Varför gör man saker så mycket svåare än det är? Vissa saker är egentligen inte så svåra men man tänker för mycket. Och det är väl det jag gör, och så är jag för feg.
Att fantisera och dagdrömma är så lätt, men där går det ju aldrig fel, och blir alltid som man vill, för det är ju en själv som bestämmer.
Men nothing ventured nothing gained. Om jag inte provar får jag ju inte veta. Och jag kommer ju inte att se han nåt mer, förmodligen, Så varför ska det vara så jäkla svårt att fråga om han skulle vilja hitta på nåt? Men jag är för feg, har ju ingen som helst aning vad han tycker om mig. Hade man pratat lite med han kanske man hade kunnat kolla av läget lite, men det har jag ju inte gjort, och eftersom jag inte jobbar mer så blir det ju svårt att göra det nu.
Men man tänker ju för mycket.... Han kanske inte riktigt vågar heller... Eller så har han förmodigen inte ens tänkt tanken..
Jaja..... Om jag provar får jag veta, om jag inte gör det får jag inte veta. Har jag tur träffas vi nån gång.
Det är faktiskt lite roligt att vara intreserad av någon igen, men inte om jag inte får ut nåt av det nu heller... Och då måste jag ju göra ett försök.