Igår kväll hyrde jag och syrran film. The Last Song. Jag har faktiskt börjat läsa boken, eller det är i Allers, så det är ju mycket nerkortat. Men av det jag läst så gillar jag den. Och vi hade tidigare pratat om att se filmen, delvis för Miley Cyrus. Hon må vara en Disney-stjärna och det finns säkert många som inte tycker att hon är bra, delvis just därför. Men jag gillar henne, och jag tycker att hon är både bra sångerska och skådespelare. Om inte annat visade hon det i den här filmen. Först kunde jag inte riktigt tänka mig henne som rebellisk, men hon gjorde det riktigt bra.

The Last Song handlar om Ronnie (Miley Cyrus) som med sin lillebror Jonah (Bobby Coleman) ska tillbringa sommaren hos deras pappa Steve (Greg Kinnear). Han och deras mamma  är skilda och Ronnie anklagar pappan för att ha lämnat dom. Och hon är inte alls glad över att tillbringa sommaren hos pappa, och hon gör det inte lätt för honom.
Kort efter att dom anlänt till huset beger sig Ronnie ner till stranden där hon träffar Will (Liam Hemsworth). Han springer in i henne under en volleybollmatch, hon faller och spiller ut sin milkshake på sina kläder. Och är inte alls impnerad av honom.
Hon träffar kort efter et Blaze och blir vän med henne, men ett misstförstånd från Blaze sida leder snart till att dom inte längre är vänner.
Ronnie hittar på stranden nedan för deras hus ett bo med sköldpaddeägg som en tvättbjörn gräver fram för att äta upp. Hon bestämmer sig för att hålla tvättbjörnarna borta bygger över boet med diverse saker och ringer akvariet. Och vem kommer från akvariet om inte Will.
Ronnie släpper sakta men säkert sin iskalla attityd och slutar vara svårfångad, när Will tycker att hon är allt anant än iskall, när hon till och med försöker skydda sköldpaddeägg.
Will och Ronnie börjar dejta, men det är inte helt okomplicerat. Men dom passar bra tillsammans och jag kommer på mig med att tänka att jag skulle vilja ha det som dom i filmen, i dom väldigt bra stunderna.
Ronnie är antagen till Juilliard, men tänker inte gå där. Hon slutade spela piano när pappan lämnade dom, men musiken har dom fortfarande gemensamt, och det är det som till slut för dom samman igen.
Ronnie får sig en oväntad överraskning när det gäller sin pappa, och är både ledsen och arg på honom. Det är där det börjar bli sorgligt och jag kan erkänna att det kom tårar några gånger. Vissa delar är så sorgliga. Jag är imponerad av Bobby Coleman som Jonah, jag tycker han var jättebra.

Jag tycker att det är en jättebra film, som jag kommer se många gånger, och tycka lika bra om varje gång.