Troy har förvånat mig lite nu senaste veckan eller så. När jag har varit hemma hos mina föräldrar och det har skjutits på skjutbanan har han knappt reagerat. Han som var livrädd för skott förut. I helgen när jag har varit hemma igen har det hörts skott från skjutbanan, och han har knappt reagerat. Nån gång har han lyft på huvudet och visat att han hört nåt men inte så mycket mer än det egentligen. Nån gång har han väl börjat dra lite mer, men inte så att han varit egentligen orolig. Så jäkla skönt!
Idag var jag och mamma ute och tränade lite med han. Det hördes några skott men han brydde sig som inte. Det hade aldrig gått vara ute och träna med han förut om det hade skjutits nånstans. När jag skulle gå en kortis med han efteråt så levde det om en del, några höga ljud, inte som skott typ men ändå. Från nån gård. Då ville han inte gå utan ville bara in. Men det är så skönt att han inte har brytt sig nästan nåt.
Och så har vi gått förbi ridskolan och gått på den där lilla vägen när man går rakt fram. Och han har inte brytt sig om hästskiten! I fredags när jag gick där med mamma sprang han bara förbi. Förut har man ju typ fåt jaga iväg han eller locka bort han. Mamma är rädd för orm så hon följde mig inte så långt, eftersom det är skog och högt gräs. När vi vände så travadeTroy vid hästskit men jag harklade mig lite bara och då vek han av. Och igår kväll när vi gick där, syrran och en kompis, så sprang han också bara förbi. Vet inte vad som har hänt, men bra är det ju. :)