La för några dagar sen ut en annons på Hästnet om att jag sökte hästjobb. Igår ringde en kvinna från Skåne, samma kvinna som ringde förra gången jag la ut en annons faktiskt. Men Skåne är lite långt bort. Och sen var det ju ingen direkt bra lön heller. Hon erbjöd till och med häst med foder om jag skulle vara kvar efter jul. Känns lite som extra lockning.. En del stannar visst där bara nån dag, andra nån månad och andra länge... Det vär en stor gård med ridskola/ridläger, galopphästar, travhästar och rehabcenter. Så det hade ju säkert varit intressant att vara där. Men Skåne är ju så väldigt långt bort. Det går ju inte ens åka dit för att se hur det är där och om man skulle kunna tänka sig att jobba där.
Idag ringde en kvinna från Sundsvall. Eller Stöde, det ligger tydligen 4.5 mil väster om Sundsvall tyckte jag hon sa. Dom hade travhästar, kallblod och några varmblod, lite uppfödning så det blir att hantera fölen lite, insläppt/utsläpp, följa med på travtävlingar förmodligen, i alla fall Bergsåker, rida några hästar. Och så var det lön enligt avtal och det låter ju mycket mer seriöst än 5-6000 i månaden. Nu visste hon inte vad det var på, för det var ett tag sen dom hade haft någon anställd, men lön enligt avtal borde ju vara en hyfsat bra lön. Bo skulle jag göra i huset så jag får väl ett rum eller nåt sånt. Låter ju i alla fall mycket mer seriöst än det första, bara det att det är lön enligt avtal. Och så sa hon att du vill väl ha heltid så att du klarar dig. Och det vill jag ju. Och nu är det ju så pass nära också, så jag kan ju faktiskt fara dit några dagar och se om jag tycker om personerna, hästarna och jobbet.

Blev lite peppad först faktiskt. Jag skulle ju vilja jobba med hästar, har velat det i flera år. Även om det oftast är ett slavgöra med dålig lön och arbetstider. Men det beror väl på var och vem man jobbar hos också. Jobba hos en travtränare är ju knappast en dans på rosor. En jag gick utbildningen med jobbade hos en travtränare och hon hade sagt en gång "aldrig mer" men ändå var hon tillbaka.
Sen tänkte jag att det är ganska långt bort, jag är ganska, nog väldigt, familjekär. Men om jag skulle ta jobbet så kan man ju säkert åka hem över nån helg och så där, eftersom det ju ändå är så pass nära. Åker man buss är det ju svårt att ta hunden med sig, men funkar det med alla så går han ju lämna några dagar.
Det skulle vara jättelätt att tacka nej, men det kommer jag inte göra om det känns bra när man är där. För jag behöver visa för mig själv att jag klarar att stå på egna ben, och sluta hindra mig själv. Och skulle det inte funka kan man ju alltid åka hem igen. Men då har jag i alla fall provat.