Verkar roligt, men är ändå lite tveksam

På söndag åker jag ner til Sundsvall för att kolla hästjobbet. Jag och pappa ska köra ner. Idag var jag förbi Arbetsförmedlingen och fick resebidrag så vi får igen lite pengar, och det är ju alltid bra. Det kostar ju faktiskt lite att köra ner också, men det är ju faktiskt lättast så, och blir det så jag får/tar jobbet, så kommer jag ju ändå att köra ner, och då kan det ju vara bra att ha kört en gång. Nu är det ju inga större problem att hitta till Sundsvall, men vi, eller jag, ska ju lite längre än så..
Pratade lite med kvinnan igår kväll, fick bla vägbeskrivning och så bestämde vi ungefärlig tid när jag skulle komma dit. Och så fick hon nummer till Arbetsförmedlingen eftersom dom ville prata med henne. Hon skulle prata med Arbetsförmedlingen där också.
Min handläggare ringde  innan jag var på Arbetsförmedlingen idag. så jag pratade lite med henne om jobbet och resebidraget. Hon hade pratat med kvinnan som kanske ska anställa mig, som hade berättat lite om jobbet och hur jag kunde bo och sånt. Hon frågade om möjlighet till praktik så att jag fick se hur dom jobbar och då kan jag ju också lära mig deras rutiner, och min handläggare hade sagt att det gick bra.  Så vi får väl se nu hur det blir.
Vi pratade aldrig om praktik igår, men det skulle ju kunna vara en idé kanske. Om det gäller en månad. För jag vill inte vara där på praktik i 3 månader eller mer innan jag får börja jobba, men så har dom förhoppningsvis inte tänkt heller. För då kan jag lika gärna söka praktik nånstans här.
På ett sätt är jag rätt peppad på det här. Det verkar vara ett bra jobb med trevliga människor. I alla fall kvinnan jag pratat med verkar trevlig, förhoppningsvis är han lika trevlig. Och så har jag en chans att lära mig mycket om trav, jag får hantera föl, rida, m.m. Samtidigt känns det som det är så långt bort, men det går ju åka buss hem relativt snabbt och jag ska förhoppningsvis kunna åka hem kanske en gång i månaden i alla fall. Men jag har ju "alla" här, mina föräldrar, min syster, min hund, mina kompisar. Min trygghet finns här. Det skulle vara jättelätt och dra sig ur, men jag ska i alla fall ner och höra mer om jobbet, träffa det här paret, se hur jag ska bo. Det kan ju vara väldigt bra. Men det är så lätt att inte göra. Men det är ju det jag är bra på, vilja en jäkla massa saker, men inte våga prova. Det är så lätt...
Vi får se. Verkar det inte så bra när jag är där, om jag är det minsta tveksam, då tar jag det helt enkelt inte. Men det känns ju som att det skulle kunna vara väldigt roligt också, och väldigt lärorikt.

Var och tittade på en lägenhet idag som jag tackat ja till. Vet ju inte säkert än om jobbet blir och jag hade plats 14 i kön så jag får den förmodligen inte ändå.

Kommentarer
Postat av: Mochride - mitt hjärtas röst

Förstår precis hur du känner. Men samtidigt är det kanske lite för lätt att backa ur? Du kanske kommer trivas jättebra där nere och det får du ju inte veta förrän du provar. Och visst är det en bra bit dit, men såå långt är det ju ändå inte.

2010-09-16 @ 21:24:54
URL: http://mochride.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0