Igår var det någon som skar en häst i underlivet. Det är en islandshäst som tillsammans med andra islandshästar ingår i en ridverksamhet vid travbanan i Vemdalen.. Händelsen polisanmäldes och veterinär kallades till platsen. Hästen hade ett djupt öpet sår i slidan. Ägaren blev chockad över beskedet och då hon befinner sig utomlands måste det ju kännas ännu värre.

En liknande händelse har hänt tidigare, men då i byn Vemdalen och inte vid travet som nu. På travbanan har det inte hänt nåt liknande tidigare.

 

Du kan läsa mer här Häst skuren i underlivet.

I morse när jag gick med Troy regnade det ganska mycket. Kom på att jag hade stövlarna his mamma och pappa så var tvungen att ta mina vanliga skor, och dom blev ju såklart lite blöta så dom fick ligga på elementet några timmar.
Jag for till medryttarhästen idag. Egentligen har jag ju lördagar, även om jag kan ändra lite, och på lördag är det kurs så jag sa att jag kommer på torsdag istället så kan jag ändå rida. Ska dit på lördag ändå och filma och vara staketryttare.
Skickade ett sms till J i tisdags och undrade om hon skull dit, så vi följdes ut. Men jag hade ju önskat att det inte regnat. Och det regnade ganska mycket.
Vi red förbi första grustaget för jag tror Lappen hade tyckt att det blev lite för spännande ettesom dom var där och jobbade. Både han och Hopre reagerade och hoppade iväg vid det andra grustaget där dom också jobbade, men vi red ner där i alla fall för dom var längre bort och så fortsatte vi på en väg som gick runt. Han var lite orolig när han hörde maskinerna, men det gick rätt bra ändå.
Han hade bra tempo idag, härlig trav utan att stressa och springa fort. Det var ett bra och lugnt tempo. Andra gången vi travade gick det lite fortare ett tag och sen fick jag han i ett bra tempo igen.
Vi kände både jag och J att vi nog var blöta och jag kände att jag fick vatten i skon. Och antog att man skulle vaa lite blöt när vi kom tillbaka, men jag var lite blötare än jag hade väntat mig. Det är därför jag inte vill rida när det regnar, man blir blöt. När jag var yngre var jag och några kompisar iväg på tvtimmars turridning på islandshästar i spöregn, och blev gansa blöta.
Det var en ganska trevlig ridtur idag, om det bara inte hade regnat.

Var ute med Troy ungefär en timme på eftermiddagen. Gick faktiskt in i skogen. Det har jag inte gjort på länge. Vill inte riktigt gå där själv, men ofta möter man ju ändå nån och många går där både med och utan hund. Och så är det ju så nära bostadsområdet. Men älg finns det ju där ändå. Mötte i alla fall 3skolungdomar, fast nte samtidigt.

Tränade lite med Troy, lite fot och sitt och ligg, och så fick han sätta tassrn på en sten och mot ett träd och hoppa upp på en bänk. Jag gick ner till ängen och släptte han där så fick han springa runt lite. Han har ju inte gjort det på flera veckor, mest för att han återhämtat sig efter operationen. Så han tyckte säkert de var jättekul att vara lös en stund. Jag fortsattet en liten bit till längs vägen och då fick han också vara lös. Sen kopplade jag han när vi hade vänt och närmade oss svängen. Gick in på en av stigarna, som nog hör till eljuspåret och så fick han hoppa upp på en sten. Inga problem. På tillbaka vägen hade jag han lös igen en bit, men han fick gå fot och så blev det nån sitt och så där. Sprang lite med han fot också, och han höll sig verkligen fot. Och när man är ute så där så skulle han ju kunna fara var som helst egentligen om han ville, men han var jätteduktig. Har provat nån gång hemma på gården hos mina föräldra, ananrs har ju mest sprungit fot med han kopplad.

Han är så duktig när han vill, och han börjar bli intresserad av att träna igen. Hoppas Öppna träningen börjar snart igen och så hoppas jag vi ska kunna gå några kurser i höst.

 

 

Igår när jag gick med Troy på morgonen tog jag lite kort med mobilen, kände för att ta lite kort, men har inte kunnat lägga upp dom förrän nu. Efter många om och men lyckades jag överföra bilderna från mobilen till datorn. Det krävdes bara ett besök på inköpsstället först...

Jag gillar inte riktigt hösten eftersom det börjar bli kallt och mörkt, men visst är det finns när löven ändrar färg och en del är röda eller oranga.

Ibland skulle jag vilja ha en bra kamera och ut och fota lite, men det blir som aldrig. Men hade man en rikigt bra kamera skulle man kanske fota mer.

Det är är inga speciella bilder, dels för att dom är tagna med mobil, och för att jag inte är någon fotograf.

 

 

Såg idag en sida som heter Allastudier.se .Där finns det många olika utbildningar och en massa artiklar på ett och samma ställe. Utbildningar inom högskola/universitet, gymnasium, folkhögskola, komvux, KY/YH, yrkesutbildningar m.m Man kan också läsa om att studera utomlands. det finns också en flik som heter Jobb och lön där man kan se vilken typ av jobb som är lätt att få respektive svårt att få, och också se yrken med högst medellön och yrken med lägst medellön. En annan flik heter Studiefakta och där kan man hitta hjälp hur man söker till högskola, guide till gymnasieprogrammen och så finns det en guide för att hitta rätt bland universitet och utbildningar.

Det som är bra med den här sidan är att allt finns på samma ställe, det är bara att klicka vidare på sidan. Det finns också forumtrådar.

Har man funderingar på studier finns det mycket nyttigt på den här sidan, och jag tror att i stort sett alla kan hitta nåt där.

Läste sent igår några inlägg om hingstar i en blogg jag börjat följa. Inläggen fick mig att tänka lite på det här med hingstar och jag lämnade också några kommentarer. Jag tror vi tycker lite lika även om det skiljer sig en del. Men det beror väl också på vilka erfarenheter man har, och jag ska inte säga att jag har stor erfarenhet av hingsta, för det har jag inte, men lite ha ja hållit på med hingstar. Jag är medryttare på en hingst, och det står en till hingst i stallet. När jag var mindre stod det också några hingstar i mina kusiners stall, varav en var deras egen.

Medryttarhästen och den andra hingsten är olika raser och därför också olika att hantera, den ena är lugnare och den andra "hingstigare". Hingstarna jag kommer ihåg från när jag var yngre var den ena var unghäst och man fick verkligen visa vem som bestämde och inte vika sig. Sen var det en annan ung hingst som var jättetrevlig att hantera och myste när man borstade på han. Man kunde också sitta hos han i boxen utan problem. Sen kusinernas ( eller ja egentligen föräldrarnas ju) egna hingst var också unghäst och det märktes väl ibland, men han var också trevlig att ha att göra med och det var min favorit. Men vi fick ju ändå hantera dom fast vi var bara 13-14 år kanske.

 

I den här bloggen jag börjat följa så påpekas det ju en del att hon har hingst, eftersom det ju är det hon har, och hur viktigt det är att tänka på att det är just en hingst. Jag har pratat lite om det med tjejen som har sin häst i stallet där min medryttarhäst står. Ibland är det som att det ska verka som att det är farligt att ha hingst, och det är "avskräckningsmetoden". Nu är det inte nödvändigtvis det i den här bloggen, men jag småreagerar ändå lite ibland.

Visst måste man ju tänka på att det är en hingst man håller på med, den kanske inte får lika många chanser, man kanske måste visa mer respekt, och man måste visa vem som bestämmer. Men jag kan inte påstå att jag hanterar min medryttarhäst så olikt hur jag hanterar andra hästar. Jag är lite mer på min vakt med den andra hingsten i stallet, men det är för att jag inte hanterat han lika mycket. Men visar man att man bestämmer är det ganska lugnt sen. Och egentligen är det en rätt trevlig häst.

 

Jag tycker faktiskt mycket handlar om uppfostran. Hon som har den där bloggen hade alltid med ett spö eller i alla fall i närheten. Nu har hon en unghäst och min medryttarhäst är väl 12 eller kanske 14 år. Kommer inte riktigt ihåg. Jag har bara spö när jag tar in från hagen för att kunna vifta bort dom andra hästana. Fick använda det lite ett tag när den andra hingsten stod i hagen just vid stallet, för att kunna gå förbi utan att hästen stannade, men det var en period och innan det hade jag aldrig behövt det, fast hingsten stod i den hagen då också.

Man kanske behöver spö ibland, men överlag tycker jag att något sakna om man behöver ha det till hands jämt. Jag var och kollade ett hästjobb en gång och dom hade ett sto som dom la kedjan i munnen på när hon skulle ledas för hon var så svår att leda annars. Där tycker jag också att något saknas/brister.

 

Läste i en tråd på Bukefalos om hingstar, och där var det verkligen "avskräckningsmetoden". Man måste tänka lite mer på säkerheten många gånger, och alla ska absolut inte ha hingst. Jag vill inte ha hingst om jag inte har eget stall. Men det är ju faktiskt inget monster, som en del nästan får det att låta. I så fall är ju nästan min medryttarhäst en hundvalp i jämförelse. Har för mig jag läste där om nån som kunde gå förbi ston med sin hingst utan problem, även när dom brunstade, för hingsten visste när det var betäckning och inte.

 

Det finns ju valacker som tar över också, om dom inte har tydliga regler och någon som är ledare.

 

Jag har som sagt inte så stor erfarenhet av hingstar, men jag har då egentligen bara bra erfarenheter.

En bekant läkade till en blogg och tyckte att alla borde läsa det inlägget. Kollade det för en stund sen, och det är bra skrivet och något många borde tänka på när dom möter häst i tafiken.

Något folk faktiskt också måste tänka på, är att det inte behöver vara fordonet hästen blir rädd för. Det kan vara en fågel  som flyger upp precis framför hästen, en gren kan knäckas i skogen, Och hur ska man få en trafiksäker häst om den aldrig utsätts för trafik?

 

I förrgår dog en häst och dess ryttare skadades svårt när de blev påkörda av en vit Fiat Punto. Det här hände i närheten av Telford i Storbritannien, men det kunde lika gärna ha varit i Sverige. Det hade lika gärna kunnat vara du. Det hade lika gärna kunnat vara jag.

Många bilister är hjälpsamma och saktar ner när de möter oss ryttare, men genom åren har jag sett döden i vitögat mer än en gång när jag har befunnit mig på vägen med min häst. Och tro mig, det finns betydligt trevligare sätt att få en adrenalinkick.

Först och främst vill jag klargöra för alla bilister att jag vill rida på trafikerade vägar lika gärna som ni vill ha mig där. Det vill säga inte särskilt gärna. Men ibland måste jag. Förutom att det vore urtrist, skulle det vara djurplågeri att bara rida i ridhuset sju gånger i veckan. Att rida på trafikerad väg är oftast enda sättet att ta sig till mer ridvänliga ställen.

En före detta kollega till mig sa, apropå hästar i trafiken, att “man förutsätter ju att de hästar man möter i trafiken är trafiksäkra”. Mitt svar till henne och till alla andra som har lika mycket vett: “Hur får man hästen trafiksäker? Genom att träna i ridhuset? Eller kanske genom att läsa en bok för den?” Nej, så klart genom att öva. Först på “säkra” platser och så småningom i trafiken. Gärna med en äldre, lugn hästkompis. Jag försöker träna min häst att hantera olika situationer, men inte ens den mest vältränade häst tycker att det är speciellt trevligt att någon kör upp i svansen på den och tutar.

Här kommer lite basic hästkunskap för dummies.

Tro det eller ej, men hästen har en ganska liten hjärna och trots att den har varit domestiserad i flera tusen år styrs den av fyra instinkter som alla börjar på F:

• Flock
• Flykt
• Föda
• Fortplantning

Det är därför du inte ska försöka köra igenom en lucka mellan hästar om du exempelvis möter en ridgrupp ute och rider. Risken är att du och din bil blir översprungna av de hästar som inte ser sin flock. Det är också därför det kan hända så våldsamt läskiga grejer när hästen blir skrämd. Den flyr helt enkelt i blind panik. Du vill inte köra på en häst. Det blir våldsamt fula repor i lacken. Både på bilen och troligtvis även på dig.

Vad blir då hästen rädd av? Det är egentligen bara två saker: allt som rör sig och allt som inte rör sig. Ganska lätt att komma ihåg, eller hur?

Du ska veta att vi ryttare hör dig på ganska långt avstånd där du kommer i din bil. Du ska också veta att vi gör vad vi kan då för att underlätta omkörningen eller mötet både för dig, för våra hästar och för oss själva. Kan vi, försöker vi ta oss åt sidan. Men det går inte alltid. Antingen för att du kör så snabbt att vi inte hinner eller för att situationen och vägen inte tillåter.

Det här kan du göra nästa gång du möter mig och min häst i trafiken:

1. Vad du än gör, låt bli tutan och helljuset. Jag både hör och ser dig, men jag kanske har händerna fulla med att lugna min häst.

2. Försök söka ögonkontakt med mig. Då kan vi gemensamt verka för att det inte blir någon jobbig situation.

3. Kör du för fort kan vi inte få någon ögonkontakt, så det går ju bort.

4. Om jag viftar med ena handen upp och ner betyder det INTE att du ska köra snabbare. Det betyder att du ska sakta ner eller helst stanna.

5. Se till att det är gott om utrymme mellan dig och mig. För att citera Ronja Rövardotter: “Håll dig på replängds avstånd”.

6. Vet du om att du har gnisslande bromsar, skramlande släpkärra eller något annat som låter på ditt fordon, försök stanna en bit ifrån mig.

7. Även om du har ett tyst fordon kan hästen bli rädd för något helt annat. Du kommer väl ihåg “allt som rör sig och allt som inte rör sig”?

8. Passera mig som om min häst inte hade någon ryttare, som om det vore en vild älg. (Av någon anledning verkar en del bilister tycka att det är helt okej att köra förbi mig och min häst i 90 knyck, men kommer en älg stannar man.)

Det var väl inte så svårt? Om du kommer ihåg att passera mig och min häst med hänsyn lovar jag att göra allt jag kan för att underlätta vårt möte i trafiken. Jag lovar att ha reflexer och lampor så att du ser mig och jag lovar att hålla mig så långt ut åt sidan jag kan, så att vårt möte inte behöver leda till bucklor, vare sig i din bil eller på min häst.

Hur var det då med olyckan i Storbritannien? Den kan du läsa mer om i Horse & Hound. Där kan du bland annat läsa att tillståndet är kritiskt för föraren av Fiat Punton och att det har stabiliserats något för ryttaren. Det kunde ha varit du. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit min häst.

Inlägget är postat i bloggen  Horse World of Carro

 

Äntligen har jag fått lite svar! Det tog bara en så där 12 år av att då och då försöka hitta info.. Skrev boken när jag var 16 eller 17 tror jag, men en häst ska skadas av taggtråd behövde jag ju info om det, men fast jag mailat flera veterinärer och hästkliniker/djursjukhus har ingen svarat. Förrän nu, och då hade jag gjort en tråd i ett forum först för att se vad andra har för erfarenhetr för att ha nåt att gå efter. Söker man på taggtrådsskador hitta man typ ingenting, och när inte veterinärer vill svara är det ju väldigt svårt att veta om det man skriver stämme och är rimligt.
Gjode en annan tråd på forumet för ett tag sen men den togs bort för att man inte får göra undersökningar där. Jag såg det ju som research, men dom tog det som undersökning och ankät. Men det berodde väl på formuleringen då jag radat upp några frågor jag ville ha svar på. Nu gjorde jag det lite mer allmänt om vad folk har för erfarenheter och då blir det ju mer som en diskussion typ.
Fick litedär som jag har användning av, men det bästa är ju nu att jag faktiskt fått svar från en veterinär. Så nu kan jag ju faktiskt skicka iväg boken, långt efter att den skrevs. Ska bara gå igenom den och ändra och lägga till lite, sen ska jag bara bestämma mig för var jag ska skicka den. och jag tror väldigt mycket på den här också, för så otroligt många kan känna igen sig i berättelsen.

Sen ska jag bara få klart uppgifterna till manuskursen också´. Så länge sen jag skickade iväg nåt, men har inte haft nån inspiration eller motivation under sommaren, och nu är det en uppgift som sätter stopp. Mina karaktärer kommer alltid fram i texten. Jag vill jobba med synopsisen, inte skriva fake interjuver och rada upp olika fakta, som ju ändå kommer fram i texten, och som kommer märkas på film. Det här tar så lång tid, så om det blir film nån gång kommer jag se för gammal ut för att kunna vara med, även om jag hade fått det.....

Jag och syrran hade pratat om att se den när den gick på bio, men det blev aldrig, så vi bestämde att vi skulle hyra den igår.

 

När en port öppnas mellan världarna och Loke kommer igenom den och har bestämt sig för att ta över Jorden, drar Nick Fury, chef på fredsbevarande byrån S.H.I.E.L.D igång The Avengers. Han rekryterar Natsha Romanoff "Black Widow", Dr Bruce Banner "Hulken", Tony Stark "Iron Man" och Steve Rogers "Captain America. Senare kommer okså Thor och Clint "Hawkeye" Barton med. Dom har först svårt att samarbeta, men Fury får dom att förstå att dom måste arbeta som ett team för att vinna över Loke.

Det finns några roliga ställen, även om det inte är många.

 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Scarlett Johansson som Black Widow. Till skillnad från många andra gånger spelar hon inte den sexiga tjejen, utan en toppagent som är väldigt duktig på martial arts Jag antar att hon gör rollen bra, men jag kan inte säga att hon imponerar. Jag gillar Chris Hemsworth som Thor.

 

Jag tycker att filmen var rätt bra, och det var bra effekter. Jag ser den gärna igen. Jag såg nyligen Captain America: The First Avenger, och såg Thor för inte så länge sen. Är det nån av dom filmerna jag kan tänka mig att köpa blir det nog Thor.

Har varit Matfesten under helgen. Började i torsdags tror jag. Egentligen skulle vi gå igår, mn L och K blev bjudna på midag av hans bror så dom for till hans mamma.

Det var inte så mycket folk som vi trodde att det skulle vara, men det var ju sista dagen så dom flesta har ju redan varit där. Tog faktiskt på mig ett par strumpbyxor typ innan jag gick till L och K för ag tyckte det var lite kyligt, men egentligen ska det ju inte behöva eftersom det egentligen är hyfsat varmt än. Men det har varit några gånger tidigare som jag har nästan frysit lite också. Det blev ju dock gansk varmt när vi gick till Nordanå, men vi gick ganska fort först, och man går ju u lite värme.

Köpte en Steak cheese sandwich eller vad det hetter och jag och L köpte Thaibuffe. Det var ganska gott, men en kycklingrätt av nåt slag var det väl, var inte så god. Sen gick vi och tittade lite på vad som fanns är och innan vi gick hem köpte vi varma chis. K köpte nån kantarelltoast.

Det regnade lite grann, men inte mycket och det slutade fort, och det var ju bra. Jag och L hade regnjackor på oss, men inte K och v ahde inget paraply.

 

Imorrn får Troy ta bort stygnen och slippa tratten. Det ska bli skönt för oss båda 2. :)

Den här bilden såg jag på Facebook men jag kommer inte ihåg vilken grupp som hade postat den så jag googlade helt enkelt. Hittade den på Pinterest. Equestrian - Legendary & Famous Riders.

Jag tycker det väl imponerande, för att inte säga inspirerande. Det här är ingen som tänker "jag kan inte, det går inte".

Varför ser man inte sånt här på TV?

 

 

Under bilden står det: Wow! talk about inspiration. "Bettina Estiel has 2 silver and a bronze medal at the Vice-Europe in Portugal, 3 silver medals at the Vice World Champion in Belgium, 2 silver and 1 bronze medal at the 2004 Paralympics in Athens, 3 German Championships, and a bronze and silver medal in Hong Kong at the 2008 Paralympics, Eistel has quite the resume for any rider, let alone one with no arms.

 

Det är ingen dålig prestation!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kollade utbildningar igen tidigare i veckan efter att jag pratat med en kompis på Facebook, lite om massage och så där, eftersom det är det jag vill hålla på med. Men man jag kommer nog aldrig få komm igång med företaget igen. Det är en jättebra massage, men jag kan ju inte konkurrera så bra med bara massage. Ska i alla fall gå en kurs i Biolight i slutet av september. Sen får vi väl se om man har möligthet att faktiskt använda det nån gång.

För några månader sen kolalde jag utbildningar igen och hittade akupressur på häst. Det är en av alla utbildningar jag skulle vilja gå. Jag la dock inte till sidan till favoriter eller nåt så jag glömde bort vilken hemsida det var. Men när jag nu kollade hittade jag det till slut. Men nu stog det inget om akupressur, bara akupunktur. Det är inte llätt att hitta utbildnignar i akupressur, men det verkar var en del av en utbildning ibland. Det var lättare att hitta folk som håller på med akupressur... Jag hittade en ganska gammal förmodligen, annons där en som gick utbildning i akupressur sökte hästar för att öva på typ. Och det var den där skolan som jag tittat på tidigare och som nu bara hade akupunktur. Så jag mailade dom och kollade. Och det verkar som man kan gå akupressur också, eller om man går akupunktur men inte använder nålar.. Hur som helst kostar utbildningen 13800 kr pr termin eller nåt sånt och det verkar vara enda sättet att avbetala. Och jag har inte dom pengarna. Och så är det ju självklart i södra Sverige. Jag bor gärna här uppe i norra Sverige, men ibland blir ag så less! Allt är ju i södra Sverige. Jag kommer aldrig kunna gå några fler utbildningar som jag vill gå för det kostar för mycket pengar och är så jäkla långt bort...

Det är inte meningen att jag ska få jobba med hästar, hjälpa hästar. Det är så mycket mer än att bara massera, i alla fall för mig. Det handlar inte bara om att hitta problemet och behandla det. Det handlar om vad hästen fösöker säga oh hur problemet har uppstått.

En häst jag masserade fick jag höra att ägarna inte riktigt kunde hantera och det var det som gjorde problemen.. Men det var inte det som var felet. Hästen hade en rörelsestörning och försökte ju säga att nåt var fel.Och efter behandligen blev han lättare att hantera. Så enkelt var det.

Det är så mycket småsaker egentligen, som man många gånger inte tänke på, men som ändå kan betyda att något är fel.

Jag kan bara hoppas att jag får ett jobb nån gång och kan jobba ihop pengar och låna, så jag kan gå en utbildning nån gång. Jag skulle gärna gå Hästcoach, men då kostar ju bara utbildningen 93000 kr.....

Varför ska man vilja hålla på med det här? Det är ju tydligt att det inte är meningen....