Hingst

Läste sent igår några inlägg om hingstar i en blogg jag börjat följa. Inläggen fick mig att tänka lite på det här med hingstar och jag lämnade också några kommentarer. Jag tror vi tycker lite lika även om det skiljer sig en del. Men det beror väl också på vilka erfarenheter man har, och jag ska inte säga att jag har stor erfarenhet av hingsta, för det har jag inte, men lite ha ja hållit på med hingstar. Jag är medryttare på en hingst, och det står en till hingst i stallet. När jag var mindre stod det också några hingstar i mina kusiners stall, varav en var deras egen.
Medryttarhästen och den andra hingsten är olika raser och därför också olika att hantera, den ena är lugnare och den andra "hingstigare". Hingstarna jag kommer ihåg från när jag var yngre var den ena var unghäst och man fick verkligen visa vem som bestämde och inte vika sig. Sen var det en annan ung hingst som var jättetrevlig att hantera och myste när man borstade på han. Man kunde också sitta hos han i boxen utan problem. Sen kusinernas ( eller ja egentligen föräldrarnas ju) egna hingst var också unghäst och det märktes väl ibland, men han var också trevlig att ha att göra med och det var min favorit. Men vi fick ju ändå hantera dom fast vi var bara 13-14 år kanske.
 
I den här bloggen jag börjat följa så påpekas det ju en del att hon har hingst, eftersom det ju är det hon har, och hur viktigt det är att tänka på att det är just en hingst. Jag har pratat lite om det med tjejen som har sin häst i stallet där min medryttarhäst står. Ibland är det som att det ska verka som att det är farligt att ha hingst, och det är "avskräckningsmetoden". Nu är det inte nödvändigtvis det i den här bloggen, men jag småreagerar ändå lite ibland.
Visst måste man ju tänka på att det är en hingst man håller på med, den kanske inte får lika många chanser, man kanske måste visa mer respekt, och man måste visa vem som bestämmer. Men jag kan inte påstå att jag hanterar min medryttarhäst så olikt hur jag hanterar andra hästar. Jag är lite mer på min vakt med den andra hingsten i stallet, men det är för att jag inte hanterat han lika mycket. Men visar man att man bestämmer är det ganska lugnt sen. Och egentligen är det en rätt trevlig häst.
 
Jag tycker faktiskt mycket handlar om uppfostran. Hon som har den där bloggen hade alltid med ett spö eller i alla fall i närheten. Nu har hon en unghäst och min medryttarhäst är väl 12 eller kanske 14 år. Kommer inte riktigt ihåg. Jag har bara spö när jag tar in från hagen för att kunna vifta bort dom andra hästana. Fick använda det lite ett tag när den andra hingsten stod i hagen just vid stallet, för att kunna gå förbi utan att hästen stannade, men det var en period och innan det hade jag aldrig behövt det, fast hingsten stod i den hagen då också.
Man kanske behöver spö ibland, men överlag tycker jag att något sakna om man behöver ha det till hands jämt. Jag var och kollade ett hästjobb en gång och dom hade ett sto som dom la kedjan i munnen på när hon skulle ledas för hon var så svår att leda annars. Där tycker jag också att något saknas/brister.
 
Läste i en tråd på Bukefalos om hingstar, och där var det verkligen "avskräckningsmetoden". Man måste tänka lite mer på säkerheten många gånger, och alla ska absolut inte ha hingst. Jag vill inte ha hingst om jag inte har eget stall. Men det är ju faktiskt inget monster, som en del nästan får det att låta. I så fall är ju nästan min medryttarhäst en hundvalp i jämförelse. Har för mig jag läste där om nån som kunde gå förbi ston med sin hingst utan problem, även när dom brunstade, för hingsten visste när det var betäckning och inte.
 
Det finns ju valacker som tar över också, om dom inte har tydliga regler och någon som är ledare.
 
Jag har som sagt inte så stor erfarenhet av hingstar, men jag har då egentligen bara bra erfarenheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0