Jag ska gå en manuskurs eller 2, eller 3....
Hittade en sida igår när jag kollade som hette Filmmanusskolan så jag mailade och fick svar idag. Mailade igen fö att förklara lite mer och fick svar igen så får se om det blir nåt mer svar i morrn. Ska i alla fall gå några kurser där. Lär ju behöva det.
Och det blir väl att fokusera på min nya idé, som jag knappt vågar tänka på då det är en idé på en uppföljare till en film som kommit i år. Känns väl lite stressande faktiskt. Slutet visar ju på att det kommer en del 2, sen beror det väl på hur bra det går för filmen. Men jag vill ju att mina idéer får en chans innan nån annan börja skriva manus. Det hade ju varit bra om man kunde utgå från mina idéer eller om mina idéer kunde vävas in i historien.
Ska i alla fall gå nån kurs där. Frågade han som håller i det där vilken av kurserna han tyckte jag skulle gå. När jag mailade första gången så skrev jag Grundkursen Hollywood Pro / Manuskursen Hollywood Pro. I båda kurserna blir synopsis (grundkursen) och långfilmsmanus (manuskursen) läst av en amerikansk producent. Och det är ju bra. Sen går det ju såklart inte garantera nåt, men det är ju helt klart ett steg på vägen, och förmodligen det närmaste jag kommer komma.
På ett sätt vill jag inte skriva mer än det jag kommit på, det känns rätt långsökt att jag från lilla Sverige ska slå i USA, och inte bara skriva en film, utan en fortsättning på en film, Men det betyder ju inte att jag inte har bra idéer. Och jag måste ju tro att det går.
Så så fort sidan funkar igen och man kan beställa kurser ska jag göra det. Nu höll han tydligen på med nåt serverbyte, så det är därför det blir "Webbsidan kan inte visas". Så jag hoppas att det löst sig snart.
Så nu ska det skrivas, och bli så bra som möjligt. Får se vad han säger, om mitt senaste mail. Jag vill ju egentligen inte, och kan förmodligen inte skriva manuset själv. Jag vill få skriva med nån. Förhoppningvis ska det kunna gå göra nåt av det här ändå.... Hoppas jag.

Igår var ag och syrran på bio igen :)
När jag sa till pappa i torsdags att jag ville på bio igen och han frågade vilken film jag ville se sa jag samma som förra gången, The Three Musketeers. Han sa då att det är för att det är nn snygg kille med. Visst är han väldigt söt, men han är ju bara 19, Logan. :) men han gör D`Artagnan jättebra och jag tycker filmen är riktigt bra.
När syrran igår tyckte vi skulle gå på bio s bestämde vi att vi skulle göra det, för båda ville ju se filmen igen, även om hon redan sett den 2 gånger, så nu ä det 3 gånger för henne och 2 gånger för mig :) Mamma tyckte att är den värt det, och det tyckte ju vi :) Vi gillar den ju. Visst är det lite mycket med 110 kr igen, men vi ville ju så gärna se den igen :)
Vi ska båda köpa den när den kommer på DVD/Blue-ray. :)

I fredags fyllde lilla M 2 år. och igår blev Toy 2 år :)
Syrran och sambo firade lilla M i fredags med farmor, farmors mor och far och morbror, och så var vi hos mamma och pappa och firade henne hos dom igår. Hon var jättesöt i sin lilla klänning.
Hon satt med mormor och gammelmormor p kökssoffan en stund och hade jättekul när gammelmormor tog nåt av henne och gömde i handen.
 Hon tyckte det var roligt att öppna paketen och så tyckte hon det var roligt med ballonger. Hon fick ha 3 ballonger som satt ihop med snören. Hon klämde ju lite på dom så jag tänkte att hon inte skulle klämma så hårt för hon skulle väl bli rädd om det smällde. En liten stund senare var det faktiskt en av ballongerna som smällde, men jag vet itne riktigt vad som hände. Om hon trampade på den, men det tror jag inte heller, eller om den revs mot nåt på golvet. Men hon blev faktiskt inte rädd. Hon såg emr ut som att hon inte visste vad som hände. Sen fortsatte hon och leka med ballongerna, gav dom till gammelmorfar och tog tillbaka dom.
När dom skulle vara gick hon och gav alla en kram och sen gick hon tillbaka till morfar och ville sitta där. :)

Nu ska här skrivas lite på ett manus som jag börjat på så det blir klart nån gång Ska varva att ägna mig åt hunden och att skriva idag så jag kommer nånstans. Det jobbga är inte egentligen att skriva som manus, det är att det ska öersättas till engelska. Nej jag gör det inte lätt för mig, har nog aldrig gjort dom senaste åren sen jag började skriva för att bli publicerad och kom på filmidéer... Så det är bara att hoppas att det ger nåt.

När jag såg The three musketeers med bla Kiefer Sutherland så kom jag på lite till en bok/film och nu nä jag sett den nya har jag också kommit på lite. Men vi får se om det blir nåt av det Förmodligen inte. För mycket research för mig, och jag skulle inte kunna skriva manuset själv... Men jag skrier väl ner allt eftersom jag kommer på nåt, så glöms det inte bort i alla fall...

Nu ska här skrivas!

Imorgon SKA jag skriva på nåt av mina manus. Några har jag ju kommit en bit med i alla fall. Sen är det bara att hoppas att nån vill ha dom. Och att jag får vara med i filmen, vilket det ju inte är stor chans att jag får. et inte hur det funkar. En del skriver ju manus och är med i filmen, men då kanske dom regisserar också och det kan ju inte jag. Kan heller inte vara en av producenterna. Men man kanske, kanske har tur och får jobba med rätt personer så får man ändå vara med. Det är ju faktiskt kanske en nackdel, att jag alltid skriver om mig. Jag skulle bli jätteglad bara ett manus blir sålt, men ännu bättre hade de ju varit om jag faktiskt fick spela huvudrollen. Men det lär inte hända när man är okänd. Ska nog ha bra tur om jag får ett manus sålt. ag borde ha flyttat tiill USA för länge sen....

Ska gå igenom fantasyn också så jag kan skicka den till ett bokförlag igen. Och hästberättelsen. Det behövs fortfarande lite research men den går ju skicka iväg ändå. Blir säkert att få göra en del ändringa hur som helst.

Men nu ska jag anstränga mig lite och försöka att faktiskt få klart nåt.

Att faktiskt få vara med i nåt i USA, den chansen ä ju minimal, men försöker man inte komemr det ju definitivt inte att gå. Men vi får se, det beror på vilket visum man ska ha också. Har jag ett turistvisum får jag ju inte jobba. Vet inte hur sånt där funkar, för vad jag har läst mig till så är det abetsgivaren som i så fall ordnar med arbetsvisum, men som okänd ska man ju ha ordentligt tur.... Svenska skådespelare som provar i USA har ju redan agenter där och då blir det ju lättare, och dom är ju redan kända här... Jag får försöka lite här, får hoppas att man får nåt här, och inte baa som statist, så blir ju den minimala chansen minimalt större.
Men vill nån ha mina manus kanske chansen blir något större...

Dreaming isn´t getting you anywhere. Så jag har bestämt mig. Igen. Tror jag. Kanske....
Jag bestämmer mig ju nån gång då och då att jag ska ta tag i mina drömmar, skriva, skriva på manusen, skicka in böckerna. Fast det sista är väl det lättaste.. Helt klart. Det är i alla fall här. Nästan alla mina andra drömmar involverar ju USA. Hur lätt blir det då?
Jag måste komma över min flygrädsla och fara till USA snart, har ju gett mig själv en deadline, innan jag är 30 ska jag fara dit. Så jag har verkligen inte så lång tid på mig nu.
Jag skulle ju vilja vara skådespelare, men det kommer jag ju aldrig bli, för jag ahr itne ansträngt mig tillräckligt mycket. Men jag har ehller inte haft pengar att fara till olika auditions, jag har väl kanske inte vågat heller, och jag har verkligen inte vågat fara till USA. Men jag måste ju det. Men hur får man agent och eller jobb där, när man knappt har gjort nåt här? Det är ju inget som säger att jag är bättre än nån annan bara för att jag vill så mycket. Och hur hittar man nån som tror på en när man kommer från ingenstans. Och inte ens finns i landet?
Men... nåt måste man väl göra.... Och jag måste ju göra det.
Ibland skulle jag önska att man ahde föräldrar, eller andra nära, som hade pushat på en mer. Inte såa tt dom inte tror på en, men man hade behövt några knuffar här och där ibland för att verkligen ta steget.
Det händer inget om man bara sitter och väntar. Det händer inget om man bara drömmar om det. Det funkar inte så.....

Jaha. Som vanligt... :)
Igår när vi såg The three museteers var det på ett ställe lite mer mot slutet som jag hastigt tänkte att jag kanske kände igen det. och det tror jag att jag gör. och idag när jag ahr tänkt lite på filmen så tror jag nog att jag känner igen lite mer. Det är inte den där starka känslan att det här har jag sett förut, utan det är lite mer att jag tror jag känner igen det där.
Så... jaja....

Har drömt lite konstigt inatt, kommer inte ihåg vad, men har nog haft The three musketeers nånstans i bakhuvudet.

                                                     




Ikväll har jag, syrran och mamma varit på bio och sett The three musketeers. Och eftersom det är måndag så var vi hela 7 stycken i biosalongen...
Då filmen är i 3D fick vi ha, obekväma, 3D-glasögon. Satt för långt ner på näsan för min smak, hade gärna fått vara mindre, men det är väl bara en storlek.
Filmen är väldigt bra och jag vill redan se den igen.
Jag gillar delen när han stämmer träff med musketörerna medan han jagar Rochefort för att han inte bett hans häst om ursäkt, tänkte då på The three musketeers med Kiefer Sutherland, och sen börjar slåss med kardinalens män, och när han pratar med Constance för första gången. Sen finns det ju såklart andra delar som också är väligt bra.
Logan Lerman är jättebra som D`Artagnan. Jag kände igen han och kunde först inte komma på var, men syrran sa att han var med i Percy Jackson och Kampen om åksviggen. När filmen var slut kom på att jag ju sett den. Jag tycker han var jättesöt i det långa håret. Han är en sån där kille som antingen tycker man att han är jättesöt eller så tycker man inte alls han är söt. Han gjorde rollen jättebra och passade verkligen som D`Artagnan.
Orlando Bloom var jättebra som Buckingham. Han visar ju lite bredd här, att han kan spela andra typer av roller. Och när någon blir irritera på en karaktär, har man gjort ett ganska bra jobb. Jag tycker det var roligt att se han i en helt annan typ av roll, och ibland blir man ju bara så irriterad på karaktären.. :)
Jag gillar inte Mila Jovovich, men hon var väl bra som Milady, men tycker hennes stunts var överdrivna. Känns lite för mycket Resident Evil över dom.
Vid några tillfällen skulle den egna hödjskräcken sätta in om man varit där. Stå högst upp på slottets tak, gå över en smal bro högt högt upp i luften, stå på en del av ett tak och fäktas är inte direkt något för mig. Även om dom nu inte verkligen har gjort det. Men det ser väldigt högt ut och det räcker... :)
Det fanns också några roliga stunder och det är alltid bra :)
Jag gillar slutet också, och hoppas att det blir en andra film.
När filmen kommer ut på DVD ska jag definitivt köpa den.

Och vad jag kan komma på nu känner jag inte igen nåt av filmen. Jag har typ bara sett bild i Aftonbladet när dom visar kommande filmer och så där. Och läst en recension.

Idag har jag sökt jobb och fått ny piercingsmycke så nu har jag en vanlig stav i läppen igen. För cirka 2 eckor sen eller nåt gjorde jag om hålet. För för ett halvår sen ungefär råkade jag göra ett nytt hål när jag hade varit tvungen att ta ut smycket några timamr när jag var hos tandläkaren och tog röntgenbilder. Och när jag d åför några veckor sen gentligen skulle byta till plaststaven inför en jobbinterjuv såg jag det gamla hålet.
Det nya hålet verkar dock ha läkt bättre än det första och definitivt bättre än det andra jag råkade göra själv. Nu har jag en kortare stav, och det syns inte att den hängde lite snett som plaststaven gjorde, men nu är ju den här också kortare. Ska ha staven ett tag nu och sen när jag byter till ring blir det en vanlig ring, som jag egentligen inte tycker är snyggt, eller så en ring med bara en kula så det inte tynger ner så mycket. För nu är läppen lite svag, men det går förhoppningsvis till sig sen när det har läkt ordentligt.
Sökte lite jobb också när jag ar på stan, utan lycka såklart.

Gick en kortis med Troy innan han fick följa med i bilen och åka upp till Solbacken så jag kunde köpa foder. Gick förbi bovärdskontoret och P var ute så vi stannade och pratade lite med han. Troy blev ju överlycklig att nån ville prata så mycket med han. P retads lite med han också så Troy började krafsa på staketet och hoppade lite, men det är ju så högt så han kan ju inte hoppa över.

När jag skulle gå med han sen vid halv 3-tiden ungefär så gick jag till rastgården. Han fick hoppa några gånger och ta balanshindret. Båda hållen, men när vi tar det åt vänster så fuskar han gärna och hoppar av tidigare, och ibland också på längre upp. Men oftast gå det bra. Han tog också A-hindret utan problem, så nu tycker han inte alls att det är lika farligt längre. Men han hoppar av alldeles för tidigt ibland och det är ju inte bra. Lite rädd att han ska skada sig när han landar. Och så bli det väl minus/straffpoäng om man skulle tävla och han hoppar av halvvägs ner.
Han har stått vid grinden lite också som han brukar. kollade genom buskarna först och sen gick han till grinden. Det kom nån med rullator eller vad det nu var, som Troy blev nyfiken på. Han brukar så och spana lite ibland.
En gång när det kom en kvinna med en hund som svängde vänster och fortsatte förbi rastgården, satte Troy sig. Han såg väl inte så jättemycket genom buskarna kanske men såg ju att det kom nån och det ar jätttebra att hans atte sig istället för att rusa fram till grinden.

Hörde den för första gången igår på radion. Både på Bandit Rock och Mix Megapol tror jag det var. Hörde den 3, 4 gånger, inte hela alla gånger dock.
Men den är så bra!
Tyvärr verkar det inte finnas någon video, men jag hoppas det kommer.

Jag har varit jättepeppad på att skriva mina manus, speciellt hästfilmen. Har gjorrt lite research även om det är ett tag sen nu. Och jag har ju det mesta av historien klar så egentligen är det ju bara att böra på manuset. Men jag har inte kommit mig för. Fast jag många gånger bestämt att "imorgon ska jag börja skriva". Har ibland tänkt att jag ska skriva lite mer på själva historien också, men jag vet inte, orkar liksom inte, vet inte vad jag ska skriva.
Har ju fler manus också som jag börjat på.
Men just nu känner jag bara "What`s the point?

Ska i alla fall gå igenom två böcker och skicka till förlag. Det lär vara bra mycket lättare än att få ett manus sålt....

Har hittat en ny utbildning som jag vill gå. Hästcoach. Låter som nåt jag vill göra Den är på distans, 18 månader och man träffas var 3 månad. Vet inte var än men hoppas få veta mer om utbildningen snart då jag mailat. Men, det kostar ju såklart ganska mycket. Jag hittar bara utbildnignar jag vill gå som är dyra. och som man inte får nåt studiemedel för.
Mailade CSN men varken den utbildningen eller UPH`s Professionell hästterapeut finns ju med i deras utbildningsregister. Jag kunde skicka en ansökan men det löns ju inte. Finns dom inte med i deras register får jag ju inget studiemedel.
Aaarrhhh! Jag kan inte låna för ag har inget jobb, mina förälar kan inte låna.... I så fall om ag kan låna grundaviften av dom, flytta hem igen och kanske kanske kunna betala 3000 i månaden för utbildningen... Men dom pengarna ska ju komam nånstans ifrån också, och man får förmodligen inte ha socialbidrag när man går en utbildning....
Varför, varför, varför ska det bli så här? Jag kan ju inte gå professionell hästteapeututbildnignen för att bredda mig och få mer kunskap om det jag redan kan, och jag kan inte gå Hästcoach. Va fan ska jag gå då? Jag behöver ett jobb bara för att kunna utbilda mig.... Jaha, men hur llätt är det att få jobb då? Har gått igenom telefonkatalogen och skrivit en lista på ställen där jag nog ska söka obb, men förmodligen får jag inte jobb på nåt av dom....
Hästcoach kursavgift kan man ju inte ta på avbetalning heller, för det bli det ju liksom redan med 3000 i månaden. Och hästterapeututbildningen kan man ta på avbetalning men jag har ignen möjlighet att lägga ut 6000 extra för kursavgift........
Det är inte meningen att jag ska få jobba med hästar..... Det borde jag förstått redan när jag startade företaget. Har delat ut lite lappar igen, ska väl ut med massa fler, men det blir knappast nåt nu heller... Dom kunder jag haft har ju i alla fall varit nöjda.....
Men nu finns det ju så många som håller på med sånt här, och när nu folk går på UPH har jag ju ingen chans.... Jag behlver också gå där..... Och jag vill gå Hästcoach... Då skulle jag ju ha nåt mer att erbuda också... Inte för att jag skulle kunna gå båda utbildningana samtidigt, men då har man ju fått ta en i taget....
Inget går som jag vill. Inget.

Frågade en om den där hästen jag är intresserad av men hon kunde inte rekommendera den. Han är tydligen väldigt svår och var typ hjulbent bak och så var han nog inte mer än D-ponny. Så det faller ju redan där för jag vill ha en häst som är i alla fall 1,50 hög.
Så det är synd för han är jätteläcker och på en av bilderna i annonsen tycker jag han ser trevlig ut. Men nu är han ju svårare än vad jag skulle vilja ha av min första häst när det inte går att kräva nåt av hästen. Och det finns ju inget som säge att jag skulle klara det men inte dom.
Men jag kan ju ändå inte ha någon häst nu så det spelar ju egentligen ingen roll Men det är synd att det inte var en sån häst som jag skulle vilja ha.

Jag tror det har ringt en klocka i Troys huvud. Senaste 1,5-2 veckorna har det gått jättera när vi har mött hund när vi har varit ute och gått. Det är mycket lättare att få kontakt med han och få han att följa med. Det är liksom att "matte har ju godis". Även om han är lite fixerad vid den mötande hunden, eller hunden bakanför, så går det få kontakt med han, förut var det ju typ lölöst. Han stängde ju av, hade man godis i handen och hade denf ramför nosen på han så vek han ju undan huvudet ungefär som att " bort, jag ser ju inte". Men det gör han inte nu. Visst har han lagt dig nån gång, men man måste inte tvinga/slita upp han utan han följer ganska lätt med när man visar att man har godis. Och det är jätteskönt.

Igår kom grannen hem just som jag gick ut med Troy. Hon går i min dansgrupp. Förr-förra gången upptäckte vi att vi är gannar. Pratade lite med henne och Troy ville ju såklart hälsa på henne. Men han blir ju så ivrig fortfarande. Men han var duktig på att sitta och vänta, men ibland for han ju ändå fram och pratade med henne, men då var han i alla all lite lugnare. En gång var han jätteduktig, för han tittade upp på mig och frågade verkligen om han inte kunde få gå fram till henne. Man blir så glad för såna där små saker. Så vi gör framsteg igen.

Och han är duktig när vi tränar ute också, har blivit mycket bättre på det. Och nu tycker han u att det är kul att träna igen, och då blir det ju också roligare för mig.  Idag när vi var i rastgården tog han A-hindret helt själv och det är ju jättebra. Han hade ingen fart så det blev mer att klättra upp. Det var nåt som luktade där som gjrode det intressant tror jag för han luktade i luften när han kommit ner och stod som i mitten. Och så försökte han upp igen och så var han på marken och luktade. Hoppas bara det bli nån kurs snart, för det behöver vi. Och att öppna träningen börjar igen snart. För det behöver vi också.

Jag har kärat ner mig i en häst, som finns i USA. Hoppas han inte är ponny... För då blir han ju för liten, och så får jag inte tävla om jag skulle vilja göra det nån gång.
Men annonsen har ju funnits ett tag så nu kommer det säkert stå "sold" snart. Jag börjar faktiskt oroa mig lite för det... Och ändå vet jag inte så mycket om hästen. Och jag har verkligen inte råd att ha häst. Så jag kan ju inte be om mer information om han heller....
Han har jättehärlig färg och så tycker jag det ser ut att vara en trevlig häst. Men det får jag ju aldrig veta, för när jag har råd att köpa häst, om en massa år.... kommer han ju inte vara till salu längre.
Och visst finns det alltid fler hästar. Men jag vet inte, känns som det är nåt speciellt med den där hästen... Men jag kan bara hoppas på att vinna pengar, för annars kommer det att ta bra många år innan jag kan ha någon häst... Det gör ju heller inte saken bättre att hästen finns i USA och måste importeras.. Men det finns ju inte så många Nokota här än...
Tja... Det finns ju inte så mycket att göra... Annat än att fortsätta drömma...

Igår stod det i Norran att det ska byggas ett kärnkraftverk på en finsk ö, bara 16 mil från Skellefteå. Nej, det känns inte alls bra!
Nu får vi ju inte tsunamis eller jordbävningar i den skala som Japan, och andra länder fått, men jag tycker inte det känns bra med ett kärnkraftverk så nära. Om det händer nåt? Om dom har en massa avfall som dom inte vet vad som ska göra med?
Det kanske blir en massa strålning här också för att det händer en allvarlig olycka?
Jag vill inte ha ett kärnkraftverk som granne!