Kurs
Hade tänkt blogga under helgen och tidigare i veckan men det har inte blivit av.
I lördags var jag på kurs hos M. Ewa heter hon som höll i kursen, dom brukar rida för henne. Förra gången var jag bara där och tittade på lite när jag pauade från att packa hö, men n blev det så att jag filmade och var staketryttare, så kollade jag när dom red och var med på teori. Hon pratade bla om metod, men tyckte inte hon höll på med en metod utan att det var ett synsätt. Kraftskapande ridkonst kallar hon det, och jag tycker hon verkar ha en jättebra syn på det hela.Hon pratade lite om dokumentären om Buck och hingsten som anföll hans medhjälpare, men sa att den anföll inte, den försvarade sig. Och eftersom mannen blev "anfallen" hade han inte lärt sig Buck`s metod. Jag tror hon tycker ganska bra om han ändå, för hon sa att om dom skulle prata skulle dom nog vara övverens om mycket. När hon pratade om hingsten sa jag att som jag förstått det var han knappt hanterad, för det var väl det dom pratade om, men Ewa sa att det hon såg var en häst blivit slagen, därav försvar och inte anfall.
Det var rätt intressant att se när dom red också. Dom var 5 stycken tror jag, som red, 2 pass var. Blev ugen på att rida jag också såklart. Men jag är inte tillräckligt duktig i akademiskt för att vara med på hennes kurser. Ska vara med på nån Lena-kurs igen alla fall. Jag dagdrömde lite om att ha egen häst och vara med på Ewas kuser och så där. Jag tror det hade varit väldigt intressant.
Jag är så hemskt hästsugen. Men det är jag ju alltid, mer eller mindre. Men jag lär inte få någon egen häst förrän jag är 50.... Varje gång jag kollar på Nokota Horses For Sale kollar jag alltid lite extra på en bild, för jag tycker hästen är så häftig tecknad. Tyvärr är han ju inte gammal på bilden och över väl lite över året nu, så det hade varit roligt med en lite nyare bild. Men jag längtar och drömmer och hoppas man kan ha häst snart och inte behöva vänta 20 år till.
Häst skuren i underlivet vid travbana
Igår var det någon som skar en häst i underlivet. Det är en islandshäst som tillsammans med andra islandshästar ingår i en ridverksamhet vid travbanan i Vemdalen.. Händelsen polisanmäldes och veterinär kallades till platsen. Hästen hade ett djupt öpet sår i slidan. Ägaren blev chockad över beskedet och då hon befinner sig utomlands måste det ju kännas ännu värre.
En liknande händelse har hänt tidigare, men då i byn Vemdalen och inte vid travet som nu. På travbanan har det inte hänt nåt liknande tidigare.
Ridtur i regn
I morse när jag gick med Troy regnade det ganska mycket. Kom på att jag hade stövlarna his mamma och pappa så var tvungen att ta mina vanliga skor, och dom blev ju såklart lite blöta så dom fick ligga på elementet några timmar.
Jag for till medryttarhästen idag. Egentligen har jag ju lördagar, även om jag kan ändra lite, och på lördag är det kurs så jag sa att jag kommer på torsdag istället så kan jag ändå rida. Ska dit på lördag ändå och filma och vara staketryttare.
Skickade ett sms till J i tisdags och undrade om hon skull dit, så vi följdes ut. Men jag hade ju önskat att det inte regnat. Och det regnade ganska mycket.
Vi red förbi första grustaget för jag tror Lappen hade tyckt att det blev lite för spännande ettesom dom var där och jobbade. Både han och Hopre reagerade och hoppade iväg vid det andra grustaget där dom också jobbade, men vi red ner där i alla fall för dom var längre bort och så fortsatte vi på en väg som gick runt. Han var lite orolig när han hörde maskinerna, men det gick rätt bra ändå.
Han hade bra tempo idag, härlig trav utan att stressa och springa fort. Det var ett bra och lugnt tempo. Andra gången vi travade gick det lite fortare ett tag och sen fick jag han i ett bra tempo igen.
Vi kände både jag och J att vi nog var blöta och jag kände att jag fick vatten i skon. Och antog att man skulle vaa lite blöt när vi kom tillbaka, men jag var lite blötare än jag hade väntat mig. Det är därför jag inte vill rida när det regnar, man blir blöt. När jag var yngre var jag och några kompisar iväg på tvtimmars turridning på islandshästar i spöregn, och blev gansa blöta.
Det var en ganska trevlig ridtur idag, om det bara inte hade regnat.
Hingst
Läste sent igår några inlägg om hingstar i en blogg jag börjat följa. Inläggen fick mig att tänka lite på det här med hingstar och jag lämnade också några kommentarer. Jag tror vi tycker lite lika även om det skiljer sig en del. Men det beror väl också på vilka erfarenheter man har, och jag ska inte säga att jag har stor erfarenhet av hingsta, för det har jag inte, men lite ha ja hållit på med hingstar. Jag är medryttare på en hingst, och det står en till hingst i stallet. När jag var mindre stod det också några hingstar i mina kusiners stall, varav en var deras egen.
Medryttarhästen och den andra hingsten är olika raser och därför också olika att hantera, den ena är lugnare och den andra "hingstigare". Hingstarna jag kommer ihåg från när jag var yngre var den ena var unghäst och man fick verkligen visa vem som bestämde och inte vika sig. Sen var det en annan ung hingst som var jättetrevlig att hantera och myste när man borstade på han. Man kunde också sitta hos han i boxen utan problem. Sen kusinernas ( eller ja egentligen föräldrarnas ju) egna hingst var också unghäst och det märktes väl ibland, men han var också trevlig att ha att göra med och det var min favorit. Men vi fick ju ändå hantera dom fast vi var bara 13-14 år kanske.
I den här bloggen jag börjat följa så påpekas det ju en del att hon har hingst, eftersom det ju är det hon har, och hur viktigt det är att tänka på att det är just en hingst. Jag har pratat lite om det med tjejen som har sin häst i stallet där min medryttarhäst står. Ibland är det som att det ska verka som att det är farligt att ha hingst, och det är "avskräckningsmetoden". Nu är det inte nödvändigtvis det i den här bloggen, men jag småreagerar ändå lite ibland.
Visst måste man ju tänka på att det är en hingst man håller på med, den kanske inte får lika många chanser, man kanske måste visa mer respekt, och man måste visa vem som bestämmer. Men jag kan inte påstå att jag hanterar min medryttarhäst så olikt hur jag hanterar andra hästar. Jag är lite mer på min vakt med den andra hingsten i stallet, men det är för att jag inte hanterat han lika mycket. Men visar man att man bestämmer är det ganska lugnt sen. Och egentligen är det en rätt trevlig häst.
Jag tycker faktiskt mycket handlar om uppfostran. Hon som har den där bloggen hade alltid med ett spö eller i alla fall i närheten. Nu har hon en unghäst och min medryttarhäst är väl 12 eller kanske 14 år. Kommer inte riktigt ihåg. Jag har bara spö när jag tar in från hagen för att kunna vifta bort dom andra hästana. Fick använda det lite ett tag när den andra hingsten stod i hagen just vid stallet, för att kunna gå förbi utan att hästen stannade, men det var en period och innan det hade jag aldrig behövt det, fast hingsten stod i den hagen då också.
Man kanske behöver spö ibland, men överlag tycker jag att något sakna om man behöver ha det till hands jämt. Jag var och kollade ett hästjobb en gång och dom hade ett sto som dom la kedjan i munnen på när hon skulle ledas för hon var så svår att leda annars. Där tycker jag också att något saknas/brister.
Läste i en tråd på Bukefalos om hingstar, och där var det verkligen "avskräckningsmetoden". Man måste tänka lite mer på säkerheten många gånger, och alla ska absolut inte ha hingst. Jag vill inte ha hingst om jag inte har eget stall. Men det är ju faktiskt inget monster, som en del nästan får det att låta. I så fall är ju nästan min medryttarhäst en hundvalp i jämförelse. Har för mig jag läste där om nån som kunde gå förbi ston med sin hingst utan problem, även när dom brunstade, för hingsten visste när det var betäckning och inte.
Det finns ju valacker som tar över också, om dom inte har tydliga regler och någon som är ledare.
Jag har som sagt inte så stor erfarenhet av hingstar, men jag har då egentligen bara bra erfarenheter.
Att tänka på när man möter en häst i trafiken.
En bekant läkade till en blogg och tyckte att alla borde läsa det inlägget. Kollade det för en stund sen, och det är bra skrivet och något många borde tänka på när dom möter häst i tafiken.
Något folk faktiskt också måste tänka på, är att det inte behöver vara fordonet hästen blir rädd för. Det kan vara en fågel som flyger upp precis framför hästen, en gren kan knäckas i skogen, Och hur ska man få en trafiksäker häst om den aldrig utsätts för trafik?
I förrgår dog en häst och dess ryttare skadades svårt när de blev påkörda av en vit Fiat Punto. Det här hände i närheten av Telford i Storbritannien, men det kunde lika gärna ha varit i Sverige. Det hade lika gärna kunnat vara du. Det hade lika gärna kunnat vara jag.
Många bilister är hjälpsamma och saktar ner när de möter oss ryttare, men genom åren har jag sett döden i vitögat mer än en gång när jag har befunnit mig på vägen med min häst. Och tro mig, det finns betydligt trevligare sätt att få en adrenalinkick.
Först och främst vill jag klargöra för alla bilister att jag vill rida på trafikerade vägar lika gärna som ni vill ha mig där. Det vill säga inte särskilt gärna. Men ibland måste jag. Förutom att det vore urtrist, skulle det vara djurplågeri att bara rida i ridhuset sju gånger i veckan. Att rida på trafikerad väg är oftast enda sättet att ta sig till mer ridvänliga ställen.
En före detta kollega till mig sa, apropå hästar i trafiken, att “man förutsätter ju att de hästar man möter i trafiken är trafiksäkra”. Mitt svar till henne och till alla andra som har lika mycket vett: “Hur får man hästen trafiksäker? Genom att träna i ridhuset? Eller kanske genom att läsa en bok för den?” Nej, så klart genom att öva. Först på “säkra” platser och så småningom i trafiken. Gärna med en äldre, lugn hästkompis. Jag försöker träna min häst att hantera olika situationer, men inte ens den mest vältränade häst tycker att det är speciellt trevligt att någon kör upp i svansen på den och tutar.
Här kommer lite basic hästkunskap för dummies.
Tro det eller ej, men hästen har en ganska liten hjärna och trots att den har varit domestiserad i flera tusen år styrs den av fyra instinkter som alla börjar på F:
- Flock
- Flykt
- Föda
- Fortplantning
Det är därför du inte ska försöka köra igenom en lucka mellan hästar om du exempelvis möter en ridgrupp ute och rider. Risken är att du och din bil blir översprungna av de hästar som inte ser sin flock. Det är också därför det kan hända så våldsamt läskiga grejer när hästen blir skrämd. Den flyr helt enkelt i blind panik. Du vill inte köra på en häst. Det blir våldsamt fula repor i lacken. Både på bilen och troligtvis även på dig.
Vad blir då hästen rädd av? Det är egentligen bara två saker: allt som rör sig och allt som inte rör sig. Ganska lätt att komma ihåg, eller hur?
Du ska veta att vi ryttare hör dig på ganska långt avstånd där du kommer i din bil. Du ska också veta att vi gör vad vi kan då för att underlätta omkörningen eller mötet både för dig, för våra hästar och för oss själva. Kan vi, försöker vi ta oss åt sidan. Men det går inte alltid. Antingen för att du kör så snabbt att vi inte hinner eller för att situationen och vägen inte tillåter.
Det här kan du göra nästa gång du möter mig och min häst i trafiken:
1. Vad du än gör, låt bli tutan och helljuset. Jag både hör och ser dig, men jag kanske har händerna fulla med att lugna min häst.
2. Försök söka ögonkontakt med mig. Då kan vi gemensamt verka för att det inte blir någon jobbig situation.
3. Kör du för fort kan vi inte få någon ögonkontakt, så det går ju bort.
4. Om jag viftar med ena handen upp och ner betyder det INTE att du ska köra snabbare. Det betyder att du ska sakta ner eller helst stanna.
5. Se till att det är gott om utrymme mellan dig och mig. För att citera Ronja Rövardotter: “Håll dig på replängds avstånd”.
6. Vet du om att du har gnisslande bromsar, skramlande släpkärra eller något annat som låter på ditt fordon, försök stanna en bit ifrån mig.
7. Även om du har ett tyst fordon kan hästen bli rädd för något helt annat. Du kommer väl ihåg “allt som rör sig och allt som inte rör sig”?
8. Passera mig som om min häst inte hade någon ryttare, som om det vore en vild älg. (Av någon anledning verkar en del bilister tycka att det är helt okej att köra förbi mig och min häst i 90 knyck, men kommer en älg stannar man.)
Det var väl inte så svårt? Om du kommer ihåg att passera mig och min häst med hänsyn lovar jag att göra allt jag kan för att underlätta vårt möte i trafiken. Jag lovar att ha reflexer och lampor så att du ser mig och jag lovar att hålla mig så långt ut åt sidan jag kan, så att vårt möte inte behöver leda till bucklor, vare sig i din bil eller på min häst.
Hur var det då med olyckan i Storbritannien? Den kan du läsa mer om i Horse & Hound. Där kan du bland annat läsa att tillståndet är kritiskt för föraren av Fiat Punton och att det har stabiliserats något för ryttaren. Det kunde ha varit du. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit min häst.
Inlägget är postat i bloggen Horse World of Carro
Inspirerande ryttare
Den här bilden såg jag på Facebook men jag kommer inte ihåg vilken grupp som hade postat den så jag googlade helt enkelt. Hittade den på Pinterest. Equestrian - Legendary & Famous Riders.
Jag tycker det väl imponerande, för att inte säga inspirerande. Det här är ingen som tänker "jag kan inte, det går inte".
Varför ser man inte sånt här på TV?
Under bilden står det: Wow! talk about inspiration. "Bettina Estiel has 2 silver and a bronze medal at the Vice-Europe in Portugal, 3 silver medals at the Vice World Champion in Belgium, 2 silver and 1 bronze medal at the 2004 Paralympics in Athens, 3 German Championships, and a bronze and silver medal in Hong Kong at the 2008 Paralympics, Eistel has quite the resume for any rider, let alone one with no arms.
Det är ingen dålig prestation!
Vill ju få utbilda mig och jobba med hästar
Kollade utbildningar igen tidigare i veckan efter att jag pratat med en kompis på Facebook, lite om massage och så där, eftersom det är det jag vill hålla på med. Men man jag kommer nog aldrig få komm igång med företaget igen. Det är en jättebra massage, men jag kan ju inte konkurrera så bra med bara massage. Ska i alla fall gå en kurs i Biolight i slutet av september. Sen får vi väl se om man har möligthet att faktiskt använda det nån gång.
För några månader sen kolalde jag utbildningar igen och hittade akupressur på häst. Det är en av alla utbildningar jag skulle vilja gå. Jag la dock inte till sidan till favoriter eller nåt så jag glömde bort vilken hemsida det var. Men när jag nu kollade hittade jag det till slut. Men nu stog det inget om akupressur, bara akupunktur. Det är inte llätt att hitta utbildnignar i akupressur, men det verkar var en del av en utbildning ibland. Det var lättare att hitta folk som håller på med akupressur... Jag hittade en ganska gammal förmodligen, annons där en som gick utbildning i akupressur sökte hästar för att öva på typ. Och det var den där skolan som jag tittat på tidigare och som nu bara hade akupunktur. Så jag mailade dom och kollade. Och det verkar som man kan gå akupressur också, eller om man går akupunktur men inte använder nålar.. Hur som helst kostar utbildningen 13800 kr pr termin eller nåt sånt och det verkar vara enda sättet att avbetala. Och jag har inte dom pengarna. Och så är det ju självklart i södra Sverige. Jag bor gärna här uppe i norra Sverige, men ibland blir ag så less! Allt är ju i södra Sverige. Jag kommer aldrig kunna gå några fler utbildningar som jag vill gå för det kostar för mycket pengar och är så jäkla långt bort...
Det är inte meningen att jag ska få jobba med hästar, hjälpa hästar. Det är så mycket mer än att bara massera, i alla fall för mig. Det handlar inte bara om att hitta problemet och behandla det. Det handlar om vad hästen fösöker säga oh hur problemet har uppstått.
En häst jag masserade fick jag höra att ägarna inte riktigt kunde hantera och det var det som gjorde problemen.. Men det var inte det som var felet. Hästen hade en rörelsestörning och försökte ju säga att nåt var fel.Och efter behandligen blev han lättare att hantera. Så enkelt var det.
Det är så mycket småsaker egentligen, som man många gånger inte tänke på, men som ändå kan betyda att något är fel.
Jag kan bara hoppas att jag får ett jobb nån gång och kan jobba ihop pengar och låna, så jag kan gå en utbildning nån gång. Jag skulle gärna gå Hästcoach, men då kostar ju bara utbildningen 93000 kr.....
Varför ska man vilja hålla på med det här? Det är ju tydligt att det inte är meningen....
Riktigt bra Horsemanship
Såg på Bukefalos i en tråd att det skulle vara en dokumentär om någon som höll på med Horsemanship. Men då hade det redn varit. Men det fanns en länk till svtplay. Sen såg jag den i en grupp på Facebook också, och då tittade jag på dokumentären. den var ungefär 1,5 timmar har jag för mig, så först tänkte jag bara kolla en stund i taget, men den var så bra så det blev lite längre stunder innan jag pausade en stund.
Buck Brannaman heter mannen som hållit på med det här i många år. Jag är faktiskt rätt imponerad och skulle väldigt gärna gå på hans clinics, men han måste ju komma till Sverige först. Jag tycker han har ett väldigt bra synsätt på hästhantering.
Det var en unghingst med om inte var hanterad och det slutade med att han skadade en av Bucks medhjälpare när han skulle förbereda hästen på att få på en sadel har jag för mig. Hästen lastades efter tag på trnsporten igen och ägaren beslutade att avliva hingsten, nåt folk sagt till henne förut. Det var en tjej som var åskådare på clinicen som frågade hur han kunde vara så lugn när dom skulle få in hästen i transporten och han svarade att det är aldrig hästens fel, det är människans. Och det tycker jag var ett bra svar faktiskt.
Här är länken till dokumentären som heter Buck. Den går att se på svtplay i 27 dagr till.
Det finns också en namninsamling för att visa intresse för att Buck Brannaman ska komma hit och hålla en clinic.
