Mamma har köpt en tunnel som jag provade med Troy igår. Först la jag in en godis en liten bit in och sen lite längre in. Han fick också sätta tassen på den. Tänkte att han skulle få höra prasslet bara och vänja sig vid det men det var inga problem. När jag ville att han skulle sätta tassen på var han väldigt ivrig och satte nosten mot, men det var ju inte det jag frågade efter. Men han la upp tassen två gånger.
Sen provade jag att slänga in godis på olika ställen i tunnel och så gick jag till andra änden och höll upp den och sa åt han att komma. Och det gjorde han utan problem. Var jätteroligt. Provade en gång till men då sprang han runt istället. Så jag gick till öppningen med han. Då var han på väg över tunneln och tänkte gå över på min sida men jag hejdade han och sen sa jag att han skulle in där (öppningen) och då for han själv hela vägen, fast resten av tunneln ju låg ner. Jätteroligt att se han så ivrig. Trodde han skulle vara lite avvaktande mot tunneln, men icke.
Sen gjorde jag en liten bana. Satte upp några plaströr som han fick gå slalom mellan och så fick han ta tunneln. Gjrode lite rallylydnadsövningar också för att pausa lite. Mamma kom hem och kom ut och var med en stund. Pappa kom också ut och tog fram den lilla polen så Troy fick hoppa över den också.
Pappa hade han att gå igenom tunneln några gånger, och en gång trasslade han in sig så vi fick ta i varsin ände och dra ut den. Trodde han skulle bli rädd då, men det blev han inte utan for genom tunneln utan problem. Var jätteskönt. Annars är det ju nåt som kunde ha gjort att han inte tyckte det var roligt längre.
När man kan träna ordentligt sen, tror jag han kommer tycka agility är jättekul. Men han blir ju lite uppjagad. Eller ganska mycket. Men han blir ju så ivrig och vill jobba.

I söndags var syrran, K, lilla M och K`s mamma här på middag. Jag, syrran och lilla M åt potatis och fiskpinnar och resten åt surströmming. Jag och mamma hämtade lilla M lite tidigare under dagen och så kom dom andra efter 5. Och då var lilla M jättehungrig.
Efter maten fick lilla M sitta på gunghästen. Hon tycker det är jätteroligt. Och fort ska det gå :) Hon ville vara i vaggan och gunga också när gunghästen togs bort efter ett tag. Syrran får ta med henne på Prova på-ridning sen när det börjar om i höst. Kan hon nog tycka är roligt.
Försökte ta lite kort, men det blir ju inte i det ögonblick man vill eftersom det är en viss fördröjning. Ville ha kort när gunghästens och vaggans främre del är uppe från golvet, men det är inte lätt.

Troy har förvånat mig lite nu senaste veckan eller så. När jag har varit hemma hos mina föräldrar och det har skjutits på skjutbanan har han knappt reagerat. Han som var livrädd för skott förut. I helgen när jag har varit hemma igen har det hörts skott från skjutbanan, och han har knappt reagerat. Nån gång har han lyft på huvudet och visat att han hört nåt men inte så mycket mer än det egentligen. Nån gång har han väl börjat dra lite mer, men inte så att han varit egentligen orolig. Så jäkla skönt!
Idag var jag och mamma ute och tränade lite med han. Det hördes några skott men han brydde sig som inte. Det hade aldrig gått vara ute och träna med han förut om det hade skjutits nånstans. När jag skulle gå en kortis med han efteråt så levde det om en del, några höga ljud, inte som skott typ men ändå. Från nån gård. Då ville han inte gå utan ville bara in. Men det är så skönt att han inte har brytt sig nästan nåt.
Och så har vi gått förbi ridskolan och gått på den där lilla vägen när man går rakt fram. Och han har inte brytt sig om hästskiten! I fredags när jag gick där med mamma sprang han bara förbi. Förut har man ju typ fåt jaga iväg han eller locka bort han. Mamma är rädd för orm så hon följde mig inte så långt, eftersom det är skog och högt gräs. När vi vände så travadeTroy vid hästskit men jag harklade mig lite bara och då vek han av. Och igår kväll när vi gick där, syrran och en kompis, så sprang han också bara förbi. Vet inte vad som har hänt, men bra är det ju. :)

Skulle egentligen ha skrivit i bloggen för länge sen, men av nån anledning har det inte blivit.

Förra lördagen fick Troy följa med till min medryttarhäst. Han bli ju tyvärr lätt stressad i nya miljöer, men jag har varit för dålig på att miljöträna han helt enkelt. Så han var ju stressad i början, men lugnade sig efter ett tag. Stallet var lite läskigt nör vi kom. J var inne med Hope. Troy ville ju hälsa på henne men var völ lite försiktig när det gällde Hope. Han tyckte nog att han var väligt stor. Han har ju varit fram till stängslet och velat kolla lite närmare på hästarna när mn gått förbi lektionshäst hagen på SRK, men är ju samtidigt lite försiktig. Men han har ju varit för nära några gånger också och fått stötar..
J tog en borste och borstade av på handen och då tyckte Troy att det var jätteläskigt. Skulle ut ur stallet och drog med mig. Jag tyckte att vi kunde ju stå och titta in i alla all. J kom och hälsade på han och han blev ju såklart jätteglad. Sen när hon tog ut Hope så höll han sig på behörigt avstånd. Riktigt så nära en häst är han ju som aldrig.
Sen fick han vara med när jag skulle packa hö. Han skällde lite första gången jag gick iväg med påsarna, men sen var han väl ganska lugn. Han var lite ivägen ibland, en gång la han sig på en höbal.  :)
När sen J och E fick se han i bilen när jag lämnat han där för att ta in Lappen så ville dom ju såklart hälsa på han och båda tyckte han var jättefin.

Har varit hos mina föräldrar i veckan, för nu är ju sommaren här! Så jag har passat på att sola. Börjar ju jobba på måndag... Och så har Troy fått vara ute mycket på gården.
I förrgår när jag skulle på kvällssvängen med Troy sköt dom på skjutbanan. Dom första skotten stannade han och lyssnade på, sen blev han lite orolig och lite rädd. Jag fick locka och dra i han för att han skulle gå, för jag tänkte att vi ska gå. Det var ju fortfarande ganska varmt å jag hade nog fått locka och dra lite ändå, men det här gjorde ju saken värre.
Sen hördes det inte några skott på ett tag och han lugnade sig lite. Sen när vi hörde skott igen blev han orolig, men aldrig så där panikslagen. Det var så skönt!
Och idag när vi var ute på gården hördes två skott, men han verkade inte ens reagera.

I onsdags när vi var i rastgården så började jag lära Troy hoppa över hindrena som står där. När jag testade nån gång förut var han inte alls intresserad av det. Han har hellre gått runt, även när man kastat/släppt godis. Så jag började med att lägga ner pinnarna och bara gå igenom och det gick ganska bra. Han fick så klart godis när han gått igenom.
Sen fick jag han att hoppa en gång, men sen ville han inte. Försökte locka, men han sprang runt nån gång, fast jag släptte ner en gådis. Två gånger kröp han faktiskt under, som om det skulle vara så mycket lättare än att hoppa. Speciellt när hindret är kanske 25 cm högt och han tar pinnen med sig när han kryper...
I torsdags var vi i rastgården igen och provade få hanatt hoppa. Hade klickern då. Det gick mycket bättre och jag fick han att hoppa några gånger. Men hade fortfarande dom första pinnarna på marken så det var bara ett hinder att hoppa. En gång nör jag skulle få han att springa runt till mig igen så hopapde han faktiskt tillbaka. Då blev jag glatt överraskad :) Sen sen också när han hoppat och vi skulle tillbaka sprang han också till balanshindret och tog det på eget initiativ. Det är väl både bra och dåligt, men han är ju så vana tt vi tar det. Inte efter att vi har hoppat såklart, men vi har tränat ganska mycket på det. Och att han själv väljer att ta det hindret tyder ju på att han tycker det är roligt. En gång stannade han till på balanshindret och stod där några sekunder innan han fortsatte. Man skulle ha haft kameran då för han var riktigt fin.

Idag var det dags för utställningen.
Egentligen var det uppfödaren som skulle visa han, men hon hade gjort nåt med benet så det var en annan tjej som skulle gå med han. Men han var ju så uppjagad och slet mycket. Hon togsitt eget utställningskoppel eftersom det var en liten kedja på det, men den slets av.... Så det blev mitt koppel i alla fall.  Hon provade gå lite med han men han tog det väl mest som lek. Jag sa hur jag brukar göra när han ska stå och så fick jag visa. Uppfödaren tyckte att jag skulle gå med han i alla fall eftersom han var lugnare med mig. Jag ville egentligen inte, men hon sa att det är itne så hemskt, och det var det inte.
När vi sprang runt så vände han en gång och ville till hunden bakom, men jag fick han framåt igen. Sen började han hoppa och bita lite men gav sig.
Sen fick vi visa en och en. Jag sprang lite för sakta så jag fick springa lite fortare. Domaren sa att jag höll tillbaka han och det gjorde jag väl lite, för att han liksom inte skulle springa ifrån mig, men jag får tänka på det till nästa gång. Han är inte så bra på att stå stilla, speciellt när man står framför han,och sätter sig efter en stund, så jag fick ställa han några gånger. Jag skulle ha hållit upp huvudet också, eller i alla fall lockat han mer att titta på mig. Men det är sånt jag får träna på till nästa gång. Fick i alla fall ett väldigt bra omdöme och ett "Very good" så jag är nöjd. Nu vågar jag prova igen :) Kullbrorsan fick bara ett "Good". Men han har ett mer sluttande kors och så var det nåt med stopet.

En trevlig hund. Gott huvud & uttryck. Gott ansatta öron. Ngt kort hals pga framskjuten skuldra. Gott förbröst. Goda vinklar fram & bak. God päls. Goda tassar. Rör sig mkt bra.

Jag tycker inte alls om fyrverkerier längre.
Hade hoppats att det skulle ha gått över typ, etersom han hört skott och som inte reagerat på det. Han har liksom bara registrerat det.
Det smällde ändå inte mycket här, hos mamma och pappa hade smällt jättemycket. Inte alls roligt at gå ut med en hund som är livrädd, bara vill därifrån och vill in så fort man kommer utanför dörren.
Han sliter så fruktansvärt mycket för att komma bort så han kan ju nästan dra omkull en och det är såpass man orkar hålla han iblsn. Jag tycker så synd om han. Och så ska man försöka vara som vanligt och lugn, och försöka lugna han, men det går inte.
I morse när jag hade ut han och kisa så ville han knappt ut. När vi var ute oc jag stängt dören så ville han in igen. Men han hade väl i alla fall typ ro att kissa åtmintone.
Inte alls roligt. Kanske måste skafa en sån där skiva och se om det funkar... Om han inte bli ännu räddare.... Men det är så jobbigt när han är så där rädd. Inne är det ganska lugnt, men ute... Och jag vill ju ha en chans att avla på han om jag kan få han meriterad. Men det går ju inte så länge han är skotträdd...

Mamma tränade lite apport med Troy i lördags när jag var hos hästen. Det hade gått ganska bra. Vet inte hur duktig han var när han kom tillbaka med dummyn, mene ftersom det hade gått bra så antar jag att han inte lämnade den en meter ifrån henne i alla fall.
I söndags skulle jag träna lite med Troy och täntke att han skulle få söka lite. Men jag fick han inte där jag ville ha han i köket. Blev irriterad på honom för att han  inte ville/lyssnade och sen irriterad på mig för att jag blev irriterad på han. Han gick ut i hallen. Tänkte att han får väl apportera lite då så jag slängde in dummyn i sovrummet, men han ville inte hämta den. Tänkte att han vill väl ut och kissa då så jag tog ut han. Och när vi kommer in igen och han får gå så springer han raka vägen och hämtar dummyn och så raka vägen till mig. Jag blev faktiskt ltie förvånad över att han kom ihåg vad jag sagt att han skulle göra, men det är ju bra att han gjorde det.
Han var jätteduktig. Lämnade alltid dummyn vid mina fötter. Nån gång höll han faktiskt i den lite innan han släppte.
Tränade apport igår också. Först på förmiddagen. Lämnade alltid dummyn vid mina fötter, ibland nästan på mina fötter. Och så tar han den med sig ibland och går nästan runt. Nu när jag tränar apport får han gå runt mig igen innan han får godis/beröm. Han är så duktig. Galopperar iväg och hämtar dummyn och skyndar sig tillbaka.
Igår afton gick jag och syrran till skogsvägen här på Anderstorp och tränade lite apport. Egentligen skulle hon ta lite kort, men jag hade ju såklart glömt kameran. Han var riktigt duktig, men ibland sprang han till henne istället för mig. Han tycker det är så kul med apport, och det är så roligt att se. Han sprang så fort ibland att han faktiskt gick omkull nån gång när han skulle stanna.
När han apporterat ett antal gånger fick han springa lös en stund eftersom han varit så duktig. När vi gick tllbaka gjorde jag en inkallning och syrran fortsatte gå för att testa honom lite. Jag var redan lite efter henne och Troy. Han stannar och tittar på syrran och mig och verkar fundera på om han ska fortsätta med syrran eller komma till mig. Jag springer bortåt en bit och kallar in han igen men han står kvar. Springer en bt igen, men han komemr fortfarande inte. Så jag går av vägen och gömmer mig lite. Då kommer han springande men stannar efter en stund så jag går fram igen och då kommer han.
Sen när vi gått en bt gjorde han en avstickare från vägen vid nåt träd och var där en stund. När jag kalalde på han så kom han, med ett par vantar i munnen :)
Det är så härligt när det går bra att träna. Inte om idag när vi träffade Emor och hennes hundar igen. Gick inte alls särskilt bra och jag var bara irriterad på Troy. Han ahde inte alls fokus på mig även om han gjrode typ det jag ville. Han låg och satt när jag sa det, men han tittade alltid efter mellanpudeln och valpen som hon skötte. Och mot slutet när han skulle ligga så kröp han fram en bit innan han la sig. Och gå fot gick bara inte... Nej ingen bra träning alls.Och jag hördes säkert ganska bra av andra också eftersom jag blev så irriterad på han. Är nog itne så bra på att träna.... Och så är jag väl för ointressant... Gick ju bättre på inomhusträningen, och då var det ändå fler hundar där....
Och när vi skulle därifrån och jag var tvugnen att dra i Troy så han inte skulle fram till pudlarna så gick halsbandet sönder.... Så ag var tvungena tt köpa ett nytt halsband. Gjorde det på Coop när jag ändå handlade. Ett helstryp blev det för det fanns inget halvstryp. Men det är nästan för litet, ast det ska passa till mellanstora hundar... Så jag får väl nästan köpa ett nytt halsband igen....

Förra veckan, på tisdagen, var jag och pappa och köpte en bilbur till Troy. Hittade en till ganska bra pris som just så pass passar i bilen...
Jag satte ihop buren och sen när jag skulle hem så hoppade han själv in, emn sen blevdet stopp. Han tyckte inte alls oma tt det plösligt tog stopp och ville inte vända på sig. När han skulle ut så slängde han sig ut. Jag tar av honom kopplet i bilen för han tuggar på det annars har jag märkt. Hade tur att jag var med och hann ta tag i halsbandet för annars hade han väl sprungit runt ett tag och det hade varit sårt att få fast honom  igen.
På onsdagen när jag skulle åka hem till mina föräldrar igen då jag rider på onsdagar så fick jag nästan inte in honom i bilen. Jag fick kämpa ordentligt för att fösöka få in honom i buren men det gick inte. Han vägrade i sten. Försökte smita undan hela tiden. Jag försökte hålla mig lugn, men det var inte det lättaste det ska jag erkänna. Fick upp framtassarna på bilen men sen när jag skulle lyfta upp bakdelen så va han redan nere på marken och man fick verkligen dra fram honom för att ens få upp framtassarna. Så efter en stunds kämpande så fick han ändå åka i baksätet. När han ska ut igen så är det samma sak igen, fort går det, men jag har i ala fall fått sätta på kopplet.
Frågade på Buke vad man kunde göra, för det kändes jättetrist att han verkligen inte ville vara i buren. Men jag gjorde väl fel egentligen som bara satte in honom i buren. Fick i alla fall lite olika råd, varav ett var att dra kopplet genom gallret, när hunden backar spänns ju kopplet och när den går framåt så blir det ju eftergift. Så jag och pappa tränade några gånger på torsdagen och så fick han hjälpa mig att få in Troy igen när jag skulle åka hem. Det gick väl så där när vi tränade och när jag skulle hem. Men det blev ju betydligt lättare att lyfta in honom när man hade kopplet genom gallret. Men han skakade när han var i buren och ville inte äta godis om man inte gav hnom ur handen. Men sista gången vi tränade så vände han sig i alla fall själv.
På  torsdagen skulle jag också på inomhusträning på Totohallen så syrran fick hjälpa mig att lyfta in honom i bilen och det gick ganska bra. På träningen var han faktiskt ganska duktig. Först satt jag bara en liten stund så han fick titta på hundarna. Sen tränade jag i kanske 20 min. Han varå såklart intresserad av dom andra hundarna och hade gärna lekt med dom, men ibland va han faktiskt fokuserad på mig. När vi tränat satt jag bara med honom igen i kanske 20 min. Och han var riktigt lugn och avslappnad där mot slutet, och det är ju bra. Han behöver ju lära sig att det inte går att leka med alla hundar jämnt.
När jag skulle hem från träningen så stod/satt han faktiskt och väntade medan jag öppnade bagageluckan. Kändes ganska bra att han var lugn då när jag skulle öppna. Det var lite värre när jag skulle gå ut till bilen, men då hade just två hundar gått ut. Jag drog kopplet genom gallret och så var det bara att lyfta in honom. Var lite klantig och körde fast när jag skulle köra därifrån men hade tur och kunde bli lossdragen.
I fredags så skulle jag hem till föräldrarna igen. Nu åkte syrran med med lilla M och Ludde också. Han fick avra i baksätet. Å gickd et att lyfta in Troy utan att dra kopplet genom gallret. Ludde fick åka i baksätet.Vi stannade på Coop och handlade lite och jag köpte ett ben till Troy, som han åt upp på några minuter tror jag. Men han hade i alla fall ro att äta upp det.
När jag åkte hem igår så fick Ludde vara i skuffen han med. Och Troy ville själv in i buren!! Först ville hsn in till Ludde men jag sa att han inte skulle det. Sen gick han själv till andra sidan där buren är och ville in så det var bara att lyfta in honom. Det var så skönt! Han gnällde en del men det beror säkert lite på att Ludde var där också. När han skulle ut sen så väntade han på att han fick ett okej fö att få ut. Han ligger alltid ner och ser ut som han skulle krypa ut om han kunde. Men han väntar i alla fall.
Nu ska jag bara hita ett annat underlag då jag inte vill att han ska ligga direkt på plastbotten. pappa köpte en tunn pläd åt mig men den glider ju bara iväg. Och madrassbiten som jag skar ut har han massakerat, så den är inte mycket att ha längre.

Igår var jag i rastgården och tränade lite. Alla olika lukter blir ju en bra störning, och det gick väl så där. Hade inte tränat så länge när det kom en karl med en Berner sennen-tik så då fick dom leka. Hon var kring 13 månader, så nån månad yngre än Troy. Dom busade på riktigt bra. Han slickade lite på henne ibland och nosade lite i baken så han blev nog lite intresserad. Han har börjat förstå att det är skillnad på tik och hane.

Idag var vi i rastgården och tränade lite igen. Gick sådär, men det blir ju bättre. Ibland vill han bara nosa, men ibland är han med på det jag vill att han ska göra. ska gå dit fler gånger och träna för vi behöver träna mer ute.
Efter det väldigt korta träningspasset fick han vara lös och springa runt och leka. Provde balanshindret igen. Förut har han ju inte vågat och bara tagit nåt steg och sen hoppat ner igen. Men nu gick det! Han är så duktig! Provade några gånger och han hopapde ner efter ett tag, men gick längre och längre på balanshindret oxh tillslut gick han hela vägen. :I Jätteduktig! Med tanke på att bara för nån månad sen vågade han knappt gå upp på den, Och då är jag heller inte ofta i rastgården och har bara provat balanshindret vid 2 tillfällen tidigare. Han fick på på en bänk också och det gick bra efter några gånger. Det är så mycket snö där så den är bara några centimeter upp.
När vi varit i rastgården ett tag kom det några med två hundar så då fick han leka med dom. Det var full rulle ett tag. Troy blev lite intresserad av tiken. Han slcikade lite på henne ibland och nosade henne i baken. Först lekte dom bara, men sen blev han lite närgången men hon klarade det bra själv. Men en gång var han faktiskt på henne och då sa jag ifrån. så nu får man väl kolla honom lite.

Men han var riktigt duktig idag. Kanske går jag till rastgården imorrn också och tränar lite, och provar balanshindret igen :)

Har funderat lite på att använda klicker till Troy, men aldrig bestämt mig. Men igår kväll inhandlade jag faktiskt en klicker, några till ben och lite Frolic eftersom det är slut sen nån vecka tillbaka eller så. Blev inspirerad av en tråd på Bukefalos så jag tänkte att jag ska nog testa lite jag också.
Innan jag for och köpte klickern provade jag lite High Five, och det gick nästan redan då. Med klickern var det inga större problem och det hade gått utan den också. Nu behöver jag bara hålla upp handen i stort sett så sätter han tassen mitt i handflatan. Han är så söt :)
Provade också att han skulle hålla ut benet, en av utmaningarna i tråden, men det gick väl lite sådär. Han vinkar liksom hellre, så det blev ett "vinka"-kommando istället. Han kan ju redan "vacker tass" så det steget var ju inte så långt. Ska försöka få han att lyfta vänster ben också, men har ju alltid tagit det högra förut, så han förstår inte riktigt att han kan lyfta det vänstra också, men det kommer nog.
Han verkar i alla fall tycka att det var roligt, så jag kommer nog fortsätta använda klickern till små trick i alla fall.

I en tråd på Bukefalos frågade jag om det var nån i Skellefteå som bodde i närheten av mig och sa att jag gärna ville ha en lekkompis till Troy. Två svarade och den ena bor en bit bort så vi har träffats två gånger nu. Första gången kom hon till mig, det var i onsdags. Vi gick till rastgården så dom kundr vara lösa båda två, då henens hund var mer hussehund. Det är en storpudel på 4 å. Ha skällde ganska mycket när dom skulle elka och det tyckte inte Troy om. Jag tror han tycker han låter för hård. Efter en stund kom det en karl med en dvärgpudel. Så Hennes hund och den lekte och skällde på varandra och Troy höll sig för sig själv. Hon sa att hon kunde ju kanske ha tagit med sig mellanpudeln i alla fall, som hon hade lämnat hemma för det var rätt kallt.
Sen kom det en karl och en kvinna med två hundar till. Då blev det lite intressant igen för Troy, men snart lekte dom med pudlarna och då var det inte lika roligt längre.Jag trodde han skulle leka mycket mer och var lite förvånad faktiskt. Förut när vi har varit där och det har varit anda hundar där eller kommit andra hundar så har han i och för sig lekt emd dom en stund och sen har han typ lekt själv och så. Men han var mycket lugnare än jag trodde han skulle vara.
Han med dvärgpudeln hade varit med oh importerat Flat och kände till Troys uppfödare. Han sa att Flat med bredare nos, som Troy har, är lugnare än dom med spetsigare nos. När jag berättade det för mamma tyckte hon inte direkt det stämde på Troy :)
I måndags träffades vi igen, jag och tjejen med storpueln Jag och Troy åkte till henne. Först gick vi en promenad där hundarna ibland var lösa. Först var storpudeln lös men Troy tyckte inte om när han skällde. Han vike undan och liksom sjunke ihop. Han tycker inte om när hundar skäller på honom. Mellanpudeln fick vara lös istället. Han skällde också en del, men låter inte lika farlig eftersom han är ganska liten. Men han tyckte nog att Troy var lite för på. Men han blir ju lätt det.
Nä vi kom tillbaka fikade vi. Drack te i havliterskoppar :) Jag har en sån kopp som jag brukar dricka var o´boy i ibland. Inne låg hennes hundar och tog det lugnt. Troy tog det också ganska lugnt i början och låg han också. Sen ville han leka lite men det blev inget av det. När vi fika satte vi oss i vardagsrummet. Mellanpudeln hade lagt ig i soffan och var riktigt söt där han låg. storpudeln kom och ville gosa lite. Men han var lugn och försiktig. När jag slutade kom han up med benet, ungefär som Ludde brukar göra. Han var uoo lite i knät också, men det gjorde ingenting. Han låg liksom bara där med överkorppen. När han gått kom mellanpudeln och ville gosa också.
Vi ska träffas fler gånger och det är roligt. Troy får andra hundar än Ludde att umgås med och jag får också träffa nån. Kanske kan hennes kompisar vara med med sina hundar nån gång också.

I fredags var det ju nyårsafton. Inte den roligaste måste jag säga. Nu gjorde vi inget speciellt och jag var hemma hos mamma och pappa. Men jag kände väl ändå inte egentligen för att hitta på nåt.
Men som vanligt så börjar dom ju skjuta raketer så tidigt. Varför börjar man vid 2. halv 3? Varför kan man inte börja vid 8 i alla fall?
Tycker alltid dom börjar tidigt, men nu blev Troy skrämd när vi gick på promenad vid 10 i 3. Jag trodde jag skulle slippa smällare och raketer då, eftersom det var så tidigt, men jag hade ju hört några enstaka smällar innan jag gick.
Gick en runda på kanske 30 min och han fick vara lös mest hela tiden. Roligt att kunna ha honom lös på gångvägen igen. När jag kom till gatorna igen satte jag honom och skulle koppla honomi och då var det nån smällare eller nåt som det liksom  kom gnistor från. Kopplade han och böjade gå, mern han hade blivit  rädd och hade väldigt bråttom. Sen kanske 20 meter senare far det iväg typ10 raketer i följd, en sån där förpackning med flera stycken. Och han blir så klart ännu räddare. Jag fick stopp på honom och försökte lugna honom, men när vi började gå igen så mer eller mindre släpade han mig hem. Jag hoppas,om jag hade tappat honom, att han sprungit hem.
När vi kom in var han ju så klart väldigt orolig och när det smällde så gick han typ och gömde sig  i mitt eller mina föräldras sovrum. Men efter en liten stund kom han igen och det var ganska lugn. Låg och vilade, ville leka.
När jag och mamma skulle gå kvällssvängen vid 7 så smällde det ganska mycket. Han ville inte alls vara ute och gå. Fick han till korsningen på våran gata, kissade, och sen ville han bara hem. Så vi gick in igen. Pappa tyckte det var dumt, men jag ville inte gå med han själv. Pappa ville inte heller för han var inte bra i ryggen. Men han tyckte att det var dumt att vi gick hem igen för det visade ju att det var farligt typ.
Han var i alla fall lugn, låg hos mamm och pappa medan dom såg på TV. Jag och pappa gick med han vid halv 8. Han fick släpa honom nerför uppfarten och dra honom till korsningen vid vägen. Se gick det väl hyfsat. Det gick bättre och bättre under promenaden och han brydde sig inte så mycket om dom mindre smällarna, men reagerae ju så klart på dom högre. Han drog hela tiden eftersom han var rädd, men det gick ganska bra ändå. När vi kom hem igen så var han lugn. låg och sov och ville prata lite ibland. Det var jätteskönt att han var lugn inne.
Vid 12-slaget gick jag in till mina föräldar och satte mig på golvet eftersom jag knappt pratat med Troy på hela kvällen och han la sig så klart i mitt knä. När sen klockan slagit 12 och vi tittade på raketerna verkade han inte så orolig, men man såg på han att han undrade lite. Sen när jag satte mig i fåtäljen kom han upp i knät med framdelen och ville gosa. sen kravlade han upp och satte sig i mitt knä och tittae ut genom fönstrena. Tyckte det var både gulligt och smart.
Tog inte ut han igen förrän efter 1 då det bara smällde nån enstaka raket, men så fort vi kommit ut vände han och skulle in igen. Fick han i alla fall att kissa innan vi gick igen. För första gången på länge låg han i mitt rum när jag gick och la mig. Vet inte hur länge han låg där men förmodligen sov han där en stund.
Han väckte mig vid  5 och jag tog ut han. Men när jag tog på mig jackan gick han från hallen och ville inte alls med. Fick ändå ut han för att kissa.
Det var jättejobbigt att se han så rädd, har aldrig sett han så rädd förut. Inte ens när han blir rädd när det lever om när nån  byte däck.
När vi gick morgonpromenaden igår var han som vanligt igen. Han satt vid dörren och väntade på att få gå ut när jag ahde klätt på mig alla ytterkläder. Vi gick bakanför ridhuset så han fick vara lös. Jag och mamma gjorde några inkallningar mellan oss, och en gång då smällde det lite, men han satt kvar och vände bara på huvudeet och sen tittade han på mamma igen.
Så jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt för att han blev rädd och att det har gått över till valborgs. Förra året var det ju inget problem fast det var en kille som smällde en smällare bara en liten stund innan vi gick förbi majbrasan. Då reagerade han ju, men sen var det inget mer med det. Så jag hoppas att han inte bryr sig på valborgs. Men så länge han är lugn inne i alla fall...

Just nu ligger han på sin bädd och sover, eller i alla fall vilar.
Det hr varit några jobbiga veckor för honom nu. I måndags flyttade vi till lägenhet. Ska skriva mer om det imorgon.
När jag har packat ner mina saker har han varit med och velat ligga i knät. Han hr alltid varit gosig och vill ligga i knät, men senaste veckan har han varit extra gosig. I söndags när jag och mamma packade ner det sista från mitt skrivbord/bokhylla. så la han sig på en påse med papper som skulla rivas och annat papper. Och så kom han och la sig i knät när jag gick igenom innehållet i en låda. Det var som att "packa inte mer" eller "se mig". Under dom senaste två veckorna har jag jobbat typ heltid och sen när man kommit hem, ägnat sig lite åt Troy och packat ner saker. Det är klart han har kännt att det är nåt på gång, även om han inte förstår vad.
När vi flyttade till huset hade Dart också varit 1 år, som Troy är nu. Han hade gömt sig under sängen med lådorna. Så mycket blev han påverkad. Han klarade väl flytten ganska bra, men då blev det ju från litet hus som vi hyrde till ett större hus. Nu är det från hus till lägenhet och det är mycket ljud som han reagerar på.
Ingen av oss sov mycket inatt. Han skällde på ljud han hörde lite då och då och var orolig. Och så ville han leka. Sov faktiskt på soffan, även om jag stängde av TV:n efter ett tag. Men typ varje gång jag var på väg att somna, så skällde han. Tog ut han två gånger i natt för att kissa, men han drck ganska mycket, sen var det säkert också för att han var orolig. Vid halv 3 typ lugnade han under sig lite.
Idag har han väl varit ganska lugn, men det är inte lika stökigt och inte riktigt lika mycket som ska fixas med, men klart är det ju inte.
Åkte hem idag för ridlektionen och då fick ju Troy följa med. När jag hade ätit och gått med han låg han i mitt knä och sov. Och när mamma kom hem låg han i deras rum och sov, och sen la hn sig i vardagsrummet och sov. Han ville inte prata eller nåt, han bara la sig.  Men där kunde han ju slappna av. Men det blir förhoppningsvis bättre snart när han fått vänja sig lite.

Idag när jag gick med Troy mitt på dagen fick han vara lös. Och självklart hittade han nåt han ville rulla sig i. Men han slutade i alla fall när jag sa till han. Även om han gick dit igen för att äta av vad det nu var för slags skit.  På tillbakavägen var han en del i dikena och jag hörde honom faktiskt gå i vatten. Nu är ju det mesta fruset, men han verkade inte tycka att det var så hemskt.. Kanske han kan bada nästa sommar... Han kanske behöver komma på själv att det inte är så farligt...
Duschade av och tvättade han lite när jag kom hem eftersom han blev skitig av det han tänkte rulla sig i. Och han gick lugnt in i duschen och satt där sen till jag var nästan klar. Skyndade sig heller inte ut ur duschen. Han börjar bli riktigt duktig :)

Min lilla älskling börjar bli stor.
Och han börjar nog bli den hund jag vill att han ska bli. Visst måste vi träna mer, men han är mattes hund och det märks. Pappa sa att det märktes redan efter några veckor och det är ju bra, för det är ju faktiskt min hund.
Han är så söt när han lägger tassen på en och talar om att han vill nåt. Eller när han lägger huvudet i knät på en för att han vill gosa. Och så är han ju en riktig knähund :) Han vill nästan alltid ligga i knät. Även när man sitte i fåtöljen. Egentligen får han inte det eftersom han vill upp i knät när vi har folk här på besök, men jag brukar låta honom ligga i knät ibland ändå, för jag okar inte alltid sitta på golvet.



Så här söt var han när han var ca 9 veckor.
Ibland vill jag att han ska vara lite igen. Men han är en rätt stilig hund nu.






Den här gulliga bilden tog min syster i fredags.
Kan man bli gulligare?

Mamma och pappa hade med sig Troy till några vänners stuga igår. Det fanns en sjö där och appa släptte ner Troy i vsttnet. Hna var uppe nästan lika fort igen. pappa sa att han nästan studsade upp.
Jag och mamma skulle föröka bada honom i älven för ungeär en månad sen, men det gick inte. Han tenvägrade. Så fort han fick tassarna i vattnet skulle han upp igen. Gick inte ens att locka i honom med en leksak.'Enda gången han har badat var när vi hälsade på kullbrorsan i Myckle. Fast det var ju inte meningen att han skulle bada då. Han bara gick ut i vattnet och så försvann han. Sen var han uppe vid ytan igen och simmade några simtag sen var han uppe på land igen och dom fortsatte springa omking.
Vet inte om han bev lite rädd eller nåt då eller om hn bara inte tyckte om det. Han gillar inte när det regnar heller så jag börja tro att han inte tycker om att bli blöt.
Känns lite lustigt då det är en ras som ska tycka om vatten. Dart älskade ju vatten. Han har ju sprungit i så fort man öppnat bagageluckan..