Om man fick pengar för att drömma skulle jag vara miljonär för länge sen. För det är väl det enda jag är riktigt bra på. Och gör alldeles för mycket. Men man börjar ju bli för gammal för att drömma... Eller, ja... man blir kanske inte för gammal för att drömma, men det är ju då inget man tjänar pengar på.
Tänk om saker kunde vara så lätta att göra som det är att drömma om. Fast det är det väl kanske ibland. Beror väl på vad man har för förutsättningar från början, och hur mycket stöd man har och så. Sen beror det väl på hur man är som person, en del kör ju bara på. Ibland är det väl bara att tro.
Men även om jag tror, och hoppas förösker jag för lite. Men det är lättare att drömma än att göra. Och så blir man väl inte besviken antar jag. För nånstans i bakhuvudet finns väl tankarna att man inte är bra nog inte duger, kommer misslyckas... För det är väl det man skulle göra. Jag är väl inte tillräckligt bra..
Men det är väl inte meningen att det ska bli nåt av alla. och jag är väl en av dom.
Som att det inte är meningen att alla ska hitta nån att dela livet med, för det är förmodligen så att en del blir utan. och jag är en av dom. Jag vet att jag inte är särskilt bra på att öppna mig och försöka, men det har väl sina anledningar. Jag har aldrig, och kommer aldrig, vara populär. Men det är inte viktigt nu, men hade ju varit kul om man varit någorlunda populär i skolan. Jag kommer förmodligen helle aldrig vara nöjd med mitt utseende och tycka att jag är snygg. Men jag kan väl tycka att jag är söt ibland i alla fall. Men folk som inte är jättesnygga hittar ju nån ändå. Varför kan inte jag göra det..? Men jag har väl "kom inte nära" skrivet i pannan... Skulle vilja att det var som på film eller i böcker. Man träffar nån och bara vet att man ska vara med den personen, och den känner ju såklart likadant. Det är så lätt i film och böcker, men det är ju inte verklighet. Nån gång ska väl jag också hitta nån. Det ska väl finnas nån för alla, men då kan man ju undra när jag ska hitta nån. "Letar man inte så hittar man". Jag har aldrig letat. Hittar ändå ingen som hittar mig. Eller så är jag för kräsen eller jag vet inte, det är jag väl kanske inte heller.. Men jag stänger väl ute alla.... Men det är lättare, då bli man inte sårad. Lärde man sig väl i skolan...
Jag vill att det ska hända nåt med alla mina idéer, men det är väl bara det det kommer vara. Mina idéer. För dom är väl inte bra nog. Och jag känner inte rätt folk, jag har ingen utbildning. Jag har bara en massa fantasi och en massa idéer. Jag vill bara ha en chans.
Det skulle vara så kul att känna att man lyckats med nåt. Det skulle vara så kul om man fick visa dom som inte tror att man visst kan.
Jag vill och behöver bara hitta nån som ser mig, ser nåt i mig, och tror på mig.