Ja hur nu det ska gå när man inte har så mycket att spara. Men försöka ska jag. Vet inte hur bra det kommer gå då det inte funkat så bra förut. Och hur lång tid det kommer ta vill jag inte veta.

E.Z berättade för mig på Bukefalos om Nokotahästen för ett tag sen, och eftersom jag är väldigt indianintresserad vill jag ha en sån. Dom har importerat några stycken och första ölet föddes nu under våren. Dom ska importera några till i höst, några till Sverige och en till Frankrike. Jag skulle gärna vilja vara med, men får vänta till jag kan köpa direkt av dom istället... Om hundra år typ...

Såg en dokumentär som hon länkat på Nokotahäst-guppen på FB som var riktigt bra. Tycker det är så roligt att dom jobbar för att rasen itne ska försvinna, då det vad jag förstått är den ändia riktiga indianhästen som finns kvar. Det är två äldre bröder i USA som jobbat länge för att bevara rasen och E`s man hade varit där som volontär. Och nu hjälper dom ju då till.

Jag och M ska hälsa på dom nån gång efter sommaren och titta på hästarna. Ska bli jättekul. Vi är så välkomna har E sagt. Förmodligen skulle man vilja ha med sig någon hem... Men jag kommer inte vara närmare att kunna köpa häst då än jag är nu. Kan ju inte låna heller... Svårt att ta ett lån när man inte har pengar att betala tillbaka lånet på....

Men böra spara för häst ska jag göra. Får försöka leva snålt och bara slösa lite pengar på hunden...
Vi ser ju hur länge det håller....

Genom en ny vän å Facebook hittade jag en FB-sida för Rick Gore Horsmanship och jag kollade hemsidan. Har varit där ett tag nu och småläst lite och sett hemska bilder som man kan få mardrömmar av... Såg också en bra video från Youtube och kollade på andra videor också.




Början är ju lite hemsk, men sen blir det väldigt bra. Jag tycker inte det är fel att använda sadel och träns. Men jag skulle älska att kunna rida utan sadel och träns och ha det där speciella bandet mellan mig och hästen.

Såg som sagt några anda videor också. Bla den här.



Början är ju inte särskilt rolig. Tycker det är rent ut sagt fruktansvärt. Men som i den andra videon blir man ju glad sen. Jag såg Jean-François Pignon i Globen för några år sen på Stockholm International Horse show. Det var helt underbart. Man ville inte att det skulle ta slut. Speaken sa att Pignon inte var säker på om vi skulle tycka om det. När han var klar med sin show ställde sig hela publiken upp och applåderade.
Han skulle komma tillbaka, tror det var i år, kanske. Och jag skulle gärna fara och se han igen för det var fantastiskt, men jag vet inte om jag kan det... Men förhoppningsvis blir det väl fler gånger...

Idag när jag loggade in på Facebook såg jag detta:

I förrgår brann det i sista huset i syrrans länga närmast mig. När hon ringde till mamma som då var hos mig lät det som om det var huset till vänster om det jag bor i, men det var längre upp på hennes gata.
När jag gick med Troy höll dom på med släckningenmfortfarande tror jag. Jag stannade inte och kollade så mycket, men självklart var det ju folk där som tittade på. När jag var i rastgården var det en karl som gick förbi som pratade med kvinnan som var i rastgården, (som visade sig vara en gammal klasskompis till mamma, vi har träffats några gånger förut, men hon har inte kunnat placera mig tidigare)  och sa att han hört på radion att nån grillat på altanen och det var efter det det hade börjat brinna.
När jag var på väg hem och skulle vika av och gå en lite annan väg för att komma till mig, då dom ju spärrat av vid huset som brunnit, höll dom på att riva ner taket. Det såg ganska svart ut.
Igår hade syrran hört av en dagisfröken att hon hade hört att dom hade grillat på balkongen och sen ställt in grillen i förrådet på balkongen. Hur dum får man vara?! Klart som fan att det börjar brinna. När vi grillar, ute på gräsmattan, rör vi inte grillen på flera timmar efteråt. Typ dagen efter kanske. Man får ju inte ens grilla på balkongen till att börja med.
Min bovärd bodde i det där huset, och nu är ju typ inget kvar. Hon hade fått gå in och hämta några saker, och igår hade hon fått gå och hämta några saker till. Bland annat ett gosedjur som barnen haft sen dom var små, och så tyckte jag syrran sagt att hon tagit fotoalbum. Det hade tydligen inte varit så förstört som dom först trott, och jag vet inte om hennes lägenhet hade klarat sig bäst. Hon bodde nästan på kanten av huset. Men inget går ju ha kvar, det är brännskadat och vattenskadat. Tur att hunden hade följt med när dom hade åkt bort, annars hade han ju inte levt.
Jag ska faktiskt köpa en sån där klisterlapp och sätta på ytterdörren. "Vid brand, rädda hunden" eller vad det nu står. Nu var ju branden så pass nära mig, och det känns lite bättre om det sitter en sån lapp på dörren. Sen är det bara att hoppas att nån faktiskt ser till att få ut min hund om det skulle börja brinna...

Nu är Olas nya video äntligen här! Har väntat länge på Riot videon. Det har vi gjort allihopa.
Vet att några var besvikna men jag tycker den är bra och att han ska vara nöjd. Han måste ju få testa lite han också.
Och jag är ju med! :) Hittade faktiskt mig själv :)

Troy har förvånat mig lite nu senaste veckan eller så. När jag har varit hemma hos mina föräldrar och det har skjutits på skjutbanan har han knappt reagerat. Han som var livrädd för skott förut. I helgen när jag har varit hemma igen har det hörts skott från skjutbanan, och han har knappt reagerat. Nån gång har han lyft på huvudet och visat att han hört nåt men inte så mycket mer än det egentligen. Nån gång har han väl börjat dra lite mer, men inte så att han varit egentligen orolig. Så jäkla skönt!
Idag var jag och mamma ute och tränade lite med han. Det hördes några skott men han brydde sig som inte. Det hade aldrig gått vara ute och träna med han förut om det hade skjutits nånstans. När jag skulle gå en kortis med han efteråt så levde det om en del, några höga ljud, inte som skott typ men ändå. Från nån gård. Då ville han inte gå utan ville bara in. Men det är så skönt att han inte har brytt sig nästan nåt.
Och så har vi gått förbi ridskolan och gått på den där lilla vägen när man går rakt fram. Och han har inte brytt sig om hästskiten! I fredags när jag gick där med mamma sprang han bara förbi. Förut har man ju typ fåt jaga iväg han eller locka bort han. Mamma är rädd för orm så hon följde mig inte så långt, eftersom det är skog och högt gräs. När vi vände så travadeTroy vid hästskit men jag harklade mig lite bara och då vek han av. Och igår kväll när vi gick där, syrran och en kompis, så sprang han också bara förbi. Vet inte vad som har hänt, men bra är det ju. :)

Skulle egentligen ha skrivit i bloggen för länge sen, men av nån anledning har det inte blivit.

Förra lördagen fick Troy följa med till min medryttarhäst. Han bli ju tyvärr lätt stressad i nya miljöer, men jag har varit för dålig på att miljöträna han helt enkelt. Så han var ju stressad i början, men lugnade sig efter ett tag. Stallet var lite läskigt nör vi kom. J var inne med Hope. Troy ville ju hälsa på henne men var völ lite försiktig när det gällde Hope. Han tyckte nog att han var väligt stor. Han har ju varit fram till stängslet och velat kolla lite närmare på hästarna när mn gått förbi lektionshäst hagen på SRK, men är ju samtidigt lite försiktig. Men han har ju varit för nära några gånger också och fått stötar..
J tog en borste och borstade av på handen och då tyckte Troy att det var jätteläskigt. Skulle ut ur stallet och drog med mig. Jag tyckte att vi kunde ju stå och titta in i alla all. J kom och hälsade på han och han blev ju såklart jätteglad. Sen när hon tog ut Hope så höll han sig på behörigt avstånd. Riktigt så nära en häst är han ju som aldrig.
Sen fick han vara med när jag skulle packa hö. Han skällde lite första gången jag gick iväg med påsarna, men sen var han väl ganska lugn. Han var lite ivägen ibland, en gång la han sig på en höbal.  :)
När sen J och E fick se han i bilen när jag lämnat han där för att ta in Lappen så ville dom ju såklart hälsa på han och båda tyckte han var jättefin.

Har varit hos mina föräldrar i veckan, för nu är ju sommaren här! Så jag har passat på att sola. Börjar ju jobba på måndag... Och så har Troy fått vara ute mycket på gården.
I förrgår när jag skulle på kvällssvängen med Troy sköt dom på skjutbanan. Dom första skotten stannade han och lyssnade på, sen blev han lite orolig och lite rädd. Jag fick locka och dra i han för att han skulle gå, för jag tänkte att vi ska gå. Det var ju fortfarande ganska varmt å jag hade nog fått locka och dra lite ändå, men det här gjorde ju saken värre.
Sen hördes det inte några skott på ett tag och han lugnade sig lite. Sen när vi hörde skott igen blev han orolig, men aldrig så där panikslagen. Det var så skönt!
Och idag när vi var ute på gården hördes två skott, men han verkade inte ens reagera.

Såg typ sista 45 minuterna eller vad det var, på How to lose a guy in 10 days, idag. Jag gillar den filmen. Den är riktigt bra tycker jag, och så är den ju riktigt rolig på sina ställen också.
Och igår var det Midnight Bayou på 9an. Vi missade väl egentligen det mesta. Visste inte att den skulle vara igår, och så såg vi Grey`s anatomy också. Så innan det var slut blev det väl mest att se Midnight Bayou när det var reklam.
Runaway Bride var ju för ett litet tag sen också. Tänkte väl typ att jag ska undvika såna där filmer ett tag. Men dom är ju ganska mysiga eller vad man ska säga. Och ska man undvika såna låtar får man ju undvika en lång radda med låtar...
I want the fairytale. Men det ska man väl aldrig få.  Men jag är ju inte direkt bra på att försöka heller. Har väl sina orsaker. Jag är inte bra på att öppna mig, men släpper man inte in nån blir man inte sårad. Det finns väl säkert nånstans där i bakhuvudet också, att man inte vill bli sårad... Men man vet ju inte förrän man har försökt.
Men det har ju inte direkt gått bra heller. Jag hittar ju aldrig nån som hittar mig, av nån konstig anledning. Och skulle man göra det, skulle man väl säkert ha lite svårt att tro på det i början.
Jag är så van att vara ensam. Ibland vet jag nästan inte om jag vill ha nån, bara därför. Men det vill jag ju.
Nån gång ska jag väl hitta nån som httar mig. Förhoppningsvis. Eller så är det bara så att visa blir utan. Och jag är en av dom...