Dreaming isn´t getting you anywhere. Så jag har bestämt mig. Igen. Tror jag. Kanske....
Jag bestämmer mig ju nån gång då och då att jag ska ta tag i mina drömmar, skriva, skriva på manusen, skicka in böckerna. Fast det sista är väl det lättaste.. Helt klart. Det är i alla fall här. Nästan alla mina andra drömmar involverar ju USA. Hur lätt blir det då?
Jag måste komma över min flygrädsla och fara till USA snart, har ju gett mig själv en deadline, innan jag är 30 ska jag fara dit. Så jag har verkligen inte så lång tid på mig nu.
Jag skulle ju vilja vara skådespelare, men det kommer jag ju aldrig bli, för jag ahr itne ansträngt mig tillräckligt mycket. Men jag har ehller inte haft pengar att fara till olika auditions, jag har väl kanske inte vågat heller, och jag har verkligen inte vågat fara till USA. Men jag måste ju det. Men hur får man agent och eller jobb där, när man knappt har gjort nåt här? Det är ju inget som säger att jag är bättre än nån annan bara för att jag vill så mycket. Och hur hittar man nån som tror på en när man kommer från ingenstans. Och inte ens finns i landet?
Men... nåt måste man väl göra.... Och jag måste ju göra det.
Ibland skulle jag önska att man ahde föräldrar, eller andra nära, som hade pushat på en mer. Inte såa tt dom inte tror på en, men man hade behövt några knuffar här och där ibland för att verkligen ta steget.
Det händer inget om man bara sitter och väntar. Det händer inget om man bara drömmar om det. Det funkar inte så.....