Mer eller mindre utkörd från rastgården

Igår gick jag med Troy till rastgården på kvällsvängen. Har inte varit där på ett tag eftersom jag varit en del hos mina föräldrar då dom passat Troy på dagarna medan jag jobbar.
Tänkte att han skulle få springa av sig, för det behöver han. Han fick hoppa lite och gå på balanshindret. Sen fick han springa runt själv en stund. Plötsligt springer han iväg för han ser att det kommer in 2 hundar. Jag såg dom inte alls först då jag stod med sidan mot dom. Jag går dit och ropar på Troy en gång men bryr mig inte så mycket. Dom har ju bara gått in. Han nosade på båda hundarna och sen fick jag tag på han och hade han att sitta. Den ena kvinnan frågade om jag var klar snart, och jag sa att jag nyss kommit. Hon sa att dom hade tänkt få släppa hundarna ensamma. Jaha, sa jag. Dom såg bara på mig och sa ingenting, men jag kände mig ju tvingad att gå. Hade bara varit där i ca 5 minuter...  Jag tycker faktiskt att om grinden är stängd kollar man om nån är där och frågar om man kan komma in. Alla hundar går inte ihop med alla. Man kan väl fråga för artigheten om inte annat. Eller i alla fall säga "Hej. Vi tänkte komma in."
Syrran ringe strax efter att jag gtt så jag gick och mötte henne och så följdes vi till Coop. Vi gick förbi rastgården igen, ca 20 min efter att jag gått. Och då var dom inte ens kvar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0