Jag drömmer fortarande om den där hästen jag varit intresserad av i över ett år. Att maila ägaren om mer info var väl kanske inte så smart egentligen, speciellt inte för mig, eftersom jag ju blev ännu mer intresserad av hästen. Bara hoppas att jag kan få ett nytt jobb så jag kan köpa hästen till sommaren.. Jag kommer i alla fall vara glad så länge han inte är såld.

Jag har så många planer, idéer och drömmar för den där hästen. Så mycket jag tänker att man ska träna på, prova olika saker inom olika discipliner, jobba sig till ett starkt förtroende från och för hästen och få det där speciella bandet.

Jag vill få skriva ett tack till hon som berättade om rasen och till ägaren för att jag fick köpa hästen. Men jag ska ju komma dit först. Jag hoppas bara jag får möjlighet till det.

Läser mycket historier på Facebook som Heart of a Horse postar från olika personer. Det är tjejer som alltid velat ha häst och som sen fått det och kanske fått en rescue horse som dom arbetat mycket med och fått ett starkt band till, eller fått köpa en häst av nån som kanske inte behandlats så bra men sen blivit en riktigt bra häst i tex arrel race och som litar på sin ägare m.m. Jag tänkte ett tag att jag inte skulle läsa dom där historierna, för jag vill också få skriva, även om det inte skulle vara lika tragiskt som en del av dom är, men jag läser i alla fall, och har tårarna rinnande ibland.

När jag såg den här hästen första gången, på bild, var han kanske nån vecka gammal, förmodligen inte mer än 1 månad. Och det första jag tänkte var "Han vill jag ha!". alltd när jag har varit på den där sidan har jag tittat lite extra på dom 2 bilderna i hans annons, och när jag sen typ ett år senare mailade ägaren och fick lite mer info och se bilder på han när han är äldre, så vill jag ju fortfarande ha hästen. Det måste vara nåt speciellt när man fastnar för en häst direkt, som man bara sett på bild... och mer än 1 år senare fortfarande vill ha hästen. Jag tänker på han jätteofta, och hoppas verkligen att han kan bli min....

På torsdagsförmiddagen gick 2 hästar genom isen i Sörbyn, Villvattnet utanför Burträsk. Hästarna befann sig ungefär 50 meter från strandkanten.

En av ägarna till hästarna trodde först att det var 2 älgar som gått genom isen men sen såg han att dom hade grimmor på sig. Hästarna ahde tagit sig ur hagen och gått ut på isen.

10 brandmän, som snabbt va på plats,  hjälptes åt att få upp hästarna, men det tog ändå nästan 3 timmar innan hästarna kunde komma in i stallet.

Den ena hästen var tillräckligt stor för att kunna stå på botten medan den andra som var mindre fick kämpa för att hålla huvudet över ytan, och när han väl kom upp ur vattnet kunde han inte stå. Brandmännen anväde  båt och traktor för att få hästen upp till stallet, och där kunde dom äntligen få hästen på benen.

 

Det stog om det i Norran idag, och på norran.se finns några notiser om händelsen.

 

 

Förra veckan var jag borta från jobbet torsdag-fredag för jag var sjuk. Hostade, hade feber och lite ont i halsen. Så det blev inte att fara till hästen. Skulle egentligen ha farit dit både lördag och söndag den här helgen istället, men guess what, jag är sjuk igen. Förra veckan hade jag feber lite till och från, och inte så mycket, men i alla fall feber. Sen hostade jag abra och jag trodde väl att jag kanske skulle få dras emd den ett litet tag men inte så mycket mer.

Men tydligen räckte det att gå på mellandagsrean i onsdags och sen behandla en häst. När jag kom hem hade jag migrän och rätt ont i halsen och trodde jag skulle ha jätteont i halsen igår. Men det hade jag inte. Men hade tagit med mig halstabletter och tog några stycken när det behövdes. Däremot hade jag ont i huvudet hela dagen och var öm i kroppen. Fick en nysattack och det liksom högg till i halsen för det gjrode så ont. Funderade flera gånger på om jag skulle rigna och säga att jag ville gå hem för att det kändes som jag hade feber, men gjorde inte det. Men när jag kom hem hade jag feber. Sen senare på kvällen var jag jättetäppt i näsan och hes. Hade ingen feber dock,men det blev inget jobb idag. Hes, hostar, ont i halsen.... Sista dagen på jobbet och allt, och så blir man sjuk igen... Tydligen hade jag inte blivit tillräckligt bra, fast jag trodde det.

Hoppas i alla fall jag kan fara till hästen på tisdag eftersom vi pratat om att rida ut alla 4 tillsammans. Jag hade kollat om annandag jul men då var det flera som itne kunde, så M skulle kolla om nyårsdagen istället och det verkar gå. Så får bara hoppas jag är frisk då..

Har funderat på ett starta upp företaget igen ett tag nu.. Det är ju snart 3 år sen jag avregistrerade och jag har ju hela tiden velat kunna starta upp det igen... Men vi fär väl se... I så fall blir det att söka starta eget-bidrag den här gången, men då beror det ju på om man får det.

Jag vill ju kunna marknadsföra mig ordentligt igen. Annonsera, kanske ha en Facebook-sida, presentkort, sponsra nån tävlingsklass med pris (massage eller equine touch). Men inte lägga en massa pengar på olika "annonssidor" som jag inte tyckte gav nåt, och som man ofta måste gå på den sidan och söka ändå....

Men nu håller jag ju på att utbilda mig i equine touch, och får förhoppningsvis börja behandla med det också, och komma igång med massagen igen. Och då vill jag ju få starta företaget igen. Jag kan ju egentligen inte starta innan jag vet om jag kommer ha några kunder, samtidigt kan jag ju inte marknadsföra mig ordentligt om företaget inte är igång. Och så finns det säkert en del som backar när det inte faktiskt är aktivt.....

Men det kostar ju alltid pengar... Så jag måste ju ha ett annat jobb också... och det dröjer förhoppningsvis inte allt för länge innan jag får det. Om jag har lite tur. Annars har jag väl inte jobb förrän till sommaren, som vanligt.

Jag vill så gärnna hålla på med det här, och starta företaget igen. Men att vilja nåt brukar inte betyda att man får. I alla fall inte för mig. Bara hoppas man har lite tur den här gången....

Jag läste lite på bloggen  http://horseworldofcarro.wordpress.com och hittade den här videon från ett välgörenhetslopp mellan den sydafrikanske paraolympiern Oscar Pistorius,  ”Blade Runner”, och en arabhäst som ägde rum i Doha, Quatar, den 12 december. Loppet var en del av en kampanj som vill synliggöra paraolympiers bidrag till sport. Nu förfäras djurvänner världen över, då  jockeyn hela det 115 meter långa loppet spöar hästen.

 

 

 

Hittade den här när jag kollade en artikel genom Bukefalos.

Det här är väl ett mycket bra exempel för dom som säger att det ska vara en viss typ av ras för att man ska kunna komma högt upp i klasserna i dressyr eller hoppning. Jag tycker hästen rör sig jättefint.

 

 

Den här bilden postades i Facebook gruppen Stallbrudarna för ett tag sen.

Jag har inget emot skor, och jag har inget emot barfota. det finns bra skor för barfotahästar, och det finns dom som är duktiga barfotaverkare. Den här hästen är verkad enligt strassermetoden och jag säger bara FY FAN!!

Det är 5 månader mellan första och andra bilden, vara 2 var på box.....