Farfar har varit dålig ett litet tag nu och inlagd på sjukhus. Egentligen har han väl varit sämre en tid nu, men inte så här dålig. Han var inlagd i en vecka ungefär tror jag. Han återhämtade sig inte efter magsår, hjärtinfarjt och vinterkräksjuka.  Ville inte äta, sov mest. Tror han hade börjat ge upp lite..
Mamma ringde vid 10 över 8 i söndags och då hade farfar somnat in.
Vet fortfarande inte riktigt vad jag känner. Visst är det tråkigt att han inte finns mer, men det var ju det bästa för han.
Nu är både farmor och farfar borta... Jag vill verkligen inte veta hur det känns att inte ha sina föräldrar kvar, och jag hoppas att det dröjer många många år, typ 40 år till gärna, innan jag behöver uppleva det.