Vore lättare utan drömmar

Jag är ganska nära en depression känner jag. Men jag tror jag har varit lite deprimerad tidigare faktiskt.
Visst finns det dom som har det mycket värre, och det är fler än jag som har det så här, men det gör det ju inte lättare för mig, och det ger mig då inte mer pengar...
Jag är snart 30, och då kommer jag väl få panik. Jag börjar väl snart få det. en anleding är att jag verkligen inte vill bli gammal, jag vill inte dö. En annan anledning är att jag börja bli för gammal för en del saker jag vill göra. Bara för att jag äntligen bestämt mig för att följa mina drömmar, och så finns det ett jättestort hinder i vägen som heter pengar. NU när ag faktiskt vill försöka, för att det faktiskt nån gång ska hända nåt, nä då kan jag inte det för jag har inga pengar. Jag skulle ha börjat efter gymnasiet, men det gjorde jag ju aldrig. För det är så mycket lättare att drömma coh vilja, än att faktiskt göra det. Och nu när jag faktiskt bestämt mig för att försöka, innan jag blir för gammal, då går det inte! Jag har inte ens råd att gå på auditions här. Förstår inte varför jag skickade auditionsvideon till USA, för jag har ju noll chans, även om jag kan se mig i just den rollen. Men jag är knappast tillräckligt bra. Jag är inte en sån som glider in på ett bananskal....
Jag har varit med på någa casting siter i några år nu men nästan inte sökt nånting. Har antingen tänkt att ag inte har råd, eller att jag jobbar och det kanske inte är så lätt att ta ledigt, speciellt om det bara är för statist och man får veta med kort varsel. Och det vet jag ju att man kan få... Jag kommer aldrig få göra nåt, bara för att jag har gjort så lite, och för att jag inte har råd att fara!
Sen andra drömmar och saker man vill... Jag vill ha en häst. Är det verkligen för mycket begärt? Jag vill gå några utbidlningar. Är det verkligen för mycket begärt? Jag vill kunna starta upp företaget igen, gå utbildningarna för att kunna erbjuda mer. Är det verkligen för mycket begärt?
Det är helt uppenbart inte meningen att jag ska bli nåt!
Jag kommer förmodligen aldrig få ge ut nån av mina böcker heller. Jag kommer aldrig få mina manus gjorda till film. Allt jag skriver kommer bara vara för mig. Jag blir då inte förvånad.
Jag kommer inte bara sitta där när jag är 60 och ångra allt jag inte gjorde. Jag kommer och tänka på saker jag ville göra, men inte kunde, bara för att jag inte hade pengar.
Jag måste ta mig ur att inte våga och vara rädd för att inte vara bra nog, och försöka följa mina drömmar, innan det verkligen är för sent. Men hur tusan gör man det när det inte finns några pengar?! Fan att allt ska kosta så jäkla mycket!
Det är uppenbart att jag inte ska bli nåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0