kan ju nästan dra omkull en och det är såpass man orkar hålla han iblsn. Jag tycker så synd om han. Och så ska man försöka vara som vanligt och lugn, och försöka lugna han, men det går inte.
I morse när jag hade ut han och kisa så ville han knappt ut. När vi var ute oc jag stängt dören så ville han in igen. Men han hade väl i alla fall typ ro att kissa åtmintone.
Inte alls roligt. Kanske måste skafa en sån där skiva och se om det funkar... Om han inte bli ännu räddare.... Men det är så jobbigt när han är så där rädd. Inne är det ganska lugnt, men ute... Och jag vill ju ha en chans att avla på han om jag kan få han meriterad. Men det går ju inte så länge han är skotträdd...