Jag tror inte det är meningen att jag ska vilja saker.. Eller jag vet inte... Det verkar alltid vara saker i vägen.
Nu när jag faktiskt vill göra saker och vågar.
Jag har varit hållen tillbaka så länge, men nu vill jag ju göra saker.
Jag skulle vilja söka praktik på en eller två ungdomstidningar, men jag har ju Troy, och om jag far nånstans måste ju mamma och pappa ta hand om honom Jag har pratat med mamma om det förut och då sa hon väl mer eller mindre okej, men hon vill ju inte egentligen. Och jag vill ju inte egentligen att dom ska känna sig tvingade att ta hand om min hund, även om det bara handlar om en månad eller två.
Mamma och pappa tycks tro att jag tänker fara till Malmö eller Stockholm och där kolla om praktik, men det är det ju självklart att jag inte tänker göra. Först måste jag ju kolla att jag får praktik och har nånstans att bo. Se om jag kan få det genom Arbetsförmedlingen eller om jag måste leva på sparade pengar. Men det ska väl gå en månad eller två.
Känner mig egoistisk... Är jag det?